Nyhet - 4 November 2019 08:43

30 år sedan murens fall: Hallå där, Karin Westin Tikkanen! Författare till den högaktuella boken "Flykten genom Berlin".

I veckan är det 30 år sedan Berlinmurens fall, varför är det viktigt att uppmärksamma tycker du?

— Situationen som uppstod när DDR, med Moskvas stöd, i augusti 1961 beslöt att rent fysiskt dela av staden Berlin på mitten, var så fruktansvärd och så obegriplig, och kom att skapa så mycket ångest och skräck för så många människor. Dagen när muren föll var på liknande sätt ett under av fredlig demonstration – inte ett enda skott avlossades kvällen den 9/11 1989, och ändå föll en mur och människor återfick sin rörelsefrihet.

Hur kom det sig att du började skriva en bok om svenska flyktingsmugglare i 60-talets Berlin?

— Jag råkade på Leif Persson själv, genom ett slumpartat möte, och när jag väl förstått att det han berättat för mig om sin tid i fängelse i Östberlin verkligen hade hänt blev jag så intresserad att jag beslöt att gräva fram allt jag kunde hitta. Detta var 2015, och den hösten aktualiserades också frågan om flyktinghjälp väldigt drastiskt. Det gjorde mig angelägen om att skildra flyktinghjälpen så som den såg ut i början av 1960-talet, när det handlade om Berlin, en stad som ligger så pass nära Sverige, och att göra det genom att berätta om de svenskar som var där.

Lunda-studenten Leif Persson.

Arbetet med boken har varit ett riktigt grävjobb för dig, kan du berätta lite om hur du har gått tillväga?

— Först och främst har jag spårat upp och intervjuat många av de människor som var då, i Sverige liksom i Tyskland. Jag har spårat upp Leif Perssons vänner som deltog i flyktinghjälpen i Lund, men också de tyska flyktinghjälpare som verkade i Berlin. Jag hade också tillgång till det kompletta materialet om Leif Perssons akt på Stasiarkivet i Berlin, samt på Riksarkivet i Stockholm, och ett mycket stort tidningsmaterial.

Allt detta har jag jämfört med skildringar och analyser av Girrmanngruppens arbete, och på så vis har jag kunnat pussla ihop hela berättelsen, från början till slut. Det har varit tidsödande och krävande, men väldigt roligt!

Din bok skildrar händelser i början av 60-talet, då muren precis hade byggts. Hur tänkte människor på denna tid, trodde de att muren skulle bli ett tillfälligt inslag i stadens historia eller fanns det folk som redan då förstod att det fanns risk för att den ”antifascistiska skyddsvallen” skulle bli en mer varaktig lösning?

— Hösten 1961 trodde så gott som alla att muren bara var en tillfällig lösning. Det var en så absurd sak, att dela av en stad på mitten och att skilja familjer och släktingar åt, att ingen trodde att den skulle komma att bestå. Många människor i DDR valde ändå att direkt försöka fly, så fort som möjligt, eftersom förhållandena i öst blev allt värre. Successivt förstod man dock att muren var en realitet som skulle komma att bestå.

Lundastudenten Leif Persson står i fokus för din skildring, hur lyckades du komma så nära hans dramatiska livsöde?

— Jag fick överta alla Leifs efterlämnade papper, vilket visade sig bestå i en mycket stor samling tidningsurklipp med allting som skrivits om honom i svenska och tyska tidningar, och därtill den bok Leif Persson skrev sommaren 1963, där han skildrar sina egna upplevelser. Boken blev aldrig utgiven, och han berättade inte ”hela” sanningen utan skrev om en del (han använde falska namn, bytte ut viktig information, osv.), men tack vare att jag lagt samman hela kronologin kunde jag pussla ihop Leifs egna ord med de faktiskt händelserna.

Vad var det som drev Leif Persson och övriga unga svenskar att hjälpa Östtyskar att fly?

— Många av dem har beskrivit det som någonting självklart. De hjälpte unga människor som de själva, mestadels studenter, och många kände att det lika väl kunde vara de själva som råkat födas och växa upp i en diktatur. Flera av dem jag intervjuat har sagt: ”Om det var jag själv som behövde fly, hade jag ju hoppats att det fanns någon som hjälpte mig.”

Vilka paralleller kan du dra till dagens samhälle vad gäller flyktingsmuggling och potentiella murbyggen (såsom Trumps mur mot Mexiko)?

— Den flyktingsmuggling som man läser om idag är till stora delar kommersiell, dvs. flyktingsmugglarna tar ut stora summor pengar för sitt arbete. De flyktinghjälpare jag skriver om i boken gjorde det av medmänsklighet och tog aldrig betalt. Dessutom handlar det oftast om att smuggla människor IN i ett land, inte UT ur en diktatur. Den närmaste jämförelsen till den tyska Fluchthilfe som jag kan komma på är räddningsfartygen som verkar på Medelhavet och som räddar båtflyktingar.

De murar som byggs idag handlar om att stänga människor UTE, inte INNE, vilket också skapar ett motsatsförhållande jämfört med situationen i DDR, även om principen är densamma – att begränsa eller hindra människors rörlighet.

Om du fick välja en enskild person som skulle läsa din bok, vem skulle det då vara?

— Leif Persson själv! (Han gick tyvärr bort i mars 2017.)

Slutligen, hur ser din personliga relation till Berlinmuren ut?

— Jag fick själv aldrig se Berlinmuren med egna ögon, men jag minns mycket väl TV-bilderna från dagen när muren föll. Arbetet med den här boken har gett mig en mycket djup inblick i murens historia, något som jag är mycket glad över. Boken är också en form av historiedokumentation, eftersom tre av mina informanter gick bort medan jag arbetade med den här boken, däribland Leif Persson själv. Jag är mycket glad att jag fick möjlighet att träffa och intervjua dem i tid.

Läs mer om boken Flykten genom Berlin här!