Oseriöst om lärarlegitimationer

Lärarförmedlarnas vd, Patricia Kimondo, skriver på Brännpunkt 22/4 att lärarna inte tror att legitimationen höjer yrkets status. Först ska sägas att Lärarförmedlarna är ett särintresse som inte gynnas av kraven på legitimation. Det skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner i Svenska Dagbladet.

Och förutom att Kimondo felaktigt påstår att Lärarförbundet kämpat längst för legitimationen — Lärarnas Riksförbunds kongress beslutade redan 1992 att verka för införandet av en lärarlegitimation, så bygger hennes uttalande på ett mycket svagt underlag. Dels har de endast tillfrågat 220 personer, både lärare och skolledare, dels har de ställt ett antal faktorer emot varandra — faktorer som egentligen inte står i något motsatsförhållande.

Med tanke på rådande löneläge för lärare, och de kampanjer som just nu pågår för en höjning av lärarlönerna så är det egentligen märkligare att inte fler än 75 procent svarar att lönen är det viktigaste för att höja statusen på läraryrket än att så få svarar att det är lärarlegitimationen som skulle vara den avgörande faktorn för höjd status. De svar man fått säger samtidigt ingenting om vad personerna som svarat egentligen tycker om och ställer för förhoppningar till lärarlegitimationen, det har de ju inte fått möjlighet att svara på.

Lärarnas Riksförbund har i ett flertal undersökningar, med tusentals svarande, visat att det finns ett starkt stöd för införandet av lärarlegitimation, inte bara hos lärarna utan också hos allmänheten och hos föräldrar med barn i skolan. Där har vi också det viktigaste skälet till att införa legitimationen, nämligen att visa att lärarna är beredda att ta det ansvar och väl förvalta den makt som yrket ger i förhållande till elever och föräldrar. Lärare är viktiga och gör skillnad, därför ska lärare vara legitimerade och beredda att granskas.

Jag och förbundet ser också lärarlegitimation som ett steg på vägen för att höja behöriga välutbildade lärares löner. Just möjligheten att låta obehöriga undervisa på samma villkor som behöriga lärare har bidragit till nedvärderingen av yrket, både i status och lön.

Därför anser jag att lärarlegitimationen och arbetet för att förbättra lärarnas arbetsvillkor och löner går hand i hand och inte alls står i motsats till varandra såsom Patricia Kimondo försöker ge sken av.

METTA FJELKNER ordförande Lärarnas Riksförbund