Trots alla löften – lärarlöner sjunker

http://www.aftonbladet.se/debatt/article14900092.ab

Vi står inför ett gigantiskt generationsskifte inom lärarkåren, framförallt inom gymnasieskolan, och ute i kommunerna och i friskolorna har man inte förstått vad den förda lönepolitiken innebär. Politikerna håller med oss i ord men när det kommer till handling tar man ingen hänsyn till lärarna.

Arbetsgivarna prioriterar inte lärarlönerna på grundskolan och gymnasiet. Det är oroväckande för såväl dagens som framtidens skola. I Stockholm visar nya siffror från löneöversynen för 2011 att lärarna på grundskolan och gymnasiet endast fått 1,62 procent i påslag på lönen. Eftersom inflationen ligger på runt två procent innebär detta en reell lönesänkning i stället för lönehöjning.

Löneutfallet är ett hån mot lärarkåren – och tyvärr gäller inte detta bara alliansstyrda Stockholm. Samma tendenser ser vi i hela riket, även om Stockholms löneutveckling ser dystrast ut. Enligt löneöversynen har lärarlönerna i snitt bara höjts tiondelar över lägsta tillåtna nivåer i avtalen. I praktiken har det inte skett några höjningar alls i riket och i hela landet skärs det ner på lärartjänster och skolan utsätts för fortsatta besparingar.

Vissa få kommuner, som Kalmar och Helsingborg, skulle möjligen kunna ses som undantag. Men de kommunerna utgör små droppar i en stor öken av ointresse och ovilja. Utvecklingen i Stockholm utgör snarare norm i den kommunalt styrda skolan. Och vi ser ingen skillnad i de fristående skolorna.

Samtidigt säger politiker över hela landet att man vill ”satsa” på lärarna. Så här ser alltså den satsningen ut i verkligheten. Skolborgarrådet Lotta Edholm lovade i början av 2011 i en debattartikel i DN att man skulle satsa på höjda lärarlöner. Vi känner igen retoriken: ”Sveriges framtid som kunskapsnation står och faller med läraryrkets attraktionskraft. Det är hög tid att inse att löneutveckling och karriärvägar spelar en viktig roll för att attrahera lärare. Bra lärare måste få bra betalt. Därför lägger vi nu fram ett kraftfullt åtgärdspaket i Stockholms skolor.” Detta paket ledde alltså i stället till att lärarna fick reella lönesänkningar.

Det är häpnadsväckande hur illa retoriken och praktiken hänger ihop. Här säger ord och handling helt olika saker.

De nya siffrorna sätter ytterligare press på arbetsgivarna att verkligen visa att man förmår satsa på högre lärarlöner. Annars är chansen försutten och Sveriges lärarkår kommer att säga ifrån. Målet med denna avtalsrörelse måste vara att flytta fokus i den svenska skoldebatten. Fokus måste ligga på eleverna och hur vi utvecklar svensk skola i stället för att – som nu – debattsidor, bloggar och sociala medier fylls av lönekrav och desperata rop från lärare vars arbetstid inte rymmer alla de administrativa sysslor som lärare fått ålagda sig.

Svenska lärares löner är alldeles för låga. Lärarna på gymnasiet och grundskolan har fått stå tillbaka lönemässigt så länge att deras löner är bland de lägsta i Europa.

Detta är ingen egentlig nyhet. De flesta känner till att lönerna är låga, men inte hur låga. På medlemsmöte efter medlemsmöte är lärarlönerna en stor och viktig fråga. Svaret på varför lärare har så låga löner kan bara ges av arbetsgivarna. Det är nämligen arbetsgivarna som sätter lön. Ingen annan. Nu har lärarnas största motpart, Sveriges kommuner och landsting, SKL, chansen att visa att man kan agera annorlunda. Att man kan satsa på lärarna.

Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund

Ragnar Sjölander, ordförande Lärarnas Riksförbund Stockholm