Skip to main content

Bomarknadens svaga bör få stöd, Kaplan

Blogginlägg   •   Aug 25, 2015 16:38 CEST

Med facit i hand kan vi konstatera att det skifte som genomfördes i början av 90-talet, där staten överlät bostadsbyggandet till marknaden och kommunerna, inte fallit väl ut. Byggandet har de senaste 25 åren legat historiskt lågt, trots stor bostadsbrist. Det drabbar hela samhället, tillväxten och slår hårt mot grupper som unga vuxna, nyanlända, låginkomsttagare, studenter och äldre.

Staten måste kliva in och ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen, det ansvar som står inskrivet i den svenska grundlagen, och det är bråttom! Vi har sett de senaste åren gå förlorade till regelförändringar till fördel för redan etablerade bostadsägare och byggjättar.

Vi är ett antal nätverk, alla engagerade inom bostadspolitik, som här sammanfattar de åtgärder som vi anser behövs för att komma åt de mest akuta problemen:

Sluta missgynna hyresrätten. Sverige har en omvänd fördelningspolitik där ekonomiskt starka grupper med ägt boende subventioneras. Staten betalar årligen ut ränteavdrag och Rot-avdrag motsvarande 45 miljarder kronor till bostadsägare (2013). Med nuvarande regler är det 2500 kronor dyrare per månad att bo i en hyresrätt på fyra rum och kök jämfört med ett ägt boende. Dessa snedvridna villkor bör genast åtgärdas.

Ta fram en strategi för klimatsmart bostads- och stadsbyggande. Byggsektorn står för 40 procent av landets energiförbrukning. Om Sverige ska klara att leva upp till det internationella tvågradersmålet krävs utökade åtgärder och bättre samordning konstaterar Naturvårdsverket. Sverige bör ta fram en övergripande strategi för klimatsmart bostads- och stadsbyggande som samlar stat, kommuner och landsting i gemensamma ansträngningar. Restriktioner bör införas mot utglesning av städer och istället behövs satsningar på energieffektivt byggande och miljövänlig infrastruktur.

Alla ska kunna bo kvar efter renovering. Nuvarande lagstiftning ger fastighetsägare rätt att renovera till nyproduktionsstandard, med kraftigt höjda hyror som följd. Boverkets studier visar att en fjärdedel av de boende inte har råd att bo kvar efter en omfattande renovering. Detta förfarande har fått öknamnet renovräkning. Vi som har gått igenom denna process känner väl till hyresgästers utsatthet gentemot fastighetsbolagen. Vi välkomnar därför den utredning som nyligen har tillsatts av regeringen som syftar till att stärka hyresgästers ställning, men vi menar att den inte går långt nog i sina föresatser.

Ställ krav på kommuner. Ansvaret för bostadsförsörjningen delegeras idag från staten till kommunal nivå. I nuläget råder bostadsbrist i tre av fyra kommuner, ändå undviker många kommuner sin skyldighet. Det är dags att staten följer upp det överlåtna ansvaret och ställer nödvändiga krav. Ett sätt är att kommuner genom regional planering fördelar ansvar mellan sig med bindande mål.

Formulera en nationell strategi för nyproduktion av hyresrätter till rimlig hyra. Det krävs en nationell strategi för att möjliggöra byggande av hyresbostäder där människor har råd att bo. Den nya allbolagen, som trädde i kraft 2011, kräver att kommunal allmännytta drivs med affärsmässiga principer och ska ge marknadsmässig avkastning. Med en ortodox tolkning av denna lag kan allmännyttan inte längre bygga bostäder med rimliga hyror.

Regeringen behöver välja en väg framåt för ett samhällsbygge som inkluderar alla människor, fattig som rik. Allmännyttan utgör grunden till den svenska modellen utan social housing. Vi menar att allmännyttan behövs som politiskt redskap för kommuner att ta sitt bostadsförsörjningsansvar, och att en sådan tolkning av lagen behöver tydliggöras. Ytterligare en möjlighet är att staten erbjuder subventioner, exempelvis ett villkorat investeringsstöd som främjar hög kvalitet, rimliga hyresnivåer och ökad konkurrens. En nationell strategi skulle förslagsvis bli ett paket med samverkande åtgärder.

Uppföljning av markpolitiken. Statskontoret skrev 2012 en rapport där man konstaterar brist på transparens i hur kommuner säljer mark. Försäljningar är ofta personbundna och många gånger saknas dokumenterad motivering till val av köpare. Mot denna bakgrund infördes i år nya krav på riktlinjer för kommunala markanvisningar och exploateringsavtal. Vi vill se en uppföljning om hur kommuner väljer att anpassa sig till denna ordning. Om transparens inte uppnås krävs ytterligare åtgärder.

Systemet för markanvisning utgör själva ramverket för vilka aktörer som släpps in i byggsektorn. Ytterligare ett problem är att många kommuner anvisar alltför stora tomter och tar betalt för mark och planarbete flera år innan byggstart. Vi menar att dagens markpolitik i kommunerna ger fördel till stora och väletablerade byggbolag på bekostnad av att små aktörer utestängs.

Bristen på transparens är inte bara ett allvarligt problem för branschen, utan även för demokratin. Varje medborgare har rätt att få veta på vilka grunder kommunen säljer den gemensamt ägda marken, och vilka alternativ som valdes bort.

Åtgärder mot extremhöga byggkostnader. Sverige har EU:s i särklass högsta byggkostnader (Eurostat 2013). Detta hänger troligtvis samman med den oligopolmarknad som råder i den svenska byggbranschen. Regeringen presenterar i höst en utredning som analyserar bakomliggande orsaker. Vi förväntar oss konkreta åtgärder för att komma tillrätta med dessa problem eftersom det i slutändan är de boende som får stå för kostnaderna.

För det kommande politiska året förväntar vi oss att bostadsminister Mehmet Kaplan tillsammans med regeringen tar ställning för de människor som står utanför eller är svaga på bostadsmarknaden!

Malin Stenborg, Bostadsupproret, Hyresgästföreningen
Mattias Axelsson, Alla Ska Kunna Bo Kvar
Tatjana Joksimović, Kvinnors Byggforum
Åse Richard, Våra Hem
Ika Solstråle Danielsson, Arkitekter utan gränser
Teo Strömdahl Östberg, Jagvillhabostad.nu
Oliver Tovatt, Urbanisma
Anna Wallgren, Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO)

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Agree With Privacy Policy