Skip to main content

Övermedicinering tog Jormas liv

Nyhet   •   Jan 07, 2020 16:40 CET

Jorma kom till Sverige från Finland på 60-talet i den stora arbetskraftsinvandringen. Allt fungerade bra till en början. Jorma står längst till höger. Foto: privat

Jorma Salminen är död. Han blev 61. Den officiella dödsorsaken är att han rymde från hemmet han var placerad på och dränkte sig i en närliggande sjö. I verkligheten beror hans för tidiga död på många års vanvård och kraftig övermedicinering.

Jorma Salminen begravdes i Södertälje i början på oktober. Nu, drygt tre månader senare sitter jag med hans syster Pirjo som berättar hans historia. En historia som visar sig rymma nonchalerade anhöriga, förbisedd vanvård och kraftig övermedicinering av alla mediciner man kan tänka sig. Socialtjänsten i Södertälje och på psykosenheten vid Södertälje sjukhus visste exakt vad som hände. Hela tiden. Det såg de anhöriga till. Trots det fortsatte man på det inslagna spåret. Till slut var det ett sista slarv på det sista vårdhemmet han vistades i, som gjorde att han dog. Men marschen mot den för tidiga döden hade börjat långt tidigare

Kom till Sverige på 60-talet

Jorma skolfoto
Jorma kom med sin familj, föräldrar och tre barn,
till Sverige från Finland på 60-talet Foto: Privat

Jorma kom med sin familj, föräldrar och tre barn, till Sverige från Finland på 60-talet i den stora arbetskraftsinvandringen. Allt fungerade bra till en början. Familjen bosatte sig på landet i Närke, pappan jobbade i skogen tills ryggen pajade. Någon gång i tidiga tonåren rökte Jorma hasch och gick in i en psykos.

– Vi var ju bara småbarn och våra föräldrar visste inget om psykisk ohälsa så vi förstod inte vad det rörde sig om när han gick in i psykos, berättar Pirjo. Vi kunde inte hjälpa honom och mamma skämdes.

Till slut blev situationen ohållbar och de tog honom till psyket i Örebro där han lades in för första gången. Han kom tillbaks efter en tid. Psykosen var hävd och han gick ut nian. Familjen flyttade till Södertälje och han gick ut gymnasiets tekniska linje och hade ett par jobb men så drabbades han av psykoser igen. Långvariga historier som gjorde det omöjligt för honom att fortsätta med ett yrkesliv. Han fick svårt att klara sig och hamnade på stödboendet Ragnhildsborg.

Fungerade bra i tio år – då ville Södertälje ha ett billigare alternativ

Han trivdes jättebra med det, berättar Pirjo. Han fick haldolinjektioner men var ändå helt klar i huvudet. Han var en person som gillade att röra på sig och han var väldigt social så han var ute och promenerade dagarna i ända och pratade med människor.

Jorma ligger i sin soffa Jorma var en snäll människa. Han släppte in folk hemma hos sig. Ibland fick han i sig för mycket alkohol som han blev bjuden på. Foto: Privat

Jorma mådde bra med sjukpension och stödboende under de tio år han bodde på Ragnhildsborg. 2010 bestämde sig Södertälje kommun för att han skulle flytta, först till ett kommunalt stödboende och sedan till egen lägenhet.

– Det var väl billigare för kommunen, säger Pirjo, men det fungerade inte. Jorma var en snäll människa. Han släppte in folk hemma hos sig. Ibland fick han i sig för mycket alkohol som han blev bjuden på. Han åt inte, sov inte och då hamnade han ofta i psykoser som kunde pågå i månader men så blev han bättre efter att ha varit inlagd ett par månader. Han kunde inte bo själv för då kunde han inte hålla sig nykter. Han fick inte det stöd han fått på stödboendet och då fungerade det inte. Och så där höll det på under ett antal år. Han var väl känd av socialtjänsten i Södertälje kommun och psykosenheten på psykiatri Sydväst. Men de gjorde inget för att stoppa det som pågick, berättar Pirjo.

Fastnade i psykos och fick mer och mer medicin

2015 var det dags igen. Jorma blev psykotisk och lades in på avdelningarna 34 och 36 på Södertälje sjukhus. Men den här gången skrevs han aldrig ut:

Han kom aldrig ur psykosen, han bollades fram och tillbaka mellan avdelningarna och fick mer och mer medicin. När det var som värst för ett år sedan låg han inne i ett rum på en madrass på golvet. Till slut konstaterade de att han inte kunde bli så mycket bättre. Han ansågs vara ”medicinskt färdigbehandlad”. Hur man nu kan vara medicinskt färdigbehandlad när man har svårigheter att svälja, jättejobbigt att äta och dricka. När man har katatoni. Kissar på sig, bajsar på sig… när han blev aggressiv. När han hade infektioner i ögon och tänder, inflammation i munnen. Hur kunde han vara ”medicinskt färdigbehandlad”? Vi ville ta honom till vårdcentral och tandläkare men det blev aldrig något av. Han ansågs ju så svårhanterlig.

Boendet Rånäs

Jorma sitter i köket
Jorma placerades på boendet Rånäs i Uppland,
långt från Södertälje och syskonen Foto: Privat

Jorma placerades på boendet Rånäs i Uppland, långt från Södertälje och syskonen:
– Det var mot hans vilja som de placerade honom där, säger Pirjo. Jorma ville vara i Södertälje för att kunna träffa oss syskon. Jorma var på Rånäs i drygt ett år:

– Där blev han sämre. Han träffade inte oss. Soc var där uppe och konstaterade att det inte var bra så han skulle placerades på Emyhemmet, ett litet boende för psykiskt sjuka i Enhörna. Min syrra var med vid flytten. Han kunde knappt gå. De fick hålla honom under armarna. Det var så mycket infektioner i hans mun så att det rann var som vaniljkräm ur hans mun. Han såg ut som en uteliggare. Totalt genomskitig och otvättad. Vi hade inte varit och besökt honom så han var helt utelämnad åt sitt öde.

Kort tid efter att Jorma kom till Emyhemmet sprang han ut i skogen i bara t-shirt och kalsonger. Han kunde inte vara kvar där på grund av omvårdnadsbehoven, så då blev det tillbaks till psyket i Södertälje igen. Han var på psyket ett par månader och sedan skickades han till Bollnäs boendekooperativ.

Bollnäs boendekooperativ

Vi kände att något inte var rätt. Att vi måste dit och kolla det där jävla stället. Vi åkte dit en lördag alla syskon oanmält och kom in i hans lägenhet…. Han låg ensam i sängen och stirrade rätt upp i taket. Det stod en bricka med mat som han inte ätit av. Vi kollade in kyl och frys. Det var helt tomt. Det var bajs i handfatet, bajs på golvet. Han hostade och det rann fradga ur munnen på honom. Vi kände på honom och märkte att han hade feber. Han hade lunginflammation sa min syster och ville att personalen skulle ringa efter ambulans men det gjorde de inte. De nekade att ta honom till sjukhuset eftersom han, enligt personalen efter samtal med läkare där, måste göra ett självmordsförsök för att psyket skulle ta emot honom. Men han har ju feber och är fysiskt sjuk sa vi. Det spelade ingen roll.

– Min syster ringde ambulansen när vi kom hem på kvällen, och på sjukhuset däruppe konstaterades att han hade dubbelsidig lunginflammation.

En annan gång hamnade Jorma på Hudiksvalls sjukhus intensivvårdsavdelning:
– Min syrra ringde dit för att fråga hur han mådde och svaret blev att de aldrig hade fått in en så vanvårdad patienten från psykiatrin eller boenden förut.
Jorma var ett halvår i Bollnäs men skjutsades sedan tillbaka till psyket i Södertälje.

Jorma sitter i en våningssäng– Han var så förvirrad av medicinerna, helt borta. Han låg mest och skrek i sitt rum, sov dåligt på nätterna. Han ville bort, ville inte vara där. Foto: Privat

Opplunda

– Han var väl några månader på psyket, sedan hittade soc boendet Opplunda utanför Uppsala. Han kom dit i väldigt dåligt skick. Vi var glada för att han slapp psyket.
– Han var så förvirrad av medicinerna, helt borta. Han låg mest och skrek i sitt rum, sov dåligt på nätterna. Han ville bort, ville inte vara där. Han avvek säkert 10 gånger. När vi kom dit på hans 60-årsdag så grinade han. Sedan mindes han inte ens att vi varit där. De försökte verkligen på Opplunda.

Personalen ansåg att Jorma var för svår för dem och hotade med att sluta om inte Jorma skrevs ut från boendet. Till slut gick det inte längre. Han blev sämre och fördes in till psykiatrin i Uppsala och efter det psyket på Södertälje igen.

Boendet Vallmotorp – Jorma avviker direkt trots varningar

Några månader gick. Soc letade efter boenden för Jorma men många ville inte ta emot honom. Till slut, i början på 2019, hittade soc Vallmotorp utanför Katrineholm.
– Placeringen där gick så dåligt till, berättar Pirjo. Han hade så mycket medicin och måste lämna prover varje månad. Vallmotorp är det ett par som driver. Det bor 15 personer där. Det fanns vatten i närheten och skog. Han var så förvirrad. Ni måste ha bra koll på honom, sade vi åt dem. Ni måste ha larmade dörrar och fönster. Han fick en GPS att ha på sig i Opplunda eftersom han stack därifrån så många gånger:

– Det första som hände var att han försvann. De utlöste storlarm med polis och helikopter, allting. Han hittades nere vid sjön i snöstormen och det gick bra. Den gången…Det första som hände var att han försvann. De utlöste storlarm med polis och helikopter, allting. Han hittades nere vid sjön i snöstormen och det gick bra. Den gången…

– Vi tyckte att det gick bra på Vallmotorp. Personalen på Vallmotorp engagerade sig. I hus 1 åt man. I hus 2 hade man en liten lägenhet att bo i. Syrran åkte dit och inredde och gjorde det lite fint. De ställde en soffa i allrummet där han kunde ligga och samtidigt vara tillsammans med de andra. Han blev sedd. Varje dag spelade han kort med de andra patienterna och personalen. Han lät rätt okej. Syrran åkte dit ganska ofta men hade ändå en magkänsla mot de som drev det.

Konstaterades övermedicinerad – läkare ändrade inget

Under tiden på Vallmotorp hände det tre gånger att Jorma föll i koma och var okontaktbar. Han togs till Cullbergska lasarettet tre gånger i ambulans. På sjukhuset gjordes undersökningar med MR-kamera och elektroder. De kom till slutsatsen att koman berodde på medicinerna. De var för många och i alldeles för hög dos. Trots det fortsatte psykosenhetens läkare att skriva ut samma mediciner i samma dos som vanligt.
Sommaren 2019 åkte Pirjo på semester. Hon måste koppla av och bort. Men det gick inte. Mitt i semestern fick hon beskedet att Jorma hade lyckats öppna fönstret i sitt rum på andra våningen, tagit sig ut på ett tak och sedan hoppat och brutit sju revben.
– Han sa till min syster att han hade önskat att han dött den gången.

”Jorma mår bara bra”

– Sista samtalet med Psykosenheten var den 4 september. Vi sa: ”Ni lovade att minska medicineringen. Han är övermedicinerad. Vi vill ha ett möte och diskutera det här”. Som vanligt blev vi avfärdade:
”Vi anser att Jorma mår så bra nu. Jorma mår bara bra. Det är inte läge att ändra något. Vi har haft vårdkonferens idag. Nätverksmöte behövs inte. Jorma är i bra form. Han är stabil. Vi ska inte röra medicinerna just nu. Läkaren anser inte att det behövs ett möte just nu.”

Rymde och dränkte sig

– Tre dagar senare, den sjunde september dog han. Han tog sig ut genom samma fönster som under sommaren. Vallmotorp hade inte spärrat det. Jorma hade så krokiga fingrar av medicinerna att de inte trodde att han skulle klara av att öppna barnspärren men det kunde han.

– De satte ingång alla sökinsatser. Till slut hittade de honom på natten i sjön …där hade han varit och grillat några veckor tidigare. Det är ingen djup sjö. Man drunknar inte i den av en olycka. Han stog inte ut med livet som han hade.

Jorma står med en bäbis i famnen
Det har inte bestämts ett jävla något. Man har möten

för mötets egen skull. Vi tystades. Foto: Privat

Ingen tar ansvar

Pirjo är förbannad, och bitter över en vård som svikit Jorma. Över hela processen. Över hur de som anhöriga blev bemötta:

– Alla slutade. Förvaltare slutade. Socialsekreterare slutade. Läkare kom och gick. Det har varit så många turer. Ingen tar ansvar. Alla skyller ifrån sig. De enda som fanns kvar hela tiden var vi men oss lyssnade man inte på. Vi var bara okunniga, oprofessionella jobbiga anhöriga.

– Efter att Jorma dött ringde de från psykosenheten och sa: ”Ni hade rätt”. Det var så dags. Man har skitit i honom under alla dessa år. Nu när han var död kunde de erkänna att vi haft rätt. En gång åkte soc till Bollnäs. Jag frågade hon som åkte vad hon tyckte: ”Han kunde väl ha ett värdigare liv.”, sa hon. Och så blev det inget mer.

– Nätverksmöten, SIP-möten, läkarmöten. Det har inte bestämts nånting. När vi berättade att han måste få stanna nära oss ville de skicka honom till Skåne. SIP –möten har inte betytt ett skit. Det har inte bestämts ett jävla något. Man har möten för mötets egen skull. Vi tystades.

– Vi har förlorat vår storebror. De har inte förlorat någonting.

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.