Även prinsessor föds med tillit

Varje gång ett barn föds fylls jag av samma känsla av mirakel. Det, och när någon går vidare, är det största som händer oss i livet, för då blir vi påminda om att livet inte bara är rationellt och logiskt – utan magi! Livet handlar om så mycket som vi människor inte ens är i närheten av att förstå. Det är en nyttig påminnelse, så att vi inte blir alltför stora i korken och tror att vi vet allt, utan behåller vår ödmjukhet inför det som är större än oss själva.

En annan sak som alltid slår mig när jag möter en liten nyföding är den fantastiska tillit som vi föds med – tilliten till att bli omhändertagen, att få serverat allt vi behöver för att överleva och utvecklas, tilliten till att vi ska kunna lära oss allt och klara oss i livet.

Hur många vuxna kan säga att de lever i fullständig tillit? Jag önskar det var fler! För tilliten är ingenting som någon annan kan ta ifrån oss, den är vårt innersta väsen, den är medfödd. Tillit är kärlek, motsats till rädsla. Vi kan tillfälligt förlora kontakten med vår inre kärlek och tillit, men ingen kan ta den ifrån oss. Så om jag känner mig rädd så har jag alltid möjligheten att gå in i mig själv och hämta tilliten där. Den tillit som talar om för mig att jag duger som jag är, att jag klarar det jag vill och att världen är god och kommer att hjälpa mig. Den finns där inne, även om det för den som blivit hårt utsatt i livet, kan vara långt inne. Men den finns, alltid, där.

Och det är väl ett fint budskap till en liten nyföding: Ingen kan ta din tillit ifrån dig, så låt den leva i dig, tilliten och kärleken, så har du möjlighet att både göra gott i världen och själv må bra. Varmt välkomna, alla små! Tack för att ni ville komma hit.