Fritt insulin – en självklarhet

För de flesta av oss som lever med diabetes idag är det självklart att insulinet är kostnadsfritt. Så har det varit i Sverige sedan 1955. Genom åren har frågan om insulinets kostnadsfrihet diskuterats. Senast 2000 fastslog regeringen att insulin fortsättningsvis ska vara fritt. Nu aktualiserar Storstockholms diabetesförening, SSDF, frågan när man, med utgångspunkt i subventioneringen av insulin, vill öppna upp för diskussion kring andra behandlingsalternativ vid diabetes.

Diabetesförbundets bestämda uppfattning är att insulinet fortsatt ska vara kostnadsfritt för den enskilde individen, oavsett om man har typ 1- eller typ 2-diabetes. Det är inte rimligt att behöva betala för ett livsnödvändigt hormon vilket insulin är. Studier visar att insulinbehandling minskar de totala samhällskostnaderna vid sjukdomen. Även om läkemedlet i sig är dyrt borde samhällsvinsten vara tillräcklig för att avsluta denna debatt.

Idag är insulinbehandling det enda möjliga vid typ 1-diabetes. Vid typ 2-diabetes finns det fler behandlingsmöjligheter beroende på i vilken utsträckning kroppen själv förmår att producera insulin. När läkemedelsbehandling sätts in vid typ 2-diabetes anser vi att det viktigaste är att personen ifråga får det bäst lämpade läkemedlet för honom/henne, oavsett kostnad och att vården är lyhörd för den enskildes önskemål/behov.

SSDF menar att insulin används i för stor utsträckning vid typ-2 diabetes eftersom det är ”gratis” för landstingen och att andra, kanske mer lämpliga, läkemedel bortprioriteras på grund av kostnaden. Problemet med SSDF argumentation är att detta påstående inte stämmer. Staten ger landstingen statsbidrag för alla läkemedel som ingår i läkemedelsförmånen, dvs. såväl insulin som andra diabetesläkemedel. Att just insulin är kostnadsfritt för den enskilde saknar betydelse i detta sammanhang och ska inte påverka vilket läkemedel som läkaren förskriver. Att andra läkemedel testas och används för lite – vilket vi är överens med SSDF om – beror på andra saker.

Som en följd av den ekonomiska krisen som varit på Island är insulin inte längre kostnadsfritt där. Vår systerorganisation, Samtök Sykursjukra, vittnar redan om att insulin har blivit en klassfråga där personer ibland tvingas avvakta med inköp och ta mindre doser. Det är en skrämmande utveckling som gått fort och som vi aldrig vill se i Sverige. Tillgång till insulin får inte bli en klassfråga.

Fredrik Löndahl
Förbundsordförande i Svenska Diabetesförbundet