Lindesbergare med i Bergslagens egen "Bastubalett"

På fredag (30 juni) är det premiär i Pershyttan för "Man kan dansa" - en modern dansföreställning från Bergslagen om närhet, manlighet, dans, rädsla och längtan efter kärlek. Två Lindeprofiler - Rainer Hickisch och Helena Falknäs - är med och dansar tillsammans med bland annat Abdullahi Muhsin Sharif från Vedevåg.

I höstas drog Fröjdans igång projektet ”Man kan dansa” med inspiration från SVT:s "Bastubaletten" och med ekonomiskt stöd från postkodlotteriets kulturstiftelse. Projektet handlar om manlighet och dans. Under projektets gång har män (och kvinnor) i Bergslagen erbjudits ett tjugotal tillfällen att prova på olika dansstilar - alltifrån modern dans, frigörande dans, jazzdans, Kizumba, High-heels, afrikansk dans, syriansk dans, somalisk dans och streetdance har testats. Projektet har även genomfört föreläsningar på temat manlighet och samtalsgrupper i Lindesberg, Hällefors och Nora kommun.

”Dansen är så fantastisk. Den är både en uttrycksform, en allsidig träning och en konstform. Det är synd om den ska begränsas av snäva kroppsideal och att män ska känna sig mindre tillåtna att delta på grund av föreställningar vi har om vilka som dansar”, säger Jenny Eknor, initiativtagare och projektledare.

Sedan februari har en grupp modiga män och kvinnor utmanat sig själva i dans och i helgen (17-18 juni) startarde en intensiv repetitionsperiod inför premiär av föreställningen som har premiär på fredag (30 juni) under Bergslagsspelens kulturfest i Pershyttan.

Föreställningar:

• Fredag 30 juni kl 19.00
• Lördag 1 juli kl 15.00 & 19.00
• Söndag 2 juli kl 15. 00 & 19.00
• Biljetter bokas via e-post kristina@bergslagsspelen.se eller på telefon: 070-603 82 03 och säljs på plats i Pershyttan en timme innan föreställning

"Man kan dansa" - ett modernt dansverk

"Man kan dansa" är ett modernt dansverk har arbetats fram av män (och kvinnor) från Bergslagen under ledning av koreograf Ivve Martinez från Stockholm. De har utgått från samtal kring manlighet och texter som skrivits utifrån de samtalen. Det mesta materialet har sedan skapats utifrån improvisation av deltagarna under Ivves ledning.

”Deltagarna har slängt sig in i alla övningar med stort intresse, nyfikenhet och framför allt mod. Arbetet har kantats av svett, tårar, skratt och förvåning över att all den där dansen finns och fanns i var och en. Taket har varit väldigt högt och klimatet tillåtande men den starkaste upplevelsen har varit all den skönhet uttryckt i rörelse som vi tillsammans har skapat", säger Ivve Martinez - koreograf.

Syftet är att i dans gestalta det som kommer fram i samtalen om manlighet. För att visa hur män dansar, hur manlighet kan se ut och framhäva olikheter. Verkligheten i motsats till stereotyperna vi matas med i media och från vår uppväxt (i Syrien eller Bergslagen). På sommaren där det spelas teater och revy i varenda buske vill vi komma med något annorlunda. Något vackert och fult på samma gång. Något nytt men ändå samma gamla kroppar som finns här ibland oss hela tiden

”Jag känner mig oerhört stolt över att fått vara en del av den här resan och processen och hoppas att publiken kommer att se och känna den sårbarhet, längtan, närhet och kärlek vi har låtit ledsaga vårt forskande i dansen", fortsätter Ivve Martinez.

"Det är en både ångestfylld och smärtsam process att som ickedansare först våga dansa och sedan repetera många timmar i sträck, undra om föreställningen håller, undra om den egna kroppen kommer hålla och våndas för hur det man uttrycker ser ut på en scen. Men dansglädjen och gemenskapen gör det värt allt obehag", säger Alf Wikström - producent och dansare)

Under projektets gång är det många som provat på och varit delaktiga i det skapande arbetet och samtalen. Att gå hela vägen till föreställning kräver både mycket mod och framförallt tid. En kärntrupp med åtta dansare är nu kvar. I repetitionsarbetet har de arbetat med olika sorters musik men nu i slutfasen har två musiker engagerats som både skriver musik och kommer att finnas med på scenen - Kalle Edin och Gustaf Nygren.

"Vi vill visa en mångfald inom danskonsten på scenen. Ofta ser vi i både proffs- och amatörsammanhang mest smala, unga kvinnor på dansscenen. Med undantag för streetdance så dominerar kvinnorna dansuppvisningar med slående majoritet. I vår föreställning är vi på scen med de kroppar vi har och de är olika till kön, färg, ålder, styrka, vighet och uttrycker sig genom dans", förklarar Jenny Eknor.