På mitt skrivbord…..

…ligger några tidningsartiklar. Dess skribenter har något angeläget att säga om företagande och välfärd. Jag skall ta artiklarna med mig under helgen för omläsning. Jag anar att här finns stoff för en debatt som ännu inte startat, trots enskilda goda inlägg.

Jag läser bland annat att…

”Allt fler företag saknar (istället) dominerande ägare av den ”gamla stammen” och är närmast vidöppna för alla slags kapitalister – seriösa som oseriösa”, skriver professor Sven Erik Sjöstrand med kollegor på Handelshögskolan i Stockholm (DN 10/6 2010). De menar att de många människornas välfärd behöver långsiktiga ägare som bygger företag där resurser förädlas på ett hållbart sätt.

”Staten bör främja en kursändring genom att underlätta för de företag som vill bidra till allmännyttiga ändamål”, skriver Stefan Persson och Laurent Leksell (DN 22/11 2010). De skriver att vinstintresse och egennytta är viktiga drivkrafter i företag, men får inte vara de enda.

Under veckan har vi åter kunnat läsa om den växande marknaden inom vård, skola och omsorg. Välfärdsproduktion framställs som en enda affärsfest. Knappast någon reflexion om vinstmaximering,  vart vinsterna tar vägen eller om det finns det andra alternativ till offentlig drift än vinstmaximerande koncerner.

Journalistiken fångar sällan upp de frågor som artiklarna ovan reser. Inget om den växande välfärdsproduktion som bedrivs av den ideella sektorn och kooperativa företag. Inget om det företagande som bedrivs av allmännytta – där överskott återinvesteras i verksamheterna. Välfärden reduceras till vinstgivande affärer. Är det detta medborgarna vill? Är detta vad regering och riksdag vill?

I två NOVUS-undersökningar, beställda av Famna svarar en betydande majoritet att man inte stödjer privat vinst från välfärdsproduktion – men väl privata alternativ (jag läser avståndstagandet till privat vinstutdelning som att man motsätter sig vinstmaximering d v s företagande där vinstintresse och affärsverksamhet är överordnat de sociala målen istället för tvärtom).

”Regeringen vill skapa en samlad strategi för hela den sociala ekonomin” skriver ministrarna Nyamko Sabuni och Göran Hägglund på DN debatt, 30/6 2007. De vill ge den ideella sektorn större möjligheter att bidra och konkurrera. De menar att om staten erkänner den ideella sektorn och den sociala ekonomins betydelse och dess särskilda identitet måste det få konsekvenser för hur det offentliga förhåller sig till den sociala ekonomin gemenskaper i praktikern – hur man formulerar lagar och regler, konstruerar upphandlingar och byråkrati etc.

Efter en principiell överenskommelse på det sociala området och en proposition för civilsamhällets utveckling har regeringen en god grund att gå vidare från för att skapa denna samlade strategi.

Hur skall vård, utbildning och sociala tjänster produceras? Vilket utrymme skall vinstmaximering och egennytta ges? Hur främjar vi andra allmännyttiga företagsformer inom välfärdsområdet.? Vilken utveckling vill vi se fram till 2020? Även inom EU finns ett växande intresse för dessa frågor, men mer om det vid ett senare tillfälle.

Lars Pettersson
Famna