Här trängs döda fåglar med diskborstar

Hasse Hansen stryker försiktigt med en bomullstops över fjäderdräkten på en uppstoppad orre. Luften kring fågeln sugs ut ur rummet direkt och han skyddar sin hand med en plasthandske. Orren fångades för mer än hundra år sedan, då de som stoppade upp djur fortfarande använde arsenik.

Hasse Hansen är konservator på Kulturmagasinet vid Fredriksdals friluftsmuseum. Det är en del av Helsingborgs museer och i källarvåningen finns hundratusentals föremål som på ena eller andra sättet har samband med Helsingborg och nordvästra Skåne. Det är kanonkulor, elefantbetar och gamla symaskiner. Uppstoppade lodjur, brudkistor och ölflaskor – och kanske 100 000 insekter. Allt ska bevaras för framtiden. Det är därför han rengör orren från smuts och arsenikdamm.

Lokalerna där Hasse Hansen och hans kolleger tar hand om föremålen ligger på andra våningen. På hyllor står föremål och uppstoppade djur av allehanda slag, och glasburkar med formalin som innehåller foster av valar. Allt behöver ses över eller lagas. En del av föremålen ska ingå i utställningar på annat håll.

Hasse Hansen är kulturhistorisk konservator. Hans utbildning innehöll en hel del fysik och kemi.

– Vi ska bevara alla våra föremål för framtiden. Därför är det viktigt att förstå hur olika material bryts ner och hur vi kan stoppa nerbrytningen. Det är där fysiken och kemin kommer in, säger han.

Ett exempel är det formalin som fostren av knölval och tumlare stoppades ner i för mer än hundra år sedan.

– Jag ska långsamt ersätta formalinet med en vätska som varken är giftig eller bryter ner det som den ska bevara.

Men inte alla djuren i Kulturmagasinet är uppstoppade eller lagda i formalin. De runt ca 100 000 insekterna, många av dem förvaras i hundraåriga cigarrlådor, hålls på plats med nålar.

– Långt ifrån alla är artbestämda och registrerade, så vi har väldigt mycket kvar att göra, säger Hasse Hansen.

De uppstoppade djuren utgjorde länge museets kärna. Insamlingen av föremål till Helsingborgs museum började redan 1902, vilket var 7 år innan museet officiellt öppnades. Men några av fåglarna fångades tidigare än så, och det är till stor hjälp för dagens naturforskare.

– Man kan till exempel se vilka fåglar som fanns på Söderåsen i slutet av 1800-talet och jämföra med hur det är nu. Och det där fostret av en knölval kan man fortfarande ta dna-prov på.

En av anledningarna till att Hasse Hansen just nu ägnar arbetstiden åt uppstoppade fåglar och däggdjur är att vården av den delen av samlingarna varit eftersatt. Några av dem ska också visas upp på annat håll, till exempel ska en morkulla som fångades vid Stehag i april 1871 vara en del av utställningen ”Med känsla för grönt” som öppnar på Dunkers kulturhus den 15 december.

Det finns många utrymmeskrävande föremål i Kulturmagasinet. Brudkistor, kristallkronor och lådkameror stora som mikrovågsugnar kräver sin plats. Men på hyllorna trängs också vardagliga bruksföremål som knivar och gafflar – till och med moderna diskborstar, sådana som kan inhandlas i närmsta livsmedelsaffär.

– Sådana föremål säger mycket om vår tid. Diskborsten är av plast, den massproduceras och den är billig.

Men det är inte diskborsten eller de uppstoppade fåglarna som gör störst intryck på konservatorn konservatorn Hasse Hansen.

– Allra bäst är det här jobbet när jag känner att jag kommer nära de människor som använt sakerna en gång i tiden. Det kan vara något så simpelt som en sliten luskam eller ett par glasögon med hoplimmade, olikfärgade skalmar. Det säger något om människorna och tiden de levde i, och den känslan, och de små anonyma berättelserna som finns i föremålen vill jag gärna kunna förmedla vidare till dagens och framtidens helsingborgare.

Hasse Hansen menar också att det är en missuppfattning att vi som lever nu har väldigt olika liv jämfört med dem som levde förr.

– Så är det nog inte. De växte upp, fick barn, blev sjuka, gladdes och sörjde. Precis som vi. Och jag hoppas och tror att föremålen kan hjälpa till att förmedla det.