Så minns vi Sven-David

Det är konstigt att tänka sig att vi aldrig mer kommer att få höra Sven-Davids karakteristiska, "energiska" plingande på dörren...

Sedan svepte han in på kontoret i svart kostym och lackskor, alternativt i svart träningsoverall (lika snygg i den). Det var ingen som missade när Sven-David kom på besök. Han gick runt i det öppna landskapet och pratade med alla, och det spred sig en förförisk doft av herrparfym. Han hade alltid en trave med nya manuskript med sig, ibland sådant vi kände till, ibland något helt oväntat. Ibland tre sidor, ibland 400 sidor. En ny Passion! Jodå, han kunde sätta oss i arbete, Sven-David. 

Och så ville han gärna ha en kopp varm choklad från kaffemaskinen i pentryt. Kan det vara ett tecken att det just vid gårdagens besiktning av kaffemaskinen visade sig att chokladfunktionen slutat fungera…

Ja, det kommer att bli tomt...

Tack kära Sven-David för den värme och glädje du alltid spred omkring dig. Tack för att vi fick privilegiet att arbeta tillsammans med dig. Tack för all musik! Vilken tröst att den finns kvar här hos oss. 

Och mycket musik blev det, flera hundra verk; orkester- och kammarmusik, operor och baletter och en stor mängd körverk. Här delar några av Gehrmans många körsångare med sig av sina minnen och upplevelser kring framföranden av Sven-Davids körmusik. 

"Hur sjunger man pilen i takt 36?” 
Den som konfronterats med Sven-Davids körmusik känner igen frågan, liksom ”vad betyder z:at över notskaftet?” Stora omfång, extremt djupa eller höga toner som man nästan inte kan sjunga och så det där snabba tremolot som gör att man känner sig lite som en kulspruta, eller get kanske. Fulsnygga klanger, sköna klanger, dramatik och starka texter därtill. Sven-Davids musik lämnar sällan någon oberörd. Och det var väl precis det han ville – beröra.

Det starka uttrycket har spritt sig till körer och körpublik världen över. Efter en konsert på en mindre ort i Minnesota frågade mig en äldre dam i publiken vem denne Jan Sandström var, som vi också sjungit musik av. Hon konstaterade lite förvånad att det alltså fanns en Sandström till för ”David-Sven känner jag ju till väl”. 
Världsberömd på riktigt – inte bara i Östergötland.
Karin Ekedahl medlem i Hedvig Eleonora kammarkör

Det finns en innerlighet i Sven-Davids musik, på sina ställen, som får tiden att stanna, där skönheten dånar även i de svagaste nyanserna. I April och tystnad till exempel. En enda lång vacker smärta.
Ingrid Sköld medlem i Eric Ericsons kammarkör

Under mina år i Storkyrkans kör sjöng vi mycket musik av Sven-David. Särskilt intensivt var det under de år vi hade projektet "Musik för kyrkoåret", där han under tre års tid, skrev musik till kyrkoårets samtliga högtidsdagar. Vi fick handskrivna, ofta ganska svårlästa noter som vi kämpade med, men det som var så inspirerande var att Sven-David ofta närvarade vi repetitionerna. Han hade svårt att sitta still och liksom dansade och sjöng med där han satt, då han satt.

Gustaf (Sjökvist) och Sven-David hade ett nära samarbete och vi smittades av deras roliga och fyndiga kommentarer. Jag känner en stor tacksamhet att jag fått ynnesten att vara med om allt detta. Allt jag har lärt mig och så roligt vi har haft. Sven-David var så varm, godhjärtad och humoristisk!

Tack kära Sven-David!
Annika Lind tidigare medlem i Storkyrkans kör, numera i Hjorthagens kammarkör

Vad har du för minnen och upplevelser av Sven-David Sandström och hans musik? Dela gärna med dig i kommentarsfältet nedan.