"På springet är ingen dag den andra lik"

När Magdalena Sobanskas medarbetare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset är schemalagda på ”springet” försörjer de hela sjukhuset med mobila röntgenundersökningar. I två mobila team avlastar de både avdelningspersonalen och underlättar för patienterna. Och ingen dag är den andra lik.

”Jag är på springet!” Magdalena Sobanska, röntgensjuksköterska och sektionsledare för skelettradiologi, sätter upp en handskriven lapp på sin dörr, innan hon med raska steg tar sig till ett intilliggande rum, där hon möter upp sjuksköterskan Camilla Fransson och undersköterskan Stefana Stanescu. De har precis avslutat en sen lunch efter en hektisk förmiddag med tio ”spring”, varav flera före morgonronden.

Snart kommer ett samtal från avdelning 96 – Centralintensiven – och Camilla registrerar remissen med van hand. Samtidigt går Stefana till den lilla nischen i en angränsande korridor där de mobila röntgenutrustningarna från Fujifilm står på laddning när de inte används.

Stefana kontrollerar utrustningen och att namnet på den bokade patienten dyker upp på skärmen på ”Springet 06”, eller FDR Go Plus som utrustningen egentligen heter. Camilla kommer ikapp och de påbörjar eftermiddagens första ”spring” med att ta hissen fyra trappor upp mot CIVA.

Den största fördelen med mobila röntgenundersökningar är nyttan för patienten, det är både Camilla och Stefana överens om. De patienter som röntgas med de mobila enheterna kan inte ta sig till röntgenavdelningen, de är sängliggande och ibland nedsövda eller nyopererade. Med stor försiktighet och nära samarbete med avdelningspersonalen tar Camilla och Stefana reda på vilka försiktighetsåtgärder som gäller för varje patient. För att placera detektorn under patienten har man fått en särskild ”slider” uppsydd i kapelltyg av en segelmakare. På så sätt minimeras obehaget för patienten och de tunga lyften för personalen.

Camilla – som också är ”spring"-ansvarig – säger, med medhåll från Stefana, att springet ger en extra dimension till arbetet inom radiologin. Både att få komma ut och träffa patienter men också att få ett nära samarbete med personalen på de olika avdelningarna. Från patienterna får de ofta höra glada tillrop som ”Vilken service!” och även personalen visar tacksamhet och uppskattar att de kommer och att kan göra undersökningen på plats. Magdalena sammanfattar:

– Det är trevligt att komma ut på avdelningarna, det är friare och man lägger upp arbetet själv. Och ibland träffar vi patienterna igen nere på röntgen, fast friskare, och det är trevligt. Men såklart händer även det omvända. Man blir mer känslomässigt involverad och berörd eftersom man följer patienten i olika faser. På springet är ingen dag är den andra lik.

FAKTA

Om springet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset

• 3 st mobila röntgenutrustningar från Fujiifilm avropade genom ett löpande ramavtal inom VGR-regionen. En placerad på TIVA (Thoraxintensiven) och de övriga två används på hela sjukhuset.
• 11 000 "spring"-undersökningar per år.
• Dagpersonalen tar 15 000- 20 000 steg per arbetspass.
• Majoriteten av undersökningarna på ”springet” är hjärta och lungor, men det förekommer också skelettundersökningar.

Om den mobila röntgenutrustningen FDR Go Plus