Bostadsbristen ett akut problem

Efter ett par dagar på Gotland och mängder av samtal med allmänheten står det klart att mina farhågor om bostadsbristens allvarliga konsekvenser visade sig mer än befogade. Att vänta på en bostad i mer än ett decennium eller tvingas acceptera tiomånaderskontrakt känns uteslutet.

Det råder stor brist på bostäder och då främst på hyresrätter. Det är en brist som ställer till det för såväl den enskilda människan som för samhället i stort.

Människor behöver bostäder för att kunna flytta till eget boende, flytta ihop, isär, till jobb, till studier och byta boendeform när inte dessa passar längre. Finns det inte bostäder så att detta flyter någorlunda smidigt blir det problem att få det dagliga livet att fungera. Kan man inte flytta till jobb och studier så får det konsekvenser för hela samhället i form av bromsad tillväxt. 

Vi har haft och ska ha möten med allmänheten i Visby och senare i Hemse. Bilden som tar form visar att ansvariga politiker måste agera och det kvickt. För regionens del handlar det om att vässa sin markpolitik, genom att se till att det finns färdig planlagd mark där den som vill bygga kan sätta spaden i jorden tämligen omgående. Dessutom måste politiker fundera över vad markpriset ger för effekter på boendekostnaden i slutändan.

Som gotländsk politiker bör man också ta ett snack med sina partikamrater i riksdagen och förklara att om man nu kommit fram till att hyresrätten ska överbeskattas med över 2000kr/mån så duger det inte att som kompensation ta bort fastighetsavgiften för hyresrätter. Det finns för det första ingen fastighetsavgift att ta bort de första 15 åren. Därefter motsvarar den borttagna avgiften bara cirka 100 kronor i månaden. Det är inget som man kan förvänta sig sätter raketfart på byggandet.

Gotland står inför ett vägskäl. Antingen väljer politikerna den väg som leder till ökad tillväxt och möjligheter för den enskilde. Jag föreslår att man inte ens överväger att styra åt andra hållet.