Bengt Orup uppmärksammas på utställning i Lindesberg

På lördag (3 december) kl 12-14 är det vernissage i Galleri Konstrummet på Lindesbergs stadsbibliotek för en utställning om bild- och glaskonstnären Bengt Orup (bilden) som var bördig från Lindesberg. Utställningen pågår 3 december - 10 januari.

Onsdag 14 december kl 19.15 samtalar Pär Bäckman och Arne Johnsson om och kring Bengt Orup på Lindesbergs stadsbibliotek.

Utställningen arrangeras av Lindesbergs konstförening och Kulturenheten i Lindesberg och visas under biblioteketes ordinarie öppettider: månd-onsd 10-19, torsd 10-17, fred 10-18 och lörd 10-14.

Bengt Orup - bild- och glaskonstnär

Bengt Orup (1916-1996) föddes och växte upp i Lindesberg. Föräldrarna var Dagny och Birger Orup. Fadern var rektor vid kommunala mellanskolan, sedermera Strandskolan, i Lindesberg. Familjen kom ursprungligen från Skåne, vilket man nog kan utläsa av efternamnet. Som kuriosa kan även nämnas att en av hans bröder var den kände teve-profilen Lars Orup.

Bengt Orup hade tidigt konstnärliga och litterära ambitioner. Han tecknade, målade och skrev och ville gärna komma fram som lyriker. Det var emellertid som bildkonstnär och glaskonstnär han blev ett namn. Efter ett 1930-tal som bland annat präglades av studier vid en reklamskola i Stockholm, Otte Skiölds målarskola, och i Paris, samt praktik vid Gustavsberg flyttade han till Skåne. Under denna tid träffade han också Teddi Flygare, de gifte sig, fick två barn och levde samman till hennes död 1994. Under 1960-talet var han gästprofessor vid The Royal College of Art i London.

Ställde ut på frisersalong i Lindesberg

Han målade under hela sitt liv. Bland de första utställningarna kan nämnas en 1936 i en tidigare frisersalong på Kristinavägen i Lindesberg och ytterligare en 1938 i en tidigare banklokal. 1938 ställde han även ut i Nora. Under denna tid medverkade han då och då i Bergslagsposten med teckningar, kåserier och betraktelser. Under de decennier som följde hade han ett mycket stort antal utställningar i Sverige och i utlandet. Han reste en hel del, var vän och bekant med de flesta i den konstnärliga och litterära världen.

Konstnärlig ledare på glasbruk

Några perioder under 60 – 70-talen var han knuten till glasbruken Johansfors och Hyllinge som konstnärlig ledare.

Hans måleri var modernistiskt, tydlig influerat av tidens abstrakta måleri, dess undersökning av formers och färgers förhållande till varandra. detta gällde såväl när motiven var landskap som när de var rent abstrakta: klara, rena former, klara, rena färger.

Glaset hade mycket av den karaktär som kännetecknade sin tids bruks- och festglas: skålar, vaser, fat, dricksglas, karaffer, kannor. Många minns säkert serierna Party, Strikt och Stripe från 1950-talets Johansforskatalog.

Den som sysslar med glas är intresserad av såväl formen, som ljuset, som den färdiga produktens användbarhet. Alla dessa element sammanstrålade i Orups glaskonst. Och sett i backspegeln kan man inte annat än reflektera över hur väl de olika föremålen harmonierar med tiden och tidsandan: det genomskinliga glaset, optimismen i formerna, de glädjefyllda och festliga färgerna. Hans bildkonst kan nog sägas vara besläktat med detta: en ständig undersökning av det moderna, av rummet, dess former och färger. Under 1970-talet närmade han sig i sitt måleri en typ av abstrakt inspirerat av den ryske modernisten Kazimir Malevitj. Det var ett minimalistiskt, sparsamt och starkt reducerat sätt att göra bilder, ett sätt som paradoxalt nog kan göra bilden mer uttrycksfull ju stramare den är.

"Strävan att orientera sig i ett rum"

Finner man själslivet i dessa spel av sinnesförnimmelser och reduceringar?

Det kan man naturligtvis mycket väl göra. Den konsten, antingen det är måleri, musik, litteratur, dramatik handlar ytterst om en strävan att orientera sig i ett rum, en värld som dels är den man i första hand ser men samtidigt också den man förnimmer som just färger och former, hur vardagsföremål, hus, träd förutom sina vanliga uppenbarelser också är former ställda mot varandra. Detta har naturligtvis konstnärer i alla tider begrundat men modernisterna var de som renodlade just formen och färgen, som upptäckte att man kan se världen, samma värld på flera sätt samtidigt. Att inse detta är också att inse att omvärlden, betraktandet av den och människan, betraktaren själv, är mycket mångtydiga och i grunden mycket gåtfulla. Däri ligger modernismens väsen och hemlighet: att den är på en gång klar, uppenbar, transparent och undflyende, gåtfull – och denna tvåsamhet, det uppenbara och det gåtfulla gör modernismen så utmanande: den avslöjar sig inte så lätt, det finns alltid någonting kvar, något nytt man upptäcker
när man gång på gång återvänder under ett livslopp.

Det är i den traditionen Bengt Orup verkade med stor framgång.

Text: Arne Johnsson

Lästips:

• Thomas Millroth: Bengt Orup, måleri – glas (Förlag Första galleriet, Helsingborg 2002). Thomas Millroth är konstvetare och författare. Hans bok om Bengt Orup är en generös skildring av konstnären och privatmannen, med ett rikt bildmaterial.
• Om Bengt Orup på webben >>