Isens skepnad skvallrar om Jolners ankomst.

Midvinter i mitt Hälsingland

Vintervilan med dess vinterkyla sänker sig långsamt och omsorgsfullt över de hälsingska skogarna. De tidigare så framträdande blånande bergen döljs under kung Bores vita skrud och björkarnas sköra, bara grenar täcks av glittrande rimfrost. Från den djupblå himlen lyser Sol, som kastar längtande strålar över vidderna och som med sin avlägsna värme bländar de vitkläddamarkerna. I den täta barrskogen, bland drivor och granris, förbereder skogensväsen den annalkande vinterdvalan. De brusande älvarna har tonat ner sittmäktiga dån och antagit isens skepnad som skvallrar om Jolners ankomst. Tystnaden och stillheten genljuder landskapets stilfullt ombonade midvinteryttring, och skänker så en rofull tanke om frid.

Det här är mitt Hälsingland. I frostig, snötäckt skrud. Full av hemligheter, nu dolda under det mjuka vita täcket. Väntandes på att få att ge sig till känna igen när Vintersaga lämnar över. För tids nog kommer hon. Fru Vår. Med buller och bång. Med ljus och färg. Med ljud och rörelse. Men inte än. Låt vintervilan sätta sig. Låt vinterdvalan slå sig ner. Låt midvintertidens omfamnande skönhet få stiga in. In i vår vardag. In i vår verklighet. In i vårt Hälsingland.

Sandra Lantz