TILL EN ÄLSKAD VÄN

27.09.14 – 02.11.14

Till en älskad vän är ett verk som berör medvetandets skiftande nivåer och konstnärens strävan efter att överföra något inre, andligt och svårgreppbart till materia. Detta visas i en installation i form av måleri, film och skulptur.

Karin Auran Frankenstein är konsthantverkare och konstnär utbildad vid Konstfack men är numera tillbaka i sin födelseort Malmö. Form/Design Center visar under hösten hennes examensprojekt både från 2008 och 2014 samt ett antal klockor ur en serie som kretsade kring samlande.

”Till en älskad vän är ett verk i tre delar som vuxit fram under de år som följt efter min pappas bortgång 2011. Under en masterutbildning på Konstfack har jag haft möjlighet att fördjupa mig i detta andliga och bitvis ockulta, präglat av sorg. Under självhypnotiska sessioner har jag strävat efter att överföra det inre och svårgreppbara till materia.”

Målningarna, "Akt 1-17", är utförda med kristallglasyrer på porslinsplattor. I utställningen på Form/Design Center visas ett urval av dessa tillsammans med filmen om Ma Stärnliden som beskriver sin mediala förmåga och hur hon kommunicerar med en andlig dimension. På gården står den tredje delen av verket, en grupp funktionella skulpturer av Salix, energiskog. Trädet refererar till något mellan det levande och döda, mellan himmel och jord och skulpturerna är platser att sjunka ner på. luta sig mot, låta sig omfamnas av.   

Karin om sin praktik:
”Verk byggs upp, ofta med samlad empiri och fältstudier parallellt med ett materiellt experimenterande som är centralt för min praktik. Det finns inget material som fängslar mig och föder lust till skapandet på samma sätt som leran men på samma gång innebär den en enorm frustration och begränsning varför jag ofta väljer att arbeta med andra medier och material parallellt.”

Karin om kodyngemöblerna:
”Jag är väldigt fascinerad av Adobe (lerhusbygge) som arkitektonisk teknik. Under mitt Bachelorprojekt 2008 på Konstfack fördjupade jag mig i detta på olika sätt, bland annat i ett husbyggnadsprojekt i Ryssland samt under en resa till Indien där jag jobbade med konsthantverkare på landsbygden för att få lära mig av deras tekniker. Jag experimenterade med materialet driven av att ta det ur sitt sammanhang och testa det i nya former. Jag försökte skulptera fram funktionella, mindre objekt i samma material men insåg snabbt att det inte alls fungerade. Genom att kombinera materialet med en traditionell mongolsk papier maché teknik jag lärt mig på en workshop med en mongolsk konstnär några år tidigare hittade jag en fungerande massa. Materialet består till största delen av papper som är en restprodukt från ett pappersbruk. Tillsammans med detta har jag experimenterat med olika kombinationer av ingredienser som gett olika uttryck och egenskaper till objekten. Torv, halm, koskit, sand, lera, sågspån, kalk, är några exempel på andra beståndsdelar. Resultatet är ett material som i vått tillstånd går att skulptera och gjuta och som efter torkning blir tåligt och hårt. I husbyggnationer är kobajs eller andra proteinrika animaliska material relevanta för materialets egenskaper och vittnar i mina verk om inspirationen bakom materialet samtidigt som jag med bajset vill lyfta frågan om en rådande uppfattning och värdering av renhet och naturlighet i förhållande till material och produktion.” 

Karin om klockorna:
"En studie i samlandet som mänskligt beteende. Fältstudier i form av iakttagande, intervjuer, samt ett eget samlande av antika klockor låg till grund för det som resulterade i en demontering av gamla urverk och skapandet av "nygamla" former."