Hot mot vårdpersonal som hjälper Rohingyas

Åtta månader efter att våldsamma sammandrabbningar bröt ut i delstaten Rakhine i Burma lever 10 000-tals människor fortfarande utan tillgång till sjukvård. Nu uppmanar Läkare Utan Gränser landets myndigheter att garantera säkerheten för befolkningen i Rakhine och att tillåta humanitära hjälporganisationer att ge hjälp till behövande.  

De våldsamma sammandrabbningarna i juni och oktober förra året har drabbat grupper som tidigare levt i sida vid sida och nu befinner sig i en djup konflikt. En stor majoritet av de fördrivna tillhör den muslimska minoriteten Rohingyas. Omkring 100 000 människor har drivits på flykt den senaste tiden och lever nu i provisoriska läger avskurna från sjukvård, tillgång till rent vatten och grundläggande förnödenheter.
Den svenska läkare Peik Brundin återvände nyligen hem från Rakhine och berättar hur han upplevde situationen i de provisoriska flyktringläger där Läkare Utan Gränsers arbetar:   

- Det var inga andra aktörer som gav sjukvård i lägren, så det fanns helt klart ett behov av vår insats. Rohingyas har varit diskriminerade länge och den senaste tiden har de attackerats och jagats bort och vågar inte återvända hem till sina byar på grund av risken för nya attacker.

Humanitära organisationer hotas

Läkare Utan Gränsers personal fortsätter att utsättas för upprepade hot och trakasserier från en liten men högljudd grupp i Rakhine. Broschyrer, hotbrev och inlägg på social medier där Läkare Utan Gränser anklagas för att vara opartiska och pro-Rohingyas utgör just nu den största utmaningen för organisationen. Myndigheterna kan göra mer för att klargöra att hot och våld mot vårdpersonal är oacceptabelt.

Akut undernäring och diarréer

Människor som bor i området är rädda. Så här berättar en man om situationen:

– Vårt enda dricksvatten kommer från en damm i en närliggande by. Vi delar dammen med boskap. Fem minuter härifrån ligger en annan damm med kristallklart vatten, men vi vågar inte gå dit.   

Dålig tillgång till rent vatten och latriner leder till sjukdomar relaterade till dålig hygien såsom diarrésjukdomar, men även hudsjukdomar och luftvägsinfektioner. Läkare Utan Gränsers personal har även tagit emot ett alarmerande antal akut undernärda barn i lägren.

– Vi tog emot patienter med skador och undernärda barn, men även tarmparasiter och malaria var vanligt, berättar Peik. Sedan fanns det tuberkulospatienter som inte fick den behandling de behövde, vilket är allvarligt i ett flyktingläger där människor lever tätt inpå varandra. Risken för att sprida smittan vidare är mycket hög.

Även Arjan Hehenkamp som är generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i Schweiz och som nyligen var på plats i Rakhine, vittnar om den svåra situationen.

– Att vi upprepande gånger har förklarat att syftet för oss på Läkare Utan Gränser endast är att ge medicinsk hjälp till de människor som behöver det mest räcker inte för att förekomma anklagelserna. Läkare Utan Gränser uppmanar nu samhällsledare och myndigheter att göra mer för att motverka hot och skrämsel så att det humanitära biståndet kan nå fram till dem som absolut behöver det, säger han.

I juni 2012 bröt sammandrabbningar ut i Rhakine och undantagstillstånd förklarades i delstaten. Cirka 75 000 människor tvingades på flykt och många fick se sina hem brännas ner. I oktober blossade ytterligare våldsamheter upp vilket förvärrade den humanitära krisen och försatte ytterligare 36 000 människor på flykt. Läkare Utan Gränser har arbetat med primärvård, sexuell och reproduktiv hälsa samt hiv/aids- och tuberkulosvård i Rhakine de senaste 20 åren.