Bo vill göra samhället mer rättvist

På bilden från vänster: Viola Johansson, Leif Haraldsson, Kenneth Johansson, Bo Tegestam och Annika Lomarker.

Årets eldsjäl i Grums kommun heter Bo Tegestam och är 81 år gammal. På nationaldagen tilldelades han Grums kommuns nya utmärkelse Årets eldsjäl för sitt mångåriga engagemang inom FUB, föreningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning och HSO, handikappföreningarnas samarbetsorgan, numera Funktionsrätt Grums.
–Jag har blivit rik, inte på pengar, men på erfarenheter, relationer och glädje, säger Bosse.

Det var på 60-talet, då Bosse gick in i en relation med en kvinna som hade fyra barn, varav den äldste sonen Anders hade en utvecklingsstörning, som han upptäckte att livet för Anders inte var som livet var för andra barn.
–Han levde inte i samhället på samma villkor som alla andra. Jag tyckte att det var så förbaskat orättvist. Jag kunde inte riktigt finna mig i det och det var det som gjorde att jag började engagera mig för att han skulle få det bättre, förklarar Bosse och fortsätter:

–Till en början kom vi ingenstans, det var svårt i början och det hade varit lätt att ge upp. Men istället kände jag att jag var tvungen att skaffa mig den kunskap som krävdes för att hjälpa Anders att få rätt till det som jag tyckte var en självklarhet.

Bosse gick med i FUB, föreningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning 1968.

–Under årens lopp har det funnits många eldsjälar kring mig som hade förtjänat en sådan här fin utmärkelse som jag hade äran att få. Det har varit så otroligt roligt och jag har fått den här utmärkelsen indirekt flera gånger om i form av kramar, leenden och tacksamhet från både de jag har hjälpt och deras anhöriga. Jag är så oändligt tacksam över att jag har tagit den här vägen. Jag har blivit rik, inte på pengar, men på erfarenheter, relationer och glädje! Sen har ju mina egna relationer fått stryka på foten eftersom jag har lagt ned så mycket tid och kraft i föreningen.

Hjärtinfarkt sänkte tempot I mitten på 90-talet drabbades Bo av en allvarlig hjärtinfarkt som tog så pass illa att han blev förtidspensionär. Då fick Bo motvilligt minska på tempot och han började engagera sig mer på plats i Grums för att slippa resa till Karlstad, där föreningen utgick från för Karlstad med omnejd.

I början av 2000-talet startades HSO Grums, handikappföreningarnas samarbetsorgan, och Bo kämpade för att få till en lokal för föreningen i Grums.

– Invigningen var en härlig stund, det var nästan 50 personer på plats!

Utöver att hjälpa barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörningar i kontakten med bland annat myndigheter så har Bosse arrangerat läger för utvecklingsstörda personer i FUB:s stuga i Glava glasbruk, under tre perioder varje sommar.

– Det blev nog bortemot 40 perioder innan jag fick hjärtinfarkten. Det har även blivit cirka 20 Ålandsresor tillsammans med FUB och många av deltagarna säger att det är det bästa som händer under hela året. Det är roligt att de uppskattar resorna men visst borde det finnas mycket mer bra upplevelser för dem?

Stort behov av ideella krafter
Anders, som var enledningen till att Bosse började engagera sig, finns inte längre kvar i livet.
– Men jag tycker att det är viktigt att lyfta honom, han är anledningen till att jag började engagera mig. Jag vill även passa på att lyfta att FUB i Grums har fritidsverksamhet för personer med utvecklingsstörning. Det är en verksamhet som vi tycker har ett stort värde och som är ett komplement till Grums kommuns fritidsutbud. Till denna verksamhet behöver vi hjälp med fler fritidsledare. Även handikapprörelsen, inom Funktionsrätt Grums, är i stort behov av människor som kan vara oss behjälpliga ideellt. Vi är till åldern och de som har varit med från början är väldigt slitna. Det vore ovärderligt med personer som har ork och kraft kvar, säger Bosse.

Text & foto: Helena Kallin