Folkpartiet och riskkapitalbolagen

Folkpartiets markering mot riskkapitalägda bolag inom välfärdssektorn väcker naturligt intresse. Uttalandet sker mot bakgrund av den allt bredare kritiken mot kortsiktigt ägande inom verksamheter vilka bygger på kontinuitet och ett genuint ägarintresse att ta ett långsiktigt ansvar. Människor har rätt till vård, skola och omsorg även om de inte genererar tillräcklig vinstutdelning.

Den sittande ägarprövningsutredningen har Jan Björklunds höga förväntningar på att utarbeta skarpa förslag på hur denna långsiktighet skall nås. Med tanke på Jan Björklunds medverkan i Agenda söndagen den 10 november vill jag göra följande kommentarer;
det är skillnad på vinst och privat förtjänst / vinstutdelning. Vinst måste alla ha. Men där det privata företagets ägare och ledning förväntar sig en årlig utdelning eller vinstandel vid försäljning återinvesterar den idéburna organisationen sitt överskott.

Alternativet är inte att som Jan Björklund säger i SVT:s Agenda, att driva verksamheterna med förlust eller att dela ut vinster. Den idéburna organisationen utgör ytterligare en form av företagande där vinst är ett medel för att nå sociala mål. inom skola och undervisning utgör idéburna organisationer dvs ideella- och ekonomiska föreningars, trossamfund, kooperativ och stiftelser betydligt mycket mer än ”bara några enstaka inslag” vilket blev ministerns svar på reporterns fråga.

Enligt SCBs siffror fanns år 2009 (Tjäna eller Tjäna, Famna 2009) - ungefär lika många anställda inom idéburna (11000) förskolor som inom aktiebolag (9500) - ungefär lika många anställda inom idéburna grundskolor (7700) som inom aktiebolag (8700)

I gymnasieskolor fanns ca fyra gånger fler anställda inom aktiebolag som inom idéburna skolor.

Sammantaget gör det att vi har en betydande andel av den fristående skolverksamheten som drivs i idéburna organisationers regi.

En annan sak är att tillväxttakten varit högre inom den bolagsdrivna delen, vilket å andra sidan utgör en del av de problem Jan Björklund redovisar med riskkapitalbolagen. liknande förhållanden råder inom vård, och social omsorg. Även där har vi sett en högre tillväxt av privata aktiebolag vilket dock inte innebär att vi saknar idéburna vård och omsorgsverksamheter. Stockholms sjukhem, Psoriasisföreningarna, Stadsmissionerna, Bräcke Diakoni, Stora Sköndal, Edsätra Äldreboende, Josefina hemmet, St Lukas och många fler, verkar alla inom vård och omsorg och visar att det är fullt möjligt att tillhandahålla bra vård och sociala tjänster, även utan vinstsyfte eller vinstutdelning – om man nu sätter värde på det. de privata vinstdrivande företagen spelade tidigare en marginell roll inom svensk vård och omsorg. Detta förändrades genom politiska beslut. Ny lagstiftning kring upphandlingar och valfrihetssystem, rätten att ta ut vinst från offentligt finansierad välfärdsproduktion och nya affärsmodeller har gjort det möjligt för vinstdrivande företag att växa. Detta är uttryck för en politisk vilja och lämpliga medel har skapats för att förverkliga denna, detsamma gäller naturligtvis för att skapa en utveckling och tillväxt av idéburna företag och organisationer inom vård och omsorg. På motsvarande sätt som för vinstdrivande företag måste regeringens beslut om en utveckling av civilsamhället välfärdsroll följas upp med beslut om medel anpassade för detta.

Jag förslår därför att Jan Björklund tillvaratar erfarenheterna från idéburen vård, skola och omsorg för att stimulera tillväxt och utveckling av idéburna organisationer inom välfärdssektorn. En skrivelse om detta har lämnats till Utbildningsdepartementet under 2013.

Lars Pettersson, generalsekreterare Famna