Ny rapport inför 30 november: Expo har kartlagt antirasismen

Expo har undersökt elva antirasistiska organisationer. Många av dem talar om en splittrad rörelse som saknar styrka. Flera upplever en frustration över att antirasismen inte lyckas ta plats i samhället. Så gott som samtliga uppger att finansiering är ett ständigt huvudbry.

- Resultaten i undersökningen är allvarliga. En starkare antirasiströrelse behövs nu när rasistiska åsikter riskerar att bli legitima efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen, säger Alexander Bengtsson, tf vd Stiftelsen Expo.

Stiftelsen Expo har valt att rikta bort blicken från det vanliga bevakningsområdet – extremhögern. Istället undersöker rapporten några av de grupper som försöker motverka rasism. Organisationerna som undersökts arbetar lokalt. Merparten har kommit till som en reaktion mot rasism på orten, till exempel nazistiska aktiviteter, Sverigedemokraternas intåg i kommunfullmäktige eller motstånd mot flyktingar.

- Syftet med studien är att få en tydlig bild av hur den lokalt förankrade antirasismen ser ut och vilka utmaningar antirasister som engagerar sig lokalt ställs inför, menar Sofie Casserlöv, rapportens författare.

Några av resultaten ur undersökningen:

• Finansiering är ett återkommande problem. Bland de som har heltidsarbetande personal är projektfinansiering vanligt. Organisationen binder då upp sig över en viss tid för ett visst arbete. Ett vanligt problem är att arbetet och kompetensen som byggts upp försvinner efter projekttidens slut, då det kan vara svårt att finna nya finansiärer.
  
  
• Sju av elva undersökta organisationer har blivit utsatta för vad som kan klassas som våld och hot. Dels handlar det om fysiskt våld från högerextrema grupper, men även information om antirasisters adress eller telefonnummer som läggs ut på högerextrema sajter. Samtidigt upplever många av organisationerna ett relativt varmt mottagande från allmänheten och media.
  
  
• Det finns en önskan att kunna samordna verksamheten mellan olika grupper och organisationer för att stärka rörelsen. Samarbeten uteblir tidvis för att den egna organisationen kämpar för att överleva och inte hinner med arbete utöver det. Som exempel upplever Asylgruppen att de har en så extrem arbetsbörda att medlemmar till slut måste ta paus från arbetet.
  
  
• Två av de elva verksamheterna som studerats menar att kommunerna behöver ta ett större ansvar för att motarbeta rasism. Istället lämpar kommunerna över ansvaret på frivilligorganisationer. Två andra menade snarare att engagemanget borde premieras genom bland annat ekonomiskt stöd till verksamheten.