Varför är föräldrars rätt att välja fostran och utbildning för sina barn viktigt för Haro?

Frågan om vem som har ansvaret för våra barns fostran och utbildning har väckts i många sammanhang under senare år. Är det föräldrarna eller är det staten genom kommunerna som har detta ansvar? Självklart gäller frågeställningen den majoritet av svenska familjer med ett fungerande föräldraskap.

Riksorganisationen Haro har i mer än 30 år kämpat för att föräldrar själva ska kunna ta hand om sina små barn under rimliga och rättvisa ekonomiska villkor. Den stora skattesubventionen till förskolan, och bristen på densamma till hemomsorg, har gjort hemomsorg ekonomiskt mycket svårt i Sverige, samtidigt som denna subvention inneburit ett starkt budskap från statsmakterna att ”förskola är bäst för barnen från ett års ålder”.

 Men på senare år har helt nya hot mot svenska hemmaföräldrar tillkommit.  Blir det i framtiden ens lagligt att ta omsorg om sina förskolebarn i hemmet? Kommer de lekbaserade och mer hemorienterade formerna för barnsomsorg, som dagmamma, ens att finnas kvar? Tyvärr pekar flera tecken på att förskola från tre års ålder kan bli ett obligatorium inom en inte alltför avlägsen framtid.

 Förslag om obligatorisk förskola hörs regelbundet från politiskt håll. Anders Borg nämnde det för några år sedan. Mona Sahlin sa i 2010 års valrörelse att varje barn har rätt till förskola och denna rättighet bör föräldrar inte kunna hindra. SSU:s nye ordförande Gabriel Wikström var mer rakt på sak och krävde obligatorisk förskola från tre års ålder i flera debattartiklar. Tidigare har även moderata politiker sagt att man kan fråga sig om hemomsorg är försvarbart om det försämrar föräldrarnas ekonomi.

 Vidare så har den nya skollagen gjort förskola till en skolform som sägs vara en del i det livslånga lärandet. Det finns långt framskridna planer på att göra sexårsverksamheten obligatorisk. De skärpta kraven på pedagogisk utbildning för dagmammor visar också att man menar allvar med detta. Inte utan fog kan man säga att manegen verkar krattas för en obligatorisk förskola.

 Om barnen inte gått på förskola så anses detta av socialtjänsten som en belastning för föräldrarna. Vi kan få en situation där förskola kanske inte är formellt obligatorisk, men i praktiken blir obligatorisk genom föräldrarnas rädsla för de sociala myndigheterna.

 Slutligen har statsmakterna tydligt visat vad man tänker göra med de föräldrar som sätter sig upp mot obligatorier; hemundervisande svenska föräldrar flyr idag landet undan skyhöga viten och hotelser från de sociala myndigheterna.

 Utvecklingen går snabbt och det är svårt att hitta motkrafter i Sverige idag, både juridiskt och kulturellt. Haro och några andra ideella organisationer utgör de enda motkrafterna.

 Alla människorättskonventioner säger klart och tydligt att det är föräldrarna som ska välja fostran och utbildning för sina barn, inte staten. Sverige fjärmar sig idag från fundamentala mänskliga rättigheter, och detta kommer att påverka alla svenska föräldrar, oavsett vilken form av barnomsorg de väljer. Det är en väldig skillnad på att å ena sidan kunna välja förskola som ett alternativ bland många, och å andra sidan att vara tvungen att välja förskola.

 Det är i första hand föräldrarna som ansvarar för barnens fostran och utbildning, och inte staten. MR-konventionerna är tydliga på denna punkt och den svenska regeringen måste bli tydlig med detta budskap, annars riskerar man Sveriges goda internationella rykte. De senaste årens oroande utveckling har gjort denna föräldrarättighet till en väsentlig fråga för Haro att driva, själva och tillsammans med andra.