Toppmöte om biståndets effektivitet – Diakonia på plats i Accra

Över 1000 representanter från givar- och mottagarländer, internationella organisationer och civila samhället samlas i Accra, Ghana, den 2-4 september, för att diskutera biståndets effektivitet. Målet är ett bistånd som gynnar fattiga människor och stärker det demokratiska ägarskapet i mottagarländerna.

- För att mötet i Accra ska bli ett viktigt steg framåt för ett bistånd som gynnar fattiga människor måste givare och mottagare enas om konkreta åtgärder. Givarländer har ett stort ansvar att ta ledningen, säger Penny Davies på Diakonia, som inför mötet arbetat för OECD med att förbereda ett av rundabordssamtalen på mötet.

Tre år har gått sedan givar- och mottagarländer enades om den så kallade Parisdeklarationen för att göra det internationella biståndet mer effektivt. Accramötet nästa vecka är en halvtidsutvärdering som syftar till att se över hur det har gått med åtagandena i Parisdeklarationen. Den handlar i grunden om att ge mottagarländerna mer makt över biståndet och innehåller ett antal mål som ska vara uppfyllda år 2010.

Just nu går det långsamt för både givar- och mottagarländer att leva upp till löftena i Parisdeklarationen, visar en utvärdering som gjorts inför Accrakonferensen. För mycket av biståndet styrs av givarländernas egna prioriteringar och biståndet är ofta oförutsägbart, vilket gör det svårt för fattiga länder att arbeta med fattigdomsbekämpning.

Diakonia i Accra: Penny Davies är på plats i Accra den 31 aug-4 sept. Mob: 0734-21 35 37.
För information om folkrörelsers parallellkonferens i Accra, se www.betteraid.org
För mer information kontakta Diakonias pressekreterare Emma Hernborg, tel 073-442 14 84.

FAKTA

Diakonia och folkrörelser i både syd och nord har inför Accramötet identifierat följande frågor som avgörande för ett bättre bistånd:

• Givare och mottagare måste enas om specifika tidsplaner för när åtagandena ska vara uppnådda. I sista versionen av aktionsplanen som ska antas på mötet har alla datum tagits bort, vilket gör den mer urvattnad.

• Det är positivt att aktionsplanen betonar det demokratiska ägarskapet, men det behövs bättre metoder för att mäta och säkra att parlament, medborgare och det civila samhället fått delta fattigdomsbekämpningen.

• Givare och mottagare ska möjliggöra och hållas ansvariga för att biståndet främjar demokrati och öppenhet. Både givare och mottagare ska öppet redovisa vilka pengar som ges och tas emot och säkra att medborgarna har insyn och möjlighet att delta i processer relaterat till bistånd.

• Givarna måste göra större åtaganden att avbinda biståndet. Många givarländer fortsätter att binda bistånd till köp av varor och tjänster från det egna landet för att gynna den egna industrin. Detta fördyrar ofta för mottagarna och gör biståndet ineffektivt. Aktionsplanen överlåter åt givarländer att utarbeta individuella planer för att avbinda bistånd. Det är flagrant att aktionsplanen är så vag på denna punkt.

• Givarna måste göra större åtaganden att använda mottagarländernas nationella system när bistånd ges. Givare sätter idag upp parallella administrativa system för att kanalisera bistånd vilket försämrar möjligheterna för mottagarna att stärka redan svaga system för att hantera bistånd. Aktionsplanen är svag på detta område.