Hallå där, Karin Tegenborg Falkdalen!

Med dina böcker Vasadöttrarna (2010) och nu Vasadrottningen (2015) lyfter du fram historiska kvinnor som ofta fått stå i skuggan av sina män och bröder. Har du märkt att det finns ett sug bland läsare efter att få läsa om det kvinnliga perspektivet i historien?

– Ja, det finns verkligen ett stort intresse bland läsarna, vilket är väldigt glädjande. Den vanligaste reaktionen på min förra bok om Vasadöttrarna har varit: så bra att du lyfter fram kvinnosidan och visar att kvinnorna också hade betydelse och agerade politiskt. Jag hoppas givetvis att jag kan bidra med ytterligare perspektiv på kvinnosidan under Vasatiden med min nya bok om Katarina Stenbock.

Katarina Stenbock var bara sjutton år då hon blev bortgift med den fyrtio år äldre Gustav Vasa. Vad tror du att hon tänkte inför bröllopet som gick av stapeln år 1552?

– Ja, tänk om man visste vad som rörde sig i hennes huvud under bröllopet? Det är en av de frågor som jag skulle vilja ställa till henne, men förmodligen var det en blandning av plikt, och att hon som lydig dotter genom sitt giftermål skulle tillvarata släktens intressen, men inom henne fanns det nog en del rädsla, osäkerhet och möjligen lite stolthet över att bli drottning.

Hur såg en vanlig dag ut i Katarina Stenbocks liv?

– En vanlig dag för Katarina bestod av en blandning av godsskötsel, hovliv och om att hålla kontakten med kungafamiljen och sina släktingar. Hon gick förmodligen igenom räkenskaperna med gårdsfogdarna, och kontrollerade skötseln av sina gårdar. Hon ägnade nog en del tid i sin frustuga tillsammans med sina hovdamer, varav flera var hennes släktingar. Där läste de sedelärande berättelser, sydde och broderade. Det var flit som skulle råda i frustugan. En återkommande fråga som änkedrottningen ägnade en hel del tid åt det var att hitta äkta män till hennes skyddslingar, hon höll ju ett antal bröllop mellan rikets mäktigaste ätter genom åren. Katarina ägnade förmodligen en hel del tid åt brevskrivning också, en del brev lät hon nog en skrivare ordna åt henne, medan hon för egen hand skrev andra mer personliga brev . Vackra dagar blev det förmodligen också en promenad i trädgården eller en ridtur på ägorna.

Katarina blev änka 1560 och överlevde sin make med 61 år. Hon hann se sex olika kungar på Sveriges tron. Hon måste ha upplevt många dramatiska händelser under sitt långa och innehållsrika liv. Var det något som överraskade dig eller förvånade dig i dina efterforskningar kring hennes liv?

– Det var just att Katarina Stenbock levde så länge under en dramatisk tid – hennes liv räckte ju över större delen av Vasatiden – som väckte mitt intresse för henne. Det som kanske inte förvånar mig – för hon var egentligen en ganska typisk representant för en högt uppsatt kvinna under Vasatiden – men som jag ändå blivit imponerad av, det var att hon aldrig gav upp utan hon kämpade på och drev sina frågor och tillvaratog släktens intressen på olika sätt långt upp i åren. Hennes liv blir därmed ett gott exempel på vilka möjligheter och för den delen begränsningar som kvinnor i hennes höga samhällsställning hade i sina liv.

Om du hade haft möjlighet att träffa Katarina Stenbock, vilken hade varit den första frågan du hade velat ställa henne?

– Oj, det finns så många frågor jag skulle vilja ställa och som jag redan ställt mig under min forskning om Katarina Stenbock. I breven uttryckte hon sig försiktigt eftersom de lätt kunde hamna i fel händer. Men vad sa systrarna till varandra när de träffades när de kom in på den politiska situationen i Sverige? Katarinas drog ju också på sig en del misstankar hos sina styvsöner men fanns det något fog för det, hur aktiv var hon egentligen i de misstänkta sammansvärjningarna? Konspirerade hon mot sina styvsöner? Vad tyckte hon om att gifta sig med den fyrtio år äldre kungen, vad kände den 17-åriga flickan när hon gick över den rödbeklädda altargången i den mäktiga klosterkyrkan och möttes av en 40- år äldre och på den tiden en gammal man? Vad tänkte hon när några år senare när hon den 4 juli 1568 gick på den röda mattan från slottet i Stockholm med knektdottern Karin Månsdotter, som vid detta tillfälle skulle gifta sig med Erik XIV, vid sin sida? Och vad sade hon egentligen till hertig Karl och hans sändebud när hon kämpade för sitt Strömsholm, hertigen anklagade ju henne för att komma med många vidlyftiga ord …