Frågor och svar: Privatkopieringsersättning på USB-minnen och externa hårddiskar

Privatkopieringsersättning och Copyswede diskuteras flitigt på Twitter och Facebook, i diskussionsforum och i andra sociala medier. Här har vi samlat en del av de vanligaste frågorna. 

Varför privatkopieringsersättning för USB-minnen och externa hårddiskar?

För att dessa lagringsmedier idag används för privatkopiering av upphovsrättsskyddat material som film, musik och tv, på samma sätt som man tidigare använt till exempel ljudkassetter, tomma CD-skivor och DVD-skivor. 

I takt med den tekniska utvecklingen har det blivit allt enklare för en kulturintresserad allmänhet att spela in, kopiera och därmed mångfaldiga musik, film och tv som skyddas av upphovsrätten. Idag kopieras det inte bara till CD/DVD och mp3-spelare, utan också till nyare lagringsmedier som musikmobiler, externa hårddiskar och USB-minnen. Det är vardag att kopiera för privat bruk i familjen och bland de närmaste vännerna.

Det är en möjlighet som lagstiftaren vill värna om. Samtidigt ser lagstiftaren att det uppstår ett inkomstbortfall för upphovsmän och utövande konstnärer när deras arbete privatkopieras. 

Privatkopieringsersättning är en kompensation för den lagstadgade rätten att från en laglig förlaga kopiera musik, film och tv för privat bruk. På så sätt möjliggörs att vem som helst har rätt göra en kopia av exempelvis en CD eller föra över den till en mp3-spelare till någon i sin familj eller i den nära vänkretsen, samtidigt som upphovsmannen får viss kompensation för det inkomstbortfall mångfaldigandet medför.

Men USB-minnen och externa hårddiskar används ju inte för privatkopiering av upphovsrättsskyddad film, musik och tv, utan för databackup och lagring av egna fotografier!

Det är riktigt att USB-minnen och externa hårddiskar också används för annat än privatkopiering av upphovsrättsskyddat material. Det samma gäller de allra flesta typer av lagringsmedier som omfattas, och kan komma att omfattas, av privatkopieringsersättning.

Privatkopieringsersättningen är emellertid kopplad till handlingen privatkopiering av upphovsrättsskyddat material, inte till vilken teknik som används. Lagstiftarens avsikt är att upphovsmännen i enlighet med EU:s infosoc-direktiv 2005 ska ha ersättning för den privatkopiering som sker, oavsett vilken teknik som används. Därför ska de också ha ersättning för den privatkopiering som sker på USB-minnen och externa hårddiskar, då även dessa används för att kopiera och lagra film, musik och tv.

I Sverige har vi ett teknikneutralt och flexibelt system för ersättning vid privatkopiering. Systemet bygger på att upphovsmännen genom Copyswede och elektronikbranschen genom olika branschorganisationer tillsammans tar ansvar för att inkludera nya produkter som kan användas för privatkopiering, som de nu aktuella produkterna USB-minnen och externa hårddiskar.

Branschen har rätt till nedsättning av ersättningsnivån vilket sker genom förhandling, till exempel för att produkter kan användas till annat än privatkopiering, till exempel databackup och lagring av egna dokument och fotografier. Syftet är att branschen inte ska betala ersättning för något annat än just privatkopiering av upphovsrättsskyddat material. 

Hur kan Copyswede bara hitta på sådana här avgifter? Hur kan ett privat företag få sådan makt?

Copyswede är inte ett privat företag. Copyswede kan naturligtvis inte heller "hitta på avgifter". Copyswede är en förening av kulturskaparorganisationer, det vill säga företrädare för de rättighetshavare som har rätt till privatkopieringsersättning. Det kan till exempel handla om sångare, musiker, skådespelare, manusförfattare, regissörer. Copyswede har därför som så kallad ”representativ organisation” fått i uppdrag att vid sidan av sin licensieringsverksamhet i enlighet med lagen administrera det svenska systemet för privatkopieringsersättning.

Privatkopieringsersättning är alltså inte en "affärsmodell", utan ett uppdrag Copyswede fått att utföra i enlighet med lagen.

I Sverige har lagstiftaren skapat en ersättningsordning som ska vara teknikneutral och flexibel. Det betyder att lagstiftaren inte ser över lagen varje gång en ny produkt som kan användas för privatkopiering når marknaden. Istället förutsätts att lagringsmedier som kan användas för privatkopiering löpande tas in i systemet och behandlas genom förhandling mellan parterna, det vill säga de ersättningsskyldiga tillverkarna och importörerna samt rättighetshavarna. Tillverkare och importörer företräds av olika branschorganisationer, rättighetshavarna företräds av Copyswede.

Vilken ersättning branschen ska betala anges i lagen. Däremot har branschen rätt att förhandla om nedsättning av ersättningsnivån på olika grunder. En nedsättningsgrund är till exempel att en del av de lagringsmedier branschen säljer kommer att användas för annat än kopiering för privat bruk av upphovsrättsskyddat material, utan till exempel för att lagra fotografier man själv tagit.

Skulle parterna inte komma överens i förhandlingarna om ersättningsnivå, eller om parterna till och med har helt olika uppfattning om huruvida ersättning ska tas ut för den aktuella produkten, har man möjlighet att pröva saken i domstol. 

Copyswede ”bestämmer” alltså inte på egen hand. Tvärtom ställer lagstiftaren krav på parterna att gemensamt följa ordningen som beskrivs ovan. Det är viktigt att både upphovsmanna- och branschorganisationer tar sitt ansvar för ordningen när nya produkter blir aktuella. Dröjsmål medför att upphovsmännen och de utövande konstnärerna får vänta på kompensation för det inkomstbortfall privatkopiering med produkter som inte finns i systemet medför.

Bestämmelserna om privatkopieringsersättning finns i upphovsrättslagen, 26 k-m §§ Upphovsrättslagen (1960:729).

Vad händer just nu - elektronikbranschen har ju avslutat förhandlingarna? Kommer privatkopieringsersättning att omfatta USB-minnen och externa hårddiskar från 1 september?

Ja, ersättning kommer att tas ut på elektronikbranschens försäljning av USB-minnen och externa hårddiskar från 1 september 2011. För USB-minnen handlar det om 1 kr/GB på minnen över 2 GB upp till 80 GB. För externa hårddiskar betalar branschen 80 kr per såld enhet.

Förhandlingar om produkterna USB-minnen och externa hårddiskar har pågått under en längre tid. Trots dessa ansträngningar har elektronikbranschens förhandlingsorganisation UMA valt att avbryta de förhandlingar de har rätt till. Därmed är nästa steg för Copyswede att i enlighet med ordningen rikta krav mot branschen. 

Hur kom ni fram till en ersättningsnivå på 80 kronor?

Den ersättningsnivå upphovsmännen och de utövande konstnärerna har rätt till anges i lagen. Samtidigt har elektronikbranschen, som betalar ersättningen, rätt till nedsättning på grund av till exempel marknadsstörning som privatimport, eller att produkterna också kan användas till annat än privatkopiering.

Förhandlingar om nedsättningsgrunder har pågått under en längre tid, vilket har givit goda riktmärken vad gäller tillämpning av grunderna för nedsättning av ersättningsnivån, även om parterna inte lyckats nå fram till avtal.

Ni säger att det är elektronikbranschen som betalar privatkopieringsersättning. Men det är ju ändå jag som konsument som får ta kostnaden?

Ja. Det är Copyswede och lagstiftaren fullt medvetna om. Så fungerar i princip all kommersiell verksamhet - även elektronikbranschens. 

Copyswede tar inte ut privatkopieringsersättning av konsument. Privatkopieringsersättning är inte heller en ”punktskatt” som de ersättningsskyldiga företagen måste föra över direkt på produkternas pris mot kund. Däremot har företagen självklart rätt att ta ut sina kostnader för ersättningar av sina kunder. 

I kommersiell verksamhet finns en mängd kostnader som ”drabbar” kunden. Det kan till exempel vara kostnader för licenser, tillstånd, ersättningar, avgifter och andra verksamhetskostnader, som kostnader för personal, hyror och marknadsföring. Alla dessa finansieras genom priset till kund. Det är svårt att se varför privatkopieringsersättning skulle vara ett undantag. 

Skälet bakom att elektronikbranschen är ersättningsskyldig är att branschen säljer produkter som kan användas för privatkopiering. Branschens intäkter på dessa produkter i hög grad är beroende av att allmänheten kopierar musik, film och tv för privat bruk, en kopiering som i förlängningen medför ett inkomstbortfall för de upphovsmän och konstnärliga utövare som Copyswedes medlemsorganisationer företräder. Tillverkarna och importörerna gör i praktiken pengar på någon annans inkomstbortfall.

Varför ska Per Gessle ha pengar för att jag lagrar personliga bilder på min externa hårddisk?

Det får han inte. Ingen rättighetshavare får ersättning för någon annan användning än kopiering för privat bruk av upphovsrättsskyddat material. 

Den ersättningsskyldiga elektronikbranschen och Copyswede kommer i förhandling överens om vilka ersättningsnivåer som ska gälla för olika produkter, eftersom näringsidkare har rätt att begära nedsättning av de nivåer lagen anger. En av grunderna för nedsättning är just ”annan användning”. Det innebär att elektronikföretagen inte betalar någon ersättning för annan användning, som till exempel när konsumenten lagrar egna fotografier.

Varför får bara stora artister pengar från Copyswede och inte små okända artister som behöver pengarna bättre? 

Privatkopieringsersättning är inte ett bidrag, utan en ersättning. De upphovsmän och utövande konstnärer vars arbete kopieras för privat bruk har enligt lagen rätt till ersättning för detta. Hur ersättningen fördelas har med andra ord inte att göra med huruvida en upphovsman är "större" än en annan. 

Varför tar Copyswede ut ersättning för kopiering som är laglig?

Därför att privatkopiering inte tillåts utan att de upphovsmän och utövande konstnärer vars arbete kopieras kompenseras för detta. Den här kompensationen är obligatorisk inom EU.

Vi har en lång tradition av att kopiera musik, film och tv från lagliga förlagor för privat bruk och det har med den tekniska utvecklingen blivit lättare att göra det utan att kvalitén på ljud och bild blir lidande. Det är fullt rimligt att en kulturintresserad allmänhet får göra detta. 

Samtidigt uppstår det ett inkomstbortfall för upphovsmännen. Man har i princip rätt att kopiera över hela sin skivsamling till CD, en mp3-spelare eller en extern hårddisk och ge till exempelvis sin bror - utan att behöva köpa musiken en gång till. 

Därför är det rimligt att den som tjänar pengar på att tillverka och sälja produkter som gör privatkopieringen möjlig, det vill säga elektronikbranschen, kompenserar inkomstbortfallet som då uppstår.

Om upphovsmännen får ersättning borde väl all kopiering vara laglig? Jag ska börja fildela illegalt, jag har ju ändå betalt! 

Privatkopieringsersättning är en kompensation för inkomstbortfall till följd av privatkopiering – inte piratkopiering. Ingen rättighetshavare får ersättning för något annat än kopiering för privat bruk av upphovsrättsskyddat material från en laglig förlaga.  

Den ersättningsskyldiga elektronikbranschen och Copyswede kommer i förhandling överens om vilka ersättningsnivåer som ska gälla för olika produkter, eftersom näringsidkare har rätt att begära nedsättning av de nivåer lagen anger. En omständighet att ta hänsyn till vid bestämning av nivåerna är om det förkommer olagligt material. Därigenom säkerställs att branschen bara betalar ersättning för den lagliga privatkopieringen. 

Varför ska bara Sverige ha den här avgiften? Det påverkar bara elektronikbranschen negativt! Jag och andra kommer att handla lagringsmedier från utlandet!

Risken för marknadsstörning, som till exempel en ökad privatimport, ska beaktas när ersättningsnivåerna bestäms. Det görs i förhandlingar med elektronikbranschen. Syftet är att nå en nivå som ger upphovsmännen en rimlig ersättning, som samtidigt inte medför en orimlig risk för marknadsstörning för den betalande elektronikbranschen.

Man ska också komma ihåg att kompensation för privatkopiering är obligatoriskt inom EU, om privatkopiering överhuvudtaget ska vara tillåtet. Motsvarande ersättningar på dessa produkter finns redan i ett tiotal EU-länder.

Dessutom har EU-domstolen nyligen klargjort att ersättning också får tas ut av näringsidkare som riktar sig mot en lokal marknads konsumenter via gränsöverskridande distansförsäljning, det vill säga att ersättning kan komma att utgå även vid privatimport från utlandet.

Varför berättar ni inte vart pengarna går?

Det gör vi. Ersättningen fördelas på ett sätt som i möjligaste mån motsvarar den faktiska kopiering som har skett. 

Den inkasserade privatkopieringsersättningen delas först upp mellan kopiering av ljud och rörlig bild. Uppdelningen sker efter årliga kopieringsundersökningar som genomförs av SIFO. Den övervägande delen av ljudkopieringen består av musik och den fördelas till de enskilda rättighetshavarna av STIM, SAMI och IFPI.

Copyswede sköter fördelningen av ersättningen för tv-program direkt till upphovsmän och utövande konstnärer och Filmproducenternas Rättighetsförening (FRF) ansvarar för fördelningen till producenterna.

Hur fördelningen går till och utfallet av Copyswedes verksamhet redovisas i årsredovisning och särskild fördelningsbroschyr. 

Läs mer om fördelningen >>

Broschyrer om fördelningen >>

Läs mer om privatkopieringsersättning >>