Vill politikerna det som lärosätena vill?

Civilekonombloggen återvänder, med risk för att upplevas lika variationsrik som ett gökur, till hur lärosätena agerar. Politikerna inrättar utbildningar och beviljar medel. De tänker sig troligen att de ska gå till att utbilda studenter efter intresse. Men på lärosätenas vanity fair är det inte alltid så.

En intressant utveckling kan noteras som tycks gälla framför allt de tekniska utbildningarna. I höstas deltog sju svenska universitet och högskolor i en två veckor lång rekryteringsturné till sex stora städer i Indien för att rekrytera studenter. Det var inte första gången några av dem varit i Indien med det syftet. Det är master- och forskarstudenter lärosätena vill locka. Lyckas man inte tvingas lärosätena lägga ned utbildningar, i synnerhet inom de tekniska områdena, där man har för få sökande från Sverige.

När det gäller ekonomiutbildningarna är läget annorlunda. Civilekonomprogrammet vid Stockholms Universitet var ett av de mest sökta i landet. Det är inte för få sökande som gör att man stoppar intagningen.

Är det rätt användning av skattemedel att resa på dyrbara rekryteringsresor för att värva studenter till utbildningar där efterfrågan är svag?

I och med att ett av universiteten som stoppar intagningen till civilekonomprogrammet säger sig vilja konkurrera på den europeiska marknaden om masterstudenter kan detta bli en utveckling som blir aktuell även för ekonomiutbildningar.  Antalet sökande från icke EU/EES-länder har minskat dramatiskt - är svaret då att ta bort utbildningar som beslutats av Sveriges Riksdag, med ett starkt inhemskt söktryck,  för att kanske i ett senare skede använda skattepengar för att rekrytera studenter till utbildningar som konkurrerar på andra marknader?

De tekniska utbildningarna lockar med hög standard på utbildning, med hög lärartäthet och hög klass på pedagogiken. De sjunkande resurserna till ekonomutbildningar leder till att man ska konkurrera med storföreläsningar, för få lärare och små resurser till laborationer och övningar.

Att få lov att ge en civilekonomexamen innebar också att vissa kvalitetskrav skulle uppfyllas. Kvalitet kostar. Resurserna är små. Enklare då att välja bort den utbildningen?

Det finns två förlorare i detta spel - studenten som inte får den valfrihet man kan begära och de politiker som beslutat att inrätta utbildningen och beviljar skattemedel till undervisning och inte till rekryteringsresor.

Klicka här för att kommentera artikeln