"Våra förväntningar på LSS-utredningen är kanske för stora"

"Vi som värnar LSS måste ju se till att reformen fungerar", sade Lena Hallengren (S), barn-, äldre och jämställdhetsminister under Almedalsveckans sista ”Funktionshinderrörelsen pressar partierna” där Eva Hamilton frågat ut ledande partiföreträdare.

Eva Hamilton började med att fråga hur det kommer sig att regeringens förhållningssätt till LSS förändrats så dramatiskt efter att Lena Hallengren tillträdde under våren.

”Jag arbetar utifrån vad den socialdemokratiska kongressen beslutat i den här frågan. LSS kom till efter Bengt Lindqvists handikapputredning. Det är min uppfattning att vi har en gemensam samsyn som präglat politiken sedan dess. Jag känner oro efter den här senaste mandatperioden och händelseförloppet kring LSS och den starka oron inom funktionshinderrörelsen. Jag vill vara tydlig med var vi står.”

Men hur mycket kan egentligen Lena Hallengren själv påverka politiken inom sina ansvarsområden?

”Jag är en del av en regering och ansvarig för de här frågorna. Så här tolkar jag socialdemokratisk politik. Jag tycker att vår kongress är tydlig med att intentionen med LSS fortfarande ska gälla.”

Lena Hallengren menar att den utveckling vi ser påbörjades redan 2009 då den första prejudicerande domen kring personlig assistans kom. Hon säger också att regeringen försökt hejda den negativa utvecklingen bland annat genom att initiera en lagändring efter den kontroversiella dom, som hotade rätten till personlig assistans vid väntetid och så kallad beredskap.

Men varför har då regeringen haft sådant fokus på att minska kostnaderna för LSS och personlig assistans? Och varför fick Försäkringskassan ett regleringsbrev som uppmanade myndigheten att stoppa utvecklingen av assistanstimmar?

”Jag skulle vilja säga att ingen har krävt minskade kostnader av nuvarande LSS. Ingen har ändrat lagstiftningen. Men det fanns en bred oro att kostnaderna som ökade så mycket varje år skulle hota lagstiftningen. Vi som värnar LSS måste ju säkerställa att reformen fungerar. Och vi har inte uppmanat myndigheterna att bryta mot lagen."

Eva Hamilton ställde frågan om Lena Hallengren tycker att Försäkringskassan övertolkade brevet, men fick inget tydligt svar.

”Om vi vill att lagen ska stå på individens sida måste vi göra utredningen ordentligt. Då kan vi inte bara lappa och laga med små förändringar.”

På frågan om utredningens förslag ska stanna på nuvarande kostnadsnivå blev svaret att inga statliga utredningar får komma med förslag som innebär kostnadsökningar. Direktivet är alltså att förslaget ska hållas inom befintliga ramar.

Det har funnits en föreställning om att Socialdemokraterna vill se en kommunalisering av LSS, något som Lena Hallengren inte känner igen.

”Vi har inte drivit en kommunalisering av LSS. Jag tycker däremot att en kommun har ansvar för alla sina medborgare. Vi kommer troligen att förorda ett fortsatt delat huvudmannaskap, men man kan ju dela på olika ledder. Tanken med att staten ska ha ansvar för assistansen för de med störst behov tycker jag är rimlig.

Och hur ser Lena Hallengren på vinster i välfärden?

”Förslagen i Reepaluutredningen fick ju inget gehör, men principiellt tycker jag att skattemedlen ska gå till det som de är menade för.”

Eva Hamilton ställde också frågan om vad Socialdemokraterna vill göra åt att personer med funktionsnedsättning som aldrig kan arbeta lever under så knappa förhållanden.

”Alla ska ha en bra levnadsnivå. Nu har vi prioriterat pensionärerna. Men vi måste fortsätts diskussionen om sjuk- och aktivitetsersättning. Vissa av partierna vill ha bidragstak överlag, utan att titta på vilka ersättningar det gäller. Jag är åtminstone beredd att gå vidare i den diskussionen."

En annan het fråga under veckan har varit den om tvåårsprövningar.

”Vi har lagt en proposition som innebär att tvåårsprövningarna tas bort. Jag tycker att det är en orimlighet att man ska behöva ompröva så ofta. Kanske regelbundet och över livet, men två år är kort tid. Jag ifrågasätter också varför Försäkringskassan ska lägga tid på detta.”

När det gäller rätten till juridisk hjälp för individer är Lena Hallengren tveksam.

"Det är lite dilemmat med en rättighetslagstiftning. Det bra när man får som man vill, men när det inte fungerar blir det problematiskt. Man ska ju inte behöva juridisk hjälp för att få rätt. Min förhoppning är att det behovet kommer att minska."

Avslutningsvis sade Lena Hallengren att hon har mycket stora förhoppningar på utredningen, men hon uttryckte samtidigt en oro.

"Många har stora förväntningar, kanske är de för stora."

Om du blir fortsatt minister, hur blir det då, undrade Eva Hamilton. Vad är din vision?

"Det är först och främst att ta LSS-lagstiftningen i hamn, på ett sätt som alla är nöjda med. Det andra är målet med universell utformning i funktionshinderspolitiken. Att vi tänker rätt från början när vi utformar samhället. Det är en utmaning att få in det på område efter område.