Kolossernas tid är förbi

Det förs då och då diskussion om den fackliga strukturen inom skola och utbildningsområdet. Oftast är det frågan om sammanslagning av fack som reses.

Häromdagen blossade diskussionen upp igen på Twitter och frågan ställdes varför inte LR och Lf ”slogs samman”.

Skulle man inte bli starkare om alla, alla med någon form av pedagogiskt uppdrag i skolan fanns i samma förbund? Från rektor till kantor, från dagis och förskola till högskola?

Men hur lösa de olika intressen som de olika grupperna har? Vissa anser att konflikter ska hållas undan och samförstånd prioriteras. Konkurrens skrämmer dem. Frågan är bara vad ett enda fack för lärare, eller skolpersonal, skulle driva för linje?

Hittills har det varit mycket inriktning på att hitta det man tror är minsta gemensamma nämnare. Och hittar man ingen sådan låter man andra grupper inordna sig. Det kan vara det som inte gillas av kritikerna till förslag om ett enda fack för alla.

Under lång tid har många fackförbund försökt möta utmaningar och förändringsvindarna med att slå sig samman. Precis som ett belägrat folk söker sig samman för att söka skydd. Sällan brukar det dock leda till framgång.

Samtidigt ser vi de stora fackliga fästningarna erodera och försvagas. Den som ska vara allas vän blir ingens, den som ska företräda alla företräder till slut ingen – om man inte lyckas följa med i sin samtid och förvalta de bärande grunderna in till en ny tid.

Att mena sig gå sidan vid sida med folket och bära dess förtroende på sina axlar kan lätt bli övermäktigt. Den som ska värna specifika frågor kan aldrig vara vass och tydlig om alla ska omfattas.

Istället kanske det behövs nytänkande och kvalificerad facklig konkurrens! Alltså tvärtemot mot vad som föreslogs i twitterdebatten. Istället behövs snarare fler fack inom utbildning och skola, förutom Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet.

Det finns till och med önskemål om ett Förskollärarförbund och ett Fritidspedagogförbund. Dessa bör då ha sin hemvist i Saco.

Det ska bli spännande att följa den debatten på Twitter och i bloggar när fler alternativ finns.

Den defensiva vägen med storskaliga lösningar där utsatta fack försöker kura sig samman vid den fackliga elden behöver utmanas med smart flexibilitet och modernt tänkande.

Kolossernas tid är förbi.