Svenska lärare tjänar idag som lärarna i Grekland

Enligt en ny rapport, "Läraryrkets attraktionskraft på fallrepet", ligger svenska lärarlöner nu -  köpkraftskorrigerat - i nivå med lönerna för lärare i länder som Grekland och Portugal. Och långt ifrån grannländer som Tyskland och Danmark, som med årslöner för lärare på mellan 400 000 och 470 000 kronor ligger mer än 50 % över de svenska lärarlönerna. Arbetsgivarna i den pågående avtalsrörelsen måste ta tydliga steg i riktning mot målet om att lärare ska få 10 000 kronor mer i månaden, skriver Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund.

Sverige står nu inför en brytningstid. Alltfler länder konkurrera med lägre produktionskostnader — och också med en alltmer välutbildad befolkning. Ett litet och omvärldsberoende land som Sverige måste kunna konkurrera med kunskap och innovationer i än högre utsträckning.

Sverige behöver en rejäl satsning på skolan. Svenska elever får inte fortsätta halka efter jämnåriga elever i andra länder, i exempelvis matematik. Och det är inte acceptabelt att de som ska stå för det kunskapsresultatlyft som nu behövs - lärarna - är en yrkesgrupp man inte satsar på.

Enligt en ny rapport, "Läraryrkets attraktionskraft på fallrepet", ligger svenska lärarlöner nu - köpkraftskorrigerat - i nivå med lönerna för lärare i länder som Grekland och Portugal. Och långt ifrån grannländer som Tyskland och Danmark, som med årslöner för lärare på mellan 400 000 och 470 000 kronor ligger mer än 50 % över de svenska lärarlönerna.

Lärare har sedan början av 1990-talet även haft en sämre löneutveckling än andra jämförbara yrken. Också jämfört med andra yrkesgrupper inom skolans värld halkar lärarna efter. Hade lärare i grund- och gymnasieskolorna haft samma löneutveckling som övriga grupper, som exempelvis sjuksköterskor, så hade de haft 10 000 kronor mer i månadslön. Vilket är just den summan vi kräver i årets avtalsrörelse.

Allt färre vill bli lärare. 1982 fanns det 7,5 sökande per plats på dåvarande lågstadielärarutbildningen. 2011 var det 1,0 sökande per plats på grundlärarutbildningen. Sökandetrycket till läkar-, socionom- och juristlinjerna har istället ökat kraftigt under samma period.

Läraryrket behöver en statushöjning. Arbetsgivarna måste våga, och vilja, göra en satsning på lärarkåren - grundskolans och gymnasieskolans lärare - annars kommer allt färre att välja läraryrket.

2010 slöts ett kollektivavtal som gav de lokala parterna möjligheter att komma överens om andra arbetstider än de centrala. För oss var avsikten att lärarna ska få tillräckligt med tid för varje elev. Men diskussionerna har handlat mera om att låsa in lärarna än om hur man ska nå bättre resultat i skolan. Därför är det föga förvånande att så få avtal har slutits lokalt. Enligt en rapport från SKL handlar det enbart om avvikelser på 40 skolor, och då inte ens hela skolor.

Kommunerna borde koncentra sig på det konkreta kunskapsuppdraget som skolan har och borde därför vara djupt bekymrade över den dåliga tillströmningen till lärarutbildningen. Det är hög tid att satsa på lärarnas löner för att signalera till studenter att en lärarutbildning kommer att löna sig.

I förra avtalsrörelsen uppmanade fack och arbetsgivare till arbete kring verksamhetsutveckling för att nå en bättre måluppfyllelse. Syftet med avtalet som slöts 2010 var att underlätta för kommunerna att forma sin organisation så att den bättre bidrar till verksamhetsutveckling och måluppfyllelse i skolan. För allt för många kommuner har det i stället handlat om egenvärdet att ändra lärarnas arbetstid.

Parterna måste våga hantera frågan om lärarnas arbetstid. Kärnfrågan är hur undervisning, med undervisningen förknippat för- och efterarbete samt övriga lärararbetsuppgifter ska balanseras inom arbetstidens ramar. Det är detta lärarna vill tala om!

Lärarna behöver framför allt tid till sin undervisning. Undervisningen behöver förberedas och tas hand om efteråt. Bedömning, rättning och annat efterarbete kan inte trollas bort om det ska vara en högkvalitativ undervisning. Så länge inte diskussionerna handlar om detta, finns inget intresse hos lärarna att ändra något.

Vi kräver att:

• SKL lägger mer kraft på att uppmuntra kommuner satsa på verksamhetsutveckling för en högre måluppfyllelse och högre lön - utan att ändra arbetstidsförläggningen. Det är det som ger verkligt resultat. • Arbetsgivarna i den pågående avtalsrörelsen tar tydliga steg i riktning mot målet om att lärare ska få 10 000 kronor mer i månaden. Det hade för många lärare motsvarat den löneförhöjning som andra yrkesgrupper med motsvarande utbildning och ansvar har haft sedan början av 1990-talet. • Den karriärstege som riksdag och regering har fattat beslut om bör definieras tydligt i skollagen och innebära rejält höjd lön. • De utbildningspolitiska reformerna som innebär ett ökat ansvar för lärarna, måste innebära särskilda löneökningar. • Överskott inom fristående skolor som ägs av privata bolag bör användas till att höja lärarnas löner till rimliga nivåer. Istället för att ägarkoncerner tar ut stora belopp i vinster och genom andra överföringar.

Vill Sverige även i fortsättningen vara en kunskapsnation måste en satsning göras på lärarnas lön och arbetsvillkor. Satsningen måste ske nu - innan det är för sent! Det måste vara slut att det är direkt olönsamt för den kommande generationen att satsa på läraryrket. Det har Sverige inte råd med!

Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund