Jennie Abrahamson ​spelar på KAKEL på fredag

Jennie Abrahamson
Fredag 31 mars
Gävle Konserthus, KAKEL 21.00

Med förra skivan "Gemini Gemini" blev hon Årets Indie på Manifestgalan, nominerades som enda svensk till IMPALA's European Indie Album of the Year Award och hamnade på kritikernas samlade topp 10-lista när 2014 summerades. Efter flitigt turnerande i Europa med sitt band, och runt världen med Peter Gabriel, släppte Jennie Abrahamson sitt femte album "Reverseries" i januari. Fredag den 31 mars spelar hon på KAKEL i Gävle Konserthus.

Som en suggestivt eskalerande sång på väg mot ett intensivt klimax har Jennie Abrahamsons musik dragit till sig fler och fler lyssnare och lovord för varje ny skiva. Hennes egna och uppriktiga tonfall har från första början varit lika säkert som stigningen på formkurvan:

Från växtvärken på första albumet "Lights" (2007) som handlade om att lämna uppväxten i Västerbotten, via förälskelsen i storstaden på New York-plattan "While the sun's still up and the sky is bright" (2009), till det kritikerhyllade genombrottet med "The sound of your beating heart" (2011) har hon satt sin personliga prägel på allt hennes röst snuddat vid.

Ända sedan debuten har Abrahamson varit sin egen och med förra skivan "Gemini Gemini" (2014) blev hon utnämnd till Årets Indie på Manifestgalan. Hon nominerades även som enda svensk till IMPALA's European Indie Album of the Year Award och hamnade på kritikernas samlade topp 10-lista när musikåret summerades. Flera låtar från albumet snurrade flitigt på radiostationer runtom Europa och framgångarna kröntes av ett intensivt turnerande.

Efter den långa europaturnén hade Abrahamson avsatt tid för en skrivperiod. Hon ville skriva en effektiv och omedelbar platta: inte så långa låtar, kanske testa att släppa två EPs istället för ett album. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Jennie är rörlig och infallsrik som person men behöver någon form av struktur för att komma in i det lekfulla läge som krävs för att skapa fritt: "Jag hade jobbat så mycket och först när jag skulle börja om kände jag hur trött jag i själva verket var. Skrivandet blev som någon sorts långsamhetsterapi." Skapandet kom att inramas av långa morgonpromenader till studion och ett sorts stärkande lugn, berättar Jennie och liknar processen med en japansk tvättritual där saker måste ske i en viss ordning som inte går att skynda igenom: "Det blev inte det där korta och snabba formatet som jag först hade föresatt mig, snarare kom det låtar som breder ut sig långsamt. Det blev mer och mer uppenbart att det var ett album jag skrev, och att det behövde få bli vad det blir. Mitt skrivande har alltid speglat var jag är för tillfället och det var här jag var."

Senaste året har Jennie varvat tid i studion med turnéer som musiker med Deportees, Peter Björn & John och Peter Gabriel. Tillsammans med sin ständige medproducent och medmusiker Johannes Berglund (Eva Dahlgren, Shout out Louds, Owen Palett, The Knife) och resten av sitt band har målet med inspelningsprocessen varit att försöka behålla energin och värmen som de hittat tillsammans på scen, för att sedan måla något ännu större ovanpå det. Resultatet är en sammanfattning och vidareutveckling av det alldeles egna sound hon skalat fram skiva för skiva: musik med en förmåga att framkalla tydliga bilder i varma färger och förmedla exakta känslor. Låtar ur flera olika människors perspektiv som knyter samman personliga erfarenheter och osminkade reflektioner med skarpa iakttagelser av omvärlden. På den nya skivan balanserar hon självklarare än någonsin de nära relationernas nerv och direkta tonfall med en angelägen stämma som vädjar om medmänsklighet i ett allt kallare samhälle. Det är självsäker och välkomnande musik som är full av berusande melodier och överraskande glittrande syntslingor. Allt drivet av en obestridlig röst som fått ta större plats för varje skiva, och som här och nu tveklöst etablerar sig som en av de främsta vi har.