Inlåsta och bortglömda – en rapport om migranternas psykiska hälsa i Grekland

Inför den internationella flyktingdagen söndagen den 20 juni, släpper Läkare Utan Gränser rapporten ”Lives on hold” som uppmärksammar de förödande effekterna som interneringslägren har på migranternas psykiska hälsa och välbefinnande.

Grekland är första anhalt för tusentals migranter på flykt undan förföljelse och fattigdom som drömmer om ett bättre liv i Europa. Men istället för det liv de drömt om, möts de av överfulla interneringsläger och order att lämna landet inom trettio dagar.

Under förra året stoppades över 36 000 migranter vid EU:s östra gränsområde, både på land och till havs. De kommer från krigshärjade länder som Afghanistan, Irak, Somalia, Palestina och Pakistan. De flesta har flytt för att undkomma förföljelse, övergrepp på de mänskliga rättigheterna eller extrem fattigdom.

När de kommer till Grekland stängs de systematiskt in i något av de fem så kallade interneringsläger som finns i landet. Enligt lag så kan de hållas inlåsta upp till sex månader. En man i tjugoårsåldern från Afghanistan berättar:

– De sade att de skulle ta oss till ett läger. Men det här är inget läger, det är ett fängelse. Varför är vi här? Vi är inte kriminella. Vilken lag har vi brutit mot?

Läkare Utan Gränser bistår med psykosocialt stöd till internerade migranter och asylsökande i tre av de fem interneringsläger som finns i Grekland. Fasansfulla levnadsvillkor under interneringen kan både förvärra befintliga symptom samt skapa nya trauman och psykisk ohälsa hos migranterna. Läkare Utan Gränsers psykologer bedömer att nästan 10 procent lider av posttraumatiskt stressyndrom. Ytterligare 15 procent känner ångest och oro över familjemedlemmar som har lämnats kvar i ursprungslandet.

Men den största andledningen till frustration bland migranterna är att vara instängd. De allra flesta beskriver interneringslägren som en smärtsam och avhumaniserande upplevelse. Av de över 300 migranter som Läkare Utan Gränser träffat hade en av fyra symptom som konstant oro, rädsla, panikkänslor och rastlöshet medan en tredjedel hade symptom som tyder på depression, så som vemod, meningslöshet, hopplöshet och självmordstankar. 3 procent av Läkare Utan Gränsers patienter har försökt att ta livet av sig eller skada sig på andra sätt. En afghansk, minderårig pojke berättar:

– Man blir galen här inne. Jag har varit här i tio dagar och ser mitt liv stanna upp. Det enda jag kan göra är att tänka och sova. Jag vill inte tänka på mitt liv. Då blir jag så ledsen att jag kanske skadar mig själv eller någon annan.

Levnadsvillkoren i interneringslägren lever inte upp till vare sig nationella eller internationella riktlinjer. Ofta används oanpassade lokaler, som till exempel övergivna lagerlokaler. Otillräckligt med medicinsk personal, avsaknad av tolkar och bristen på översyn och uppföljning av patienter är några av orsakerna till detta. Migranterna fick inte heller, utöver i de center där Läkare Utan Gränser arbetar, något psykosocialt stöd.

 Läkare Utan Gränser uppmanar de grekiska myndigheterna att noggrant undersöka vilken effekt interneringen har för migranternas välbefinnande och psykiska hälsa samt att försöka hitta alternativa lösningar till att systematiskt stänga in nyanlända migranter.

Grekland måste omedelbart se till att de migranter som befinner sig i interneringsläger i landet behandlas på ett humant och värdigt sätt och att de som önskar ges möjlighet att söka asyl.

För mer information kontakta pressekreterare Malin Lager, 0708-33 77 40.