Tack för i år, DjangoCon Europe!

I början av sommaren åkte jag och fem kollegor till DjangoCon Europe i Cardiff, Wales. Django är ett ramverk för effektiv webbutveckling som med åren blivit lite av en favorit bland oss på CodeMill så det var ingen slump att vi blev så många som sex som åkte.

Konferensen var välordnad med drygt fyrtio föreläsningar och minst lika många lightning talks (femminutersdragningar kring valfritt ämne med drop in-kö för föreläsarna). Vi höll till i Cardiff City Hall, Cardiff University och Cardiff Museum – alla tre mäktiga, pampiga byggnader.

Vår egen Ludvig höll en uppskattad föreläsning om användartestning.

Vad som händer när man samlar 350 datamänniskor i fyra dagar är svårt att föreställa sig — men jag blev positivt överraskad! Konferensen lyckas väl med sitt jämställdhetsarbete och har en uttalad inkluderande policy. De som har möjlighet betalar högre pris för sina biljetter och finansierar så biljetten för någon som annars inte har möjlighet att komma. Föräldrar har fri tillgång till barnvakt. Två transkriptörer gör ett imponerande jobb för de döva. Att transkribera talare som pratar snabbt på varierande engelska full med facktermer är ingen dans på rosor.

Även bredden på föreläsningarna är imponerade, från högt till lågt, mjukt till hårt. En hel del fokus på arbetsförhållanden i IT-branchen. Budskapet kan sammanfattas: Vi är värdefulla, det är inte värt att springa in i väggen – gör något värdefullt med tiden – lev.

Killen från Kuwait som berättar om hur han lyckades omvända staten från proprietära lösningar till öppen källkod – det krävdes en grundlagsändring, men nu är det gjort!

Det är mäktigt att sitta med blandade nationaliteter kring lunchbordet. Fransosen beklagar sig över att utvecklingsservern är enkeltrådad och israelen ifrågasätter det: "Vilken version?", "1.5", "Nej det stämmer inte – jag submittade själv flertrådspatchen till 1.4!".

När det är dags för galamiddag sitter vi åtta kring varje bord. Snabb presentationsrunda: någon från London, Oxford och Cambridge, "Så den perfekta engelskan är någonstans mitt mellan er?", så visar det sig att min närmaste bordsgranne J är från USA och min kommentar känns inte lika rolig längre...

J är en av de äldre deltagarna på konferensen och har varit med i branschen så pass länge att han med enkelhet känner igen de utmaningar vi står inför som litet it-bolag med växtvärk. Det blev en trevlig middag fylld av tips och anekdoter. Som när J bråkade med okunniga riskkapitalister, sa ifrån, cashade in sina två och en halv miljoner dollar från optioner och sa upp sig. Strax därpå kraschade firman. J flyttade till Frankrike och levde på en kanalbåt i fem år.

Vi prickade in ett par dagar i London på vägen — då hann vi testa att bo i en gammal council estate i Hoxton bokad via Airbnb, äta vietnamesiskt, indiskt och kinesiskt. Vi hann också dricka champagne på våning 42 med utsikt över staden och hänga i numera gentrifierade Kings Cross med våra vänner på The Guardian.

Så vad säger ni – ses där nästa år igen?

/Jon