Ska vi hoppas på linet?

Lin kan bli foder åt djur, mat åt människor, olja, isolering och slitstarka tyger. Ett vettigt alternativ till giftångande och vattenslukande bomull, som dessutom trivs här i de kalla delarna av världen. För 150 år sedan odlades svindlande 270 000 hektar spånadslin i Sverige. Idag odlas nästan ingenting. Läs Maria Diedrichs avslöjande artikel om vad som egentligen hände 1966, när ett riksdagsbeslut över en natt tog död på all kommersiell linodling i landet. Sen dess köper vi vårt lin utomlands – tvärtemot vad en del marknadsavdelningar vill att du ska tro.

Myten om linet som det svenskaste svenska odlas friskt. Varför? En soppa av varumärkesprofilering och romantiska minnesbilder från förr. Läs Po Tidholms krönika om hur linet blev Hälsinglands Dalahäst, deras Västerbottensost.

Linda Persson har tröttnat på en smutsig klädindustri. Nu tar hon saken i egna händer. För tredje året i rad odlar hon lin i trädgårdslandet, att spinna och väva till tyg. Snart kan hon sy en klänning. Så gör hon sig oberoende. Motstånd i det tysta.

Missa inte heller Jenny Gustafssons reportage från Bangladesh. Hon har träffat vävarna som säger nej till jobb i sweatshops till förmån för den mer intellektuellt utmanande Jamdanivävningen.

Dessutom, i nya numret av Hemslöjd: dubbelprofessorn Wanja Djanaieff berättar hemligheter i ateljén. Hans Thomson älskar att ha tråkigt och kan ägna fem års heltidsarbete åt en enda väv. Karin Eldforsen vill få brodöser att freaka loss och Britt-Marie Soler blev manglingsproffs mot sin vilja.