Mårten Gustafsson - Uppleva Innovation - del 4

"Att sticka en surfplatta i handen på varje barn är kul för barnen men inte en lösning på utbildningsfrågan; men att ge barnen det stöd som behövs för att samla in, analysera och kritiskt granska information är desto viktigare – det är lika viktigt för en mellanstadieelev som vill bli redo för vuxenlivet som för ett företag som vill bibehålla sin konkurrenskraft på den globala marknaden."

Säg att någon hade utvecklat en fungerande tidsmaskin år 1999 och – i stället för att direkt ge sig på att besöka dinosauriernas tid eller den avlägsna framtiden – bestämt sig för att börja lite försiktigt och åka 15 år framåt i tiden. Det hade nog ändå varit en ganska omtumlande resa.

Bland alla häpnadsväckande nyhetshändelser och innovationer som tidsresenären hade behövt ta in hade nog det allra mest framträdande varit hur Internet präglat det tidiga 2000-talet i alla världens hörn, och för nästan varje enskild människa.

1999 var Internet kanske inte längre en nyhet, men att surfa på nätet då var en helt annan upplevelse än idag och bara hälften av svenskarna hade tillgång till internet regelbundet. Här i Sverige var 1999 året då Bredbandsbolaget och Telia började massansluta svenska hushåll till nätet, och ADSL-standarden slogs fast. Men uppkopplade mobiler låg fortfarande långt i framtiden, och surfplattan var en avlägsen science fiction-vision. E-handel, YouTube, tv on demand, sociala medier och miljontals appar och verktyg i miljarder uppkopplade enheter…

Vi som varit med på den här resan hela vägen har lätt att bli fartblinda för hur fundamental den här förändringen är. Den som föddes 1999 och om ett par år börjar ta de första kliven ut i arbetslivet har aldrig känt till någon annan värld, och betraktar nätets möjligheter som en självklar del av vardagen. Men möjligheter innebär också risker och ett behov av att ta ansvar. 

I den ständigt heta skoldebatten är en av de vanligaste frågeställningarna hur tekniken kan hjälpa till att effektivisera lärandet. Självklart ger tekniken enorma möjligheter – och i de länder som till skillnad från Sverige har en positiv utveckling i den ofta diskuterade PISA-rankingen, som Sydkorea, är teknologi ofta ett fokusområde som barnen använder i utbildningen redan från tidig ålder. Samtidigt innebär det helt nya utmaningar. Vi har sett många exempel på tekniska innovationer som ska revolutionera skolväsendet och sedan blivit pengar i sjön på grund av bristande strategi, uppföljning och kunskap. Det ofta kritiserade brittiska initiativet att installera interaktiva whiteboards i varje klassrum tas ofta upp som exempel; det kostade i runda tal en halv miljard kronor och fick ett minst sagt blandat resultat (även om man ska komma ihåg att många lärare och elever lyckades tillgodogöra sig tekniken för ett bättre, mer stimulerande och mer effektivt lärande).

Att sticka en surfplatta i handen på varje barn är kul för barnen men inte en lösning på utbildningsfrågan; men att ge barnen det stöd som behövs för att samla in, analysera och kritiskt granska information är desto viktigare – det är lika viktigt för en mellanstadieelev som vill bli redo för vuxenlivet som för ett företag som vill bibehålla sin konkurrenskraft på den globala marknaden.

Hur görs det på bästa sätt? Jag önskar att jag hade ett självklart svar på den frågan, men som med så många andra av de kritiska frågorna vet vi inte facit förrän vi ställs inför faktum. För det finns ju, som bekant, inga tidsmaskiner.

För ett par veckor sedan hade jag förmånen att få vara i samma rum som många av Sveriges starkaste företag inom innovation när vi höll vårt årliga forum. Några av höjdpunkterna var berättelserna om hur våra verktyg medverkar till att svenska företag fortsätter hålla sig i framkant när det gäller några av världens hårdast konkurrensutsatta branscher och mest komplexa industriprojekt. För den som vill ha ett journalistiskt perspektiv på ämnet finns en läsvärd artikel här.

 Med alla frågetecken som finns kring framtiden är det viktigt att komma ihåg att vi står bättre rustade än de flesta för att fortsätta ligga i framkant – om vi gör det rätt.