Dödsporr och våldsskildringar som kritik

Våldskildringar chockerar, upprör och äcklar. Ändå är de vanligt förekommande i en rad kulturyttringar. I sin nya bok, med den passande titeln ”Dödsporr”, undersöker Erik van Ooijen, gästforskare i litteraturvetenskap på Karlstads universitet, vår relation till dessa skildringar.

Våldsskildringar förekommer i film, litteratur, pornografi, musik och tv-spel och det handlar om våld mot både människor och djur, och det förekommer både verkligt och spelat våld. Erik van Ooijen, doktor i litteraturvetenskap, menar att vi riktar vår upprördhet över olika skildringar på olika vis. Det tydligaste exemplet på det är skildringar av övergrepp i litteraturen.

- Vladimir Nabokovs ”Lolita” anses vara ett litterärt mästerverk som är intellektuellt stimulerande och har ett vackert språk – men den handlar om fruktansvärda saker, säger han. Hur försvarar vi den sortens njutning, att läsa ett sådant verk och uppskatta det? Här handlar det om att skilja på vilken sorts skildring det handlar om.

Lika mycket våld bakom köttet på tallriken

Skildringarna är frånstötande, men frågan van Ooijen ställer sig är hur exempelvis skildringar av våld mot djur skiljer sig från en scen i en romantisk komedi där ett par äter kött på en restaurang.

- Det ligger ungefär lika mycket våld bakom den där köttbiten, men vi får inte se det. Den här typen av skildringar har funnits länge – träsnitt från 1600-talet där tjänaren får rida och herren gå bakom, eller gamla bilder där djuren har hängt upp slaktaren och tar ur hans inälvor. Det handlar om att varje maktförhållande kan kastas om.

Mer information

Kontakta Erik van Ooijen på erik.vanooijen@kau.se, eller 073-759 07 15.