Pressmeddelande -

Är det möjligt att improvisera ihop en hel musikal

Vad är det för vansinne som driver en improvisatör att ställa sig framför betalande publik, samtidigt som dom inte har en endaste aning om vad dom kommer att göra bara sekunderna senare. Är det ett sjukligt behov av uppmärksamhet i kombination med stark självförintelsedrift. Jag har valt att försöka ta reda på det.

Jag kliver in i den lilla teatern på Hagagatan 48 för att se en repetition av en föreställning som aldrig kommer att visas nåonsin igen. Lokalen är målad i plommon med guldstukaturer i taket och gyllende inredning. blandat med svart och kulörta ljus. Mina tankar går till det burleska och Dramaten på samma gång och så passerar jag ned till teatersalongen en våning ned. Där möts jag av åtta personer som sitter i ring och diskuterar "Karaktärdanande skvaller" Ordet dom använder väcker associationer till Hantverkares internspråk som bara går att förstå för den införstådde. Jag kan inte låta bli att fråga en i Ensembeln vad dom menar.
"-Det är ett sätt att skapa breddning" svarar Samuel Lindström och läger till "Så att riktningen inte blir för dominant". Det känns plötsligt som en fotbollstränare som pratar taktik och jag kan inte låta bli att försöka förstå det Samuel säger som en självklarhet och frågar vad han menar med "Breddning".
"-Det är stoffet som skapar karaktären, vi behöver breddningen för att hamna i sånglägen"
Jag väljer att låtsas som jag förstår och sätter mig för att titta på vad dom kallar för ett "Genomdrag"

Robert Weitz som agerar någon slags regissör ger lite instruktioner och ber folk att ta plats bakom scenen. Och sedan drar det igång. In kommer sex improvisatörer varav en sätter sig bakom ett piano och en bakom en Akustisk bas, fyra placerar sig bakom musikerna och en stannar kvar på scen. Den som stannar kvar på scen välkomnar och ställer frågor från den idag väldigt fåtaliga publiken, nämligen jag. Med hjälp av svaren han får målas en verbal bild upp över Chicago på 40-talet och därefter börjar musikerna spela tillsammans med kören. Det låter inrepeterat. Och så plötsligt börjar dom agera på scenen. Det utvecklar sig till en historia om fattiga och rika och mitt i allt ett kärlekspar från olika klasser. Det känns faktiskt som en riktig musikal.

Jag ger dom en varm applåd och försöker få fram vad som är inrepeterat, hur mycket av låtarna dom förberett och hur mycket av historien dom redan vet. Robert Weitz, konstärlig ledare på Improvisation & Co och regissör till föreställningen säger att -ingeting är repeterat utom formen det vill säga ingång och utgång och till viss del placeringen på scen. Det är ett direkt samarbete som möjliggörs av bristen på kontroll. Jag ber honom att förklara vad han menar och Robert svarar "- Om man vet vad man ska göra så kan det bli fel, att ta risken att göra fel skapar prestationsångest och då blir våra chanser mindre att lyckas. Men om man vänder på allt och låter ingenting vara bestämt och istället skapar en miljö där allt du gör lyckas och ensembeln omkring dig gör allt för att få dig att se så bra ut som möjligt på scen, då tar man bort prestationen och gör om det till en lek där alla lyckas. Prestationsångesten försvinner. För att vara i nuet behöver man släppa framtiden." 
- Men det låter som om ni inte bryr er om slutresultatet?
- Det gör vi i allra största grad. Att publiken ska gå nöjda härifrån är jätteviktigt för en liten teater som vår. Annars kommer dom inte tillbaka. Men vi tar värderingen när föreställningen är slut. Innan dess vet vi ju inte hur det går. Säger Robert och ler lite och tillägger -Om det inte finns någon risk finns det ingen belöning.

Jag ville ha svar på vad som driver en improvisatör att göra det vansinniga och att utsätta sig för en för mig uppenbar risk att misslyckas. Tyvärr så lyckades dom just denna gång och enligt Robert gör dom det nästan jämt så svaret får bli: Den mänskliga fantasin är inte farlig när alla vågar hjälpas åt. 

Ämnen

  • Teater

Kategorier

  • show
  • mindfullness
  • improvisation
  • musikal
  • föreställningar

Regioner

  • Stockholm

Improvisation & Co -Sveriges främsta ImproComedy-klubb.

Improvisation & Co är en fri teatergrupp med en egen scen på Hagagatan 48 i Vasastan, Stockholm. På teatern ges föreställningar, workshops, kurser samt gästspel.

Gruppen utgörs av skickliga och lekfulla improvisatörer samt musiker, med gedigen erfarenhet av både underhållning och pedagogik. Sedan starten 1996 arbetar Improvisation & Co framgångsrikt med att utbilda och fortbilda företag inom områden som kommunikation, ledarskap, kreativitet, jämställdhet och mångfald. Sedan 2009 arbetar Improvisation & Co också med att teckenspråkstolka utvalda föreställningar – en del av den konstnärliga visionen om att göra teater tillgänglig för alla. Dessutom ges varje termin minst en föreställning på engelska.

Under sommaren 2008 introducerade Improvisation & Co improvisationsteater i irakiska Kurdistan tillsammans med Svenska Institutet. I september 2009 åkte teatern till Hawaii för att inviga den amerikanska improfestivalen Improvaganza! I april 2011 åkte teatern till Chicago Improv Festival efter att ha blivit utnämnda till en av världens bästa improvisationsteatrar.