Olof Johansson: Skogens nyttjande en nyckel till klimatomställningen

Under senare tid har skogens roll för klimatet debatterats flitigt. Olika åsikter har synts om huruvida det är bäst för klimatet bruka skogen, och i så fall på vilket sätt, eller helt lämna den orörd. Skillnaderna tycks ofta bero på att man med olika utgångspunkter lätt pratar förbi varandra och på att klimatfrågan inte sällan söks som argument för något annat syfte, till exempel det rättmätiga behovet av att också slå vakt om den biologiska mångfalden.

Den svenska skogen ger idag klimatnytta på tre olika sätt; inbindning av koldioxid i den växande skogen, kvarhållandet av kolet i långlivade träprodukter och den vinst man får genom att fossilbaserade produkter ersätts av förnybart (den så kallade substitutionseffekten). Ofta handlar skogens klimatdiskussion bara om den första effekten, det vill säga hur kol mest effektivt binds och kvarhålls i skog och mark. I det sammanhanget är skogens hela omloppstid viktig. Den största inbindningen av koldioxid genom fotosyntesen sker i växande medelålders skog, det är en vinst som vida överstiger den temporära avgång man får då den gamla skogen avverkas.

När skogen brukas övergår den första effekten (inbindning i skogen) i den andra (inbindning i produkter). I ett skogsbruk som det svenska, där en huvudinriktning är att producera sågtimmer, blir klimatnyttan stor även under denna fas. Den tredje effekten, substitutionseffekten, uppstår då produkter från skogen ersätter produkter eller insatser baserade på fossila råvaror från jordens inre, som när de förbränns ytterligare spär på överskottet av koldioxid i atmosfären.

Moderna beräkningar visar att summan av de tre effekterna, det vill säga den svenska skogens växande, dess produktion av skogsråvara samt substitutionseffekten, för närvarande motsvarar ett kvarhållande av runt 60 miljoner ton koldioxid netto per år. Det är i samma storleksordning som de totala svenska utsläppen av koldioxid. Substitutionseffekten står här för den största delen, vilket kan vara viktigt att komma ihåg när diskussionen begränsas till att bara handla om den stående skogen.

Hur vi ser på skogen och utnyttjar dess produktionspotential har alltså minst sagt stor betydelse i kampen mot ett förändrat klimat. En klimatoffensiv vision för Sverige bör handla både om vårt egenintresse av att ta vara på en fantastisk fördel – den svenska skogen – och det ansvar vi faktiskt har att utnyttja denna gentemot vår omvärld och gemensamma framtid. Därför behöver diskussionen om skogen vidgas till att engagera ett bredare spektrum av intressenter och företag än de traditionellt närmast berörda.