Ohållbart låga inkomster i de globala leverantörskedjorna, visar ny rapport

Inkomsterna för miljontals människor som arbetar i leverantörskedjornas första led är ofta så pass låga att människors grundläggande rättigheter inte kan tillgodoses. De genomsnittliga lönerna i 18 undersökningar inom jordbruks- och textilsektorn i länder med utbredd fattigdom ligger på 65 procent av de beräknade levnadslönerna. Det visar rapporten Rätten till levnadsinkomst: en förutsättning för Agenda 2030.

För anställda på bananplantager i Dominikanska republiken och inom rossektorn i Etiopien är lönen så låg som 49 respektive 33 procent av en levnadslön. Fairtrade Sverige har sammanställt 18 studier om levnadslöner som utförts inom ramen för Global Living Wage Coalition de senaste sju åren.

Många kakaoodlare i Elfenbenskusten lever under Världsbankens definition av extrem fattigdom. Ett genomsnittligt familjejordbruk, med mindre än fyra hektar mark, tjänar drygt en tredjedel (36 procent) av en levnadsinkomst.

– Även om den internationella handeln är en stark motor för välstånd visar de här undersökningarna på systematiskt ohållbara löner och inkomster i världshandeln. Ska vi nå de globala målen för hållbar utveckling måste de som plockar tebladen, lyfter bananstockarna och torkar kaffebönorna tjäna tillräckligt för att låta sina barn gå i skolan och äta sig mätta, säger Hewan Temesghen, generalsekreterare för Fairtrade Sverige.

En levnadslön är den ersättning som en anställd behöver under en arbetsvecka på en viss plats för att uppnå rätten till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj. En sådan levnadsstandard beräknas med utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna och inkluderar rätten till mat, en anständig bostad, utbildning, sjukvård, kläder och andra väsentliga behov, samt en extra buffert för oväntade händelser.

Inom ramen för nätverket Global Living Wage Coalition har det sedan 2013 gjorts ett stort antal undersökningar som fastställer levnadslöner och jämför dessa med faktiska löner inom olika sektorer och länder.

– När levnadslöner nu beräknas på allt fler platser får vi ett nytt kunskapsläge som skapar stora möjligheter för världshandeln att i högre utsträckning bidra till en hållbar utveckling i länder med utbredd fattigdom, säger Hewan Temesghen.

Begreppen levnadslön och levnadsinkomst håller på att bli vedertagna i världshandeln. I 2018 års rapport av SDG Reporting Challenge, som bygger på en granskning av 729 internationella börsbolag från det globala konsultföretaget PwC, används levnadslön som indikator för det globala målet om att utrota fattigdomen. På världskonferensen för kakao i Berlin 2018 slog 1 500 deltagare från 65 länder fast att kakaosektorn ”inte kommer att vara hållbar så länge odlarna inte tjänar en levnadsinkomst.”

I vägledningen Hållbara Produkter från den svenska dagligvaruhandelns breda samarbete Hållbar Livsmedelskedja framgår att man ska arbeta för ett ”jordbruk som tryggar goda och säkra arbetsförhållanden och ger lön som det går att leva på”.

– Det är ett paradigmskifte som just nu pågår när allt fler aktörer talar om levnadsinkomster och levnadslöner som en del av sitt hållbarhetsarbete, säger Hewan Temesghen.

I rapporten jämförs även regeringars lagstadgade minimilöner med beräknade levnadslöner. I 14 undersökningar där länder fastställt minimilöner låg dessa i genomsnitt på drygt hälften (53 procent) av levnadslönerna. Detta trots att länderna i undersökningen har ratificerat FN:s konvention om de ekonomiska, kulturella och sociala rättigheterna. Ibland är minimilönen så låg att den ligger under Världsbankens definition av extrem fattigdom.

– De extremt låga minimilönerna visar att det är otillräckligt att hänvisa till minimilöner i företags uppförandekoder och myndigheters styrdokument för upphandlingar. Det är direkt missvisande om man använder det som en indikator på social hållbarhet, säger Hewan Temesghen.

Rapporten, som även beskriver Ankermetoden för att beräkna levnadslöner och levnadsinkomster med utgångspunkt i mänskliga rättigheter, avslutas med konkreta rekommendationer till beslutsfattare på olika nivåer.

– Det behövs ett brett engagemang från politiker, företag och konsumenter för att få bort priser och löner som leder till kränkningar av mänskliga rättigheter. EU bör anta ett direktiv om företagsansvar för mänskliga rättigheter för att få ett slut på barnarbete, slavliknande arbete och ersättningar som omöjliggör för människor att ta sig ur extrem fattigdom, säger Hewan Temesghen.

För mer information, kontakta:
För researchsamtal: Pontus Björkman, pontus.bjorkman@fairtrade.se, 073-7711850
För intervjuer: Hewan Temesghen (bokas genom Pontus)

Pressbilder finns här (Foto: Fairtrade Sverige): https://fairtrade.se/resursbank/resurs/bilder/

Fakta och länkar
- Här finns rapporten Rätten till Levnadsinkomst: en förutsättning för Agenda 2030 med tabeller över levnadslöner och även en detaljerad beräkning av referenspris för en levnadsinkomst för kakaoodlare i Västafrika. Rapporten förklarar skillnaden mellan levnadsinkomst och levnadslön.

- Global Living Wage Coalition är ett nätverk i vilket Fairtrade ingår. På hemsidan finns alla undersökningar av levnadslöner och där beskrivs den så kallade Anker-metoden för att beräkna en levnadslön, en metod som utvecklats i en rapport till ILO år 2011.

- Referenser till andra nämnda uppgifter i pressmeddelandet finns i rapporten.

Skillnaden mellan levnadsinkomst och levnadslön
Levnadsinkomst räknas fram för den som bedriver egen näringsverksamhet – till exempel familjejordbruk - och säljer produkter för sin försörjning, medan levnadslön gäller anställda vid till exempel en plantage. Levnadsinkomsten beräknas för en viss plats och på årsbasis eftersom odlarens inkomster fördelas ojämnt över året, exempelvis genom skördar, djurhållning och kanske även lönearbete. Levnadslönen är den ersättning som en anställd under en arbetsvecka på en viss plats behöver för att upprätthålla en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj.

Fairtrades arbete för levnadsinkomster
Fairtrade är en tredjepartscertifiering med uttalat mål att motverka fattigdom och stärka människors inflytande och handlingskraft – med syfte att skapa förändring och utveckling. Fairtrade-kriterierna baseras på bland annat ILO-konventionerna för mänskliga rättigheter i arbetslivet samt syftar till ekonomisk utveckling och miljöhänsyn. Certifiering och kontrollen av att Fairtrades kriterier efterlevs av producentorganisationer, exportörer och importörer utförs av Flocert som är ett oberoende internationellt certifieringsorgan med ISO 17065-ackreditering.
1. I en världshandel med så pass låga ersättningar att det blir svårt för många att ta sig ur fattigdom, behövs extraordinära insatser. Det är mot den bakgrunden som Fairtrade som tredjepartscertifiering har skapats. Vårt uppdrag är att öka kunskapen om odlares och anställdas villkor i länder med utbredd fattigdom, stärka deras position i världshandeln, löpande se till att det görs tredjepartskontroller av producenterna utifrån Fairtrade-kriterierna och bidra till ökad konsumtion av Fairtrade-märkta varor.
2. Fairtrade-kriterierna skapar förutsättningar för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom att förhandla löner och priser, samt öka avkastningen på sina grödor. Rätten att organisera sig och förhandla ersättningar kollektivt är ofta en förutsättning för anställda att höja lönerna.
3. Genom Fairtrades minimipris får certifierade odlare ett skyddsnät om världsmarknadspriserna sjunker.
4. Producenterna får även en Fairtrade-premie som investeras för att öka produktiviteten, höja inkomsterna eller i exempelvis i skolor, vårdcentraler, rent dricksvatten etcetera. Det innebär satsningar som möjliggör uppfyllandet av rätten till utbildning, sjukvård, näringsrik kost etcetera. Beslut om hur premien används fattas i den demokratisk process.
5. Genom att löpande göra undersökningar med en transparent och systematisk metod bidrar Fairtrade och Global Living Wage Coalition till att det fastställs levnadslöner och referenspriser för levnadsinkomster, vilket är viktiga beslutsunderlag för aktörer på marknaden och politiker. Exempelvis betalar tre chokladföretag redan Fairtrades referenspris för levnadsinkomst vid köp av kakao från odlare i Västafrika.
6. Genom Fairtrades fokus på levnadsinkomster och levnadslöner ses kriterierna regelbundet över. I oktober 2019 höjs exempelvis Fairtrades minimipris, premie och ekologiska prisdifferential för kakao i Elfenbenskusten och Ghana.