Ny avhandling om elevers erfarenheter av tillhörighet i gymnasiesärskolan: komplex skolform både reducerar och konstruerar hinder

Vilka erfarenheter har elever av att få sin utbildning i gymnasiesärskolan? Den frågan har Therése Mineur, Högskolan i Halmstad, studerat i sin doktorsavhandling. Det visar sig att elevernas erfarenheter av att gå i gymnasiesärskolan speglar den särskilda skolformens komplexitet.

– Eleverna är medvetna om den särskildhet som utmärker gymnasiesärskolan, som för flertalet innebär upplevelser av både trygghet och osäkerhet, konstaterar Therése Mineur, som har följt en grupp elever i gymnasiesärskolan under två läsår.

I en doktorsavhandling i ämnet handikappvetenskap, som läggs fram på fredag den 27 september, har Therése Mineur studerat gymnasiesärskolans verksamhet ur elevernas perspektiv. Gymnasiesärskolan är en skolform som riktar sig till elever som har bedömts ha en intellektuell funktionsnedsättning.

Av en rikstäckande enkät som besvarades av rektorer i landet, framgick att majoriteten av alla elever som går (”är mottagna”) i gymnasiesärskolan får sin undervisning i särskilda gymnasiesärskoleklasser. På många håll anordnas emellertid alternativa lösningar för enstaka elever genom att eleverna samläser kurser tillsammans med elever i gymnasieskolan. På ett litet antal skolor får alla elever som går i gymnasiesärskolan hela sin utbildning tillsammans med elever i gymnasieskolan, och på flera skolor får elever delvis sin utbildning i form av utökad praktik (utöver de 22 veckor som de är garanterade under sin utbildning).

Undervisningens organisation får konsekvenser
– De faktorer som motiverar olika undervisningslösningar kan beskrivas som en förhandling mellan verksamhetens förutsättningar, ramar och resurser och elevernas förutsättningar, förmågor och önskningar, säger Therése Mineur.

På fem skolor runt om i landet som Therése Mineur har följt på närmare håll och där hon sammanlagt har intervjuat 26 elever under två läsår, har de olika sätten att organisera undervisningen framför allt visat sig ha betydelse för elevers inställning till skolarbetet och deras syn på vad som är viktig kunskap. Det handlar bland annat om hur de ser på sina framtida möjligheter till arbete och förekomsten av kontakt och samspel med elever i gymnasieskolan. Trots olika sätt att organisera verksamheten visar elevernas erfarenheter att skolorna förenas i en särskild skolkultur som bland annat handlar om ett ”vi-i-särskolan” i förhållande till andra elever och personal i andra skolformer. I gymnasiesärskolan bjuder lärarna in eleverna till en närhet som delvis suddar ut gränserna mellan personal och elever.

– I tidigare studier har ofta den omsorgskultur som råder inom särskolan, som också har framträtt i den här studien, kritiserats. Men med hänsyn till elevernas erfarenheter är det viktigt att inte oreflekterat kritisera detta eftersom den ofta är grunden till att elever känner trygghet. Å andra sidan ger ett alltför utbrett omhändertagande upphov till att elever blir osäkra på sig själva eftersom de upplever att de blir behandlade som yngre än de är, säger Therése Mineur.

Skillnader mellan manliga och kvinnliga elever i bemötande och förväntningar
Något som inte är unikt för den här skolformen, utan som har visat sig förekomma även i andra skolformer, är könsrelaterade skillnader. Till exempel när det gäller personalens förväntningar och krav på eleverna. Alternativa lösningar, exempelvis i form av utökad praktik, har i den här studien visat sig vara ett vanligare alternativ för manliga elever än för kvinnliga. När det gäller förväntningarna på eleverna men också erfarenheter av personalens bemötande, är det oftare kvinnliga elever som upplever att de blir behandlade som yngre än vad de är.

– Med tanke på att det här är en avhandling i handikappvetenskap är det relevant att uppmärksamma att elevernas erfarenheter också säger oss något viktigt om ett funktionshinders relativa karaktär. Ett mottagande i gymnasiesärskolan kan innebära att elever inte upplever sig ha några skolsvårigheter eller funktionshinder i skolkontexten som en följd av de anpassningar som görs. Men att kategoriseras som ”särskoleelev” får ofta till följd att elever upplever hinder i relationen till andra, eftersom skolformstillhörigheten markerar ett annorlundaskap, konstaterar Therése Mineur, och fortsätter:

– I mötet med andra bekräftas ofta den upplevelsen genom andras bemötande, men också i mötet med de fördomar om särskola och intellektuella funktionsnedsättningar som finns i samhället och som eleverna i hög grad är medvetna om. Sammantaget betyder detta att mottagande i gymnasiesärskolan kan innebära att funktionshinder både reduceras och konstrueras.

FAKTA
Avhandlingen heter ”Skolformens komplexitet – elevers erfarenheter av skolvardag och tillhörighet i gymnasiesärskolan” och läggs formellt fram vid Örebro universitet. Therése Mineurs avhandlingsarbete har bedrivits vid Högskolan i Halmstad, där hon har en doktorandanställning.

Medierna hälsas välkomna till disputationen:

TID: fredagen den 27 september 2013 kl. 10
PLATS: Haldasalen, Visionen, Högskolan i Halmstad

Huvudhandledare är Magnus Tideman, professor i handikappvetenskap, Högskolan i Halmstad Opponent är Helena Hemmingsson, professor i arbetsterapi, Linköpings universitet

Kontakt: Therése Mineur, doktorand i handikappvetenskap, Högskolan i Halmstad, e-post: therese.mineur@hh.se, telefon: 035-16 78 82 eller 070-898 79 83.

Se avhandlingens abstract/sammanfattning nedan.