Intervju med Louise Lindfors om CSW konferensen i New York

Commission on the Status of Women (CSW), FN:s Kvinnokommission, är en funktionell kommission under FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) som enbart ägnar sig åt jämställdhetsfrågor. Kvinnokommissionen har huvudansvaret för policyutvecklingen i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män och att följa upp hur kvinnors rättigheter efterlevs i medlemsstaterna.

Varje år samlas FN:s medlemsländer i FN:s högkvarter för att sätta globala mål och formulera konkreta åtgärder för att främja jämställdheten världen över. Parallellt med kommissionsmötet pågår ett stort antal seminarier, utställningar, debatter och mottagningar. Den 59:e kommissionen för kvinnors rättigheter äger rum i New York 9-20 mars 2015. Under rubriken Beijing+20 utvärderar konferensen vad som hänt med kvinnors rättigheter runt om i världen sedan den senaste kvinnovärldskonferensen hölls i Peking 1995. Fredrika Bremer Förbundet var på plats i form av ordförande Louise Lindfors och styrelseledamot Torbjörn Messing. Vi har intervjuat Louise om varför det är viktigt att vara med på konferensen.

Hej Louise, vad gör Fredrika Bremer Förbundet i New York?

Vi deltar i årets konferens om kvinnors rättigheter, Commission on the Status of Women, den 59:e i ordningen, där det i år diskuteras hur FN ska följa upp Milleniemålen och sätta nya mål: de så kallade Sustainable development goals. Som NGO får ett antal organisationer komma hit och delta och försöka påverka inom sitt fokusområde. I år har det inte varit förhandlingar på samma sätt som tidigare år, eftersom agendan liksom är en uppföljning, men diskussionerna har ändå varit tuffa och vi ser med oro att gender equality omfattar ett flertal frågor som idag är laddade och där det finns nationella särintressen som strävar mot att inskränka kvinnors och flickors fri- och rättigheter. Sexuella och reproduktiva rättigheter är det mest laddade området, med frågor som t.ex. abort, preventivmedel och könsstympning. Men även frågor om ekonomiska rättigheter, som t.ex. rätt att äga mark, rätt att ärva, rätt att ta lån etc. är laddade och svåra att enas inom. Förrförra året, då temat var kvinnors rätt inom jordbruk, lyckades inte ens FN konferensen enas om ett slutdokument, agreed conclusion, för vissa länder satte stopp.

Har Fredrika Bremer Förbundet kunnat påverka förhandlingarna i FN?

Alltså, vi har ju genom vårt medlemskap i Kvinnolobbyn en aktiv dialog med FN och vi deltar i olika projekt som syftar till att påminna FN om frågor som är viktiga på de områden som FN diskuterar, vi skriver skuggrapporter, hela Nordiskt Forum var på sätt och vis ett exempel på att vi kan ta egna initiativ i våra respektive områden i världen och försöka sätta agendan i de fall vi tror att en ny Kvinnokonferens i FN skulle innebära bakslag på vunna rättigheter. Samtidigt blir man såklart påmind här om att världen är väldigt stor och att det finns både en framåtrörelse inom våra frågor samtidigt som det tyvärr finns många bakslag. En framåtrörelse är att det blir fler och fler som identifierar männens och pojkarnas roll i detta arbete, vi har ju alltid förordat detta inom FBF, men nu börjar många plocka upp det som en viktig komponent i arbetet framåt. Det har nämnts flera gånger i FN att det är viktigt att inkludera pojkar och män, att de ofta ses som roten till problemet men att de även är en viktig del av lösningen. Vi bekämpar t.ex. våld mot kvinnor mycket mer effektivt genom att se vad som föder våldet. Maskulinitetsforskningen är ju ett relativt nytt fält och här finns mycket viktiga pusselbitar för att komma vidare. Det är också viktigt att inkludera pojkar. Vi träffade t.ex. en tjej från Kenya som arbetat med att påverka unga flickor att våga säga nej till könsstympning, och hon sa att nu skulle hon vilja inkludera pojkarna att ta ställning och öppet våga välja en tjej som inte stympats. För, som hon sa, det blir annars så att pojkarna känner sig rädda att stå upp för tjejernas nya frihet och då skapas nya hinder för utveckling.

Är det viktigt att delta på CSW då?

Det är superviktigt, av flera skäl! Dels att förstå hur diskussioner och processer ser ut och fungerar, även globalt. Det är faktiskt häftigt att förstå att hundratals delegater från ca 200 stater träffas och diskuterar och att i år 8 600 delegater från olika intresseorganisationer finns på plats för att påverka och delta. Det är också väldigt bra möjligheter att nätverka här, att skaffa samarbetspartners och att bygga FBFs varumärke. I år har Torbjörn Messing och jag, som ju även arbetar för Hertha, passat på att göra ett flertal intervjuer för tidningen också. Vi har träffat fredsaktivister som vill gå en fredsmarsch från Nordkorea till Sydkorea, maskulinitetsforskare, en skådespelare som spelade forumteater för en skola i Bronx, det var f ö en häftig upplevelse att vara på besök på en skola som de enda "vita" européerna. Hon i receptionen sa att det fanns någon annan som var vit på skolan, en utbytesstudent från Polen. Jag hoppas dels att de erfarenheter som vi bygger här som organisation ska syresätta verksamheten hemma och också att de kontakter och kunskaper vi bygger ska göra Fredrika Bremer Förbundet till en röst att räkna med i världen även i framtiden!