Kort om nätverkande och IoT-forskning

Britterna är ambitiösa när det gäller Internet of Things. Under 2014 satsade de 40 miljoner pund på IoT-forskning - nu kommer nyheten att de skapar ett paraplyprogram för aktiviteter och forskning inom området: IoTUK.

Programmet ska föra samman teknikaktörer med företag, offentliga aktörer och akademi, skapa en testbädd för att utforska IoT-applikationer inom sjukvården och mycket annat.

I Sverige har vi saknat motsvarande satsningar. IT-sektorn i stort IoT-branschen i synnerhet kan i och för sig klara sig alldeles utmärkt utan statliga satsningar, men just för att skapa forskningsprojekt och för att föra samman företag och akademi skadar det inte med lite gemensamma nätverk och resurser.

Digitaliseringskommissionen lämnade i slutet av 2015 över sitt sista betänkande till regeringen. Även om man nämner Internet of Things - “sakernas internet” - saknar vi dock en strategi för den omställningen. Betänkandet nöjer sig med att ge en lägesbeskrivning:

För industriföretag innebär digitaliseringen stora förändringar i utvecklingen av produkter och produktionssystem. Det handlar om datadrivna innovationer och utvecklandet av sakernas internet genom automatisering, sensorer och artificiell intelligens. Detta kommer få stora effekter på robotiseringen av arbetslivet och vilka uppgifter som överförs till datorer framöver. Utvecklingen har nu nått en mognad som gör att vi under det närmaste decenniet står inför betydande marknadsintroduceringar av nya verktyg, varor och tjänster. Automatisering av tillverkningsprocesser möjliggör stor flexibilitet, hög kundanpassning och lönsamhet med lägre volymer.

Vilket förstås är en fullt rimlig beskrivning av situationen. Då är det väl bara att hoppas att regeringen drar rätt slutsatser av kommissionens tankar?