Skip to main content

Antibiotikaresistens: O’Neill-rapporten långt från tillräcklig

Nyhet   •   Maj 19, 2016 09:16 CEST

Avsaknaden av snabbtester för diagnostik leder både till förskrivning av fel antibiotika och antibiotika helt i onödan. Och antibiotika som tidigare räddat liv är nu ofta overksamma. Bild: Doris Burtscher.

Antibiotikaresistens är reellt globalt hot som måste tas på allvar. Konsekvenserna för Läkare Utan Gränsers patienter är allvarliga. Rapporten som den brittiska regeringen släppte igår är ett viktigt steg på vägen, men långt mer måste göras för att få stopp på krisen.

– Vi möter ofta patienter med infektioner som antibiotika inte rår på. Det kan vara undernärda barn i Niger, tuberkulospatienter i Uzbekistan eller människor som skadats i krigets Syrien – den gemensamma nämnaren är infektioner orsakade av bakterier som är resistenta mot antibiotika. Konsekvenserna av detta är mycket allvarliga i form av ökad dödlighet och längre vårdtider, säger Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare på Läkare Utan Gränser Sverige.

O’Neill-rapporten är den brittiska regeringens svar på hur man ska bemöta den ökande antibiotikaresistensen. För att få bukt med detta globala hot är det avgörande att alla länder tar sitt ansvar och vidtar åtgärder för att bemöta krisen. Det innefattar finansiering av forskning och utveckling av nya verktyg som nya antibiotikaklasser, diagnosverktyg och vaccin, men även att säkerställa hållbar tillgång till dem. Dessutom behövs åtgärder för att bevara existerande antibiotika så länge som möjligt.

– Avsaknaden av snabbtester för diagnostik leder både till förskrivning av fel antibiotika och antibiotika helt i onödan. Och antibiotika som tidigare räddat liv är nu ofta overksamma, säger Anna Sjöblom.

Blundar för orsakerna till problemen

Rapporten bekräftar det som Läkare Utan Gränser länge har sagt: det nuvarande systemet där läkemedelsbolagen står för forskning och utveckling får inte fram de mediciner, vaccin och diagnosverktyg som behövs. När de tas fram är de ofta för dyra och dåligt anpassade för resursfattiga miljöer.

– Regeringar och WHO måste bidra till att ta fram ett nytt ramverk för koordinering och finansiering av forskning och utveckling. Ramverket behövs för att se till att de som behöver nya läkemedel och diagnostik i slutändan får dem. Det måste omfatta även världens fattiga befolkningar, säger Anna Sjöblom.

Rapporten berör frågor där marknaden misslyckats, till exempel vad gäller nya finansieringsmodeller. Men det krävs mycket mer. I O’Neill-rapporten föreslås ny finansieringen för att få bukt med läkemedelsbolagens misslyckande. Förslaget tar ändå inte hänsyn till tillgången till existerande produkter, som till exempel vaccin där höga priser fortfarande är ett hinder, eller till de verktyg som håller på att tas fram. Rapportens lösning är att subventionera höga priser snarare än att göra något åt orsakerna till de höga priserna.