- Presskontakt
- Fil. Dr, konsult och en av Ledarskapscentrums grundare
- 0730-801 488
För några år sedan, då jag utbildade en grupp första linjens chefer i en stor offentlig organisation fick jag följande självupplevda händelseförlopp återgivet för mig av en av kursdeltagarna. Det hela hade utspelats något år tidigare i personalmatsalen, där nämnd person i godan ro satt och inmundigade sitt eftermiddagskaffe tillsammans med några kollegor. Dagen hade förlöpt i frånvaro av händelser värda ett höjt ögonbryn när en av lustigkurrarna i sällskapet drar av en hiskeligt rolig historia. I den avmattade stämning som då rådde blev detta gnistan som nu fick skrattsalvorna att explodera. Omedelbart reser sig då en högre chef upp från ett av borden längre bort och travar fram till det muntra sällskapet med bister uppsyn och bestämda steg, varpå han med mullrande stämma utbrister: ”Mitt herrskap, detta är en arbetsplats. Här är man för att arbeta. Det passar sig inte att spela pajas och sitta och skratta när man är på jobbet”. Tänka sig vilket charmtroll till chef. Skulle han få råda så skulle vi dagarna i ända gå omkring med mungiporna hängandes och en sur grå klump av känslomässig moll i trakten av våra mellangärden.
Dessvärre så vandrar många människor omkring i ett liknande känslomässigt tillstånd, där arbetet är eländet man måste genomlida för att ha råd med sin fritid. Kanske har du själv vid tillfälle upplevt hur det är att gå omkring på söndagen med en tärande ångest över att den nya arbetsveckan nalkas, och känt hur plågsamt långsamt åtta arbetstimmar kan gå när man har tråkigt. Med tanke på hur stor del av vårt liv vi förlägger på våra arbetsplatser så är det en stor del av livet som går åt till att lida och våndas ifall vi inte trivs. Men är det då egentligen så himla eftersträvansvärt att gå runt salig i ett lyckorus på sitt arbete heller? Ligger det inte någonting i den buttres arbetsfilosofi i exemplet ovan, att man är på jobbet för att arbeta och inte för att skratta och flamsa?
För att utreda denna frågeställning genomförde Jessica Mesmer-Magnus, David J. Glew, och Chockalingam Viswesvaran nyligen en så kallad meta-analys, publicerad i den vetenskapliga tidsskriften Journal of Managerial Psychology där man sammanställde resultaten från 49 separata, oberoende studier där man undersökt kopplingen mellan förekomst av positiv humor (dvs. humor som inte går ut på att göra narr av, eller förminska någon annan) hos chefer och medarbetare, och en rad viktiga faktorer såsom exempelvis medarbetarnas hälsa, arbetsprestationer och arbetstillfredsställelse.
Resultaten talade sitt tydliga språk. Positiv humor på arbetsplatsen är relaterad till förbättrade arbetsprestationer, arbetstillfredsställelse, sammanhållning i arbetsgrupper, hälsa och bruk av effektiva copingstrategier. Vidare visade sig positiv humor vara relaterad till en minskad grad av stress, utbrändhet och tendens att hålla sig undan från arbetet. Arbetsledares/chefers bruk av positiv humor var, utöver ovanstående, också relaterat till högre grad av tillfredsställelse med dessa chefer, likväl som att dessa chefer bedömdes prestera bättre i sin ledarroll.
Slutsatsen är således kort och gott: Skratta ofta och gärna på arbetet, men gör det inte på någon annans bekostnad!
Stefan Söderfjäll
Referens
Lägg till kommentarKommentera
Kommentaren sparades
Innan den publiceras måste den godkännas av Ledarskapscentrum.