Skip to main content

Rose Lagercrantz berättar om Julbarnet

Blogginlägg   •   Dec 13, 2013 10:53 CET

Rose Lagercrantz skriver böcker för både barn och vuxna. De mest kända av hennes böcker är kanske de om Metteborg, och så boken Flickan som inte ville kyssas -- den belönades med Augustpriset 1995. Förutom Augustpriset har hon fått ta emot Astrid Lindgrenpriset, Heffaklumpen, Nils Holgersson-plaketten och flera andra utmärkelser. Många av hennes böcker är översatta, bland annat till tyska, koreanska, japanska, italienska och ryska. Nu i höst har Julbarnet kommit ut på Libris förlag.

Rose, varifrån kom idén till den här boken?

Från bibliotekarien Lisbeth Lindvall på Sturebiblioteket, ett fantastiskt bibliotek som ligger granne med tunnelbanan. I det biblioteket är det ständigt saker på gång. En gång när jag var där kom Lisbeth och frågade om jag kände Rebecka Lagercrantz. ”Det är min dotter”, sa jag. Lisbeth ville be Rebecka göra en julkrubba i lera, och så blev det. Sedan fick hon idén att jag skulle bearbeta julevangeliet så att det skulle passa att läsas för alla barn, oavsett vilken religion deras familjer har.  Jag sa att det visste jag inte om jag skulle gå i land med, men hon stod på sig, och så gav jag mig i kast med uppgiften. Jag försökte skriva det så att det skulle passa att läsas även av dem som inte har någon religion alls. Alltså: historien från noll.

För vem har du skrivit den?

För julen. Vad börjar den med? Ett barn föds, och det barnet ska bringa fred på jorden. Detta har firats i ett par tusen år … Ett barns födelse! Vad i hela världshistorien handlar om det? Och firas så intensivt? Och betyder så mycket för barnen själva?

Var har du hämtat din inspiration?

Från mina egna tankar runt julen när jag var liten.

Hur har arbetet med Julbarnet skilt sig från andra bilderboksprojekt som du har arbetat med?

Inte så mycket. Jag jobbar på mitt håll och Rebecka på sitt, och så strålar vi samman, läser, tittar. Jag jobbar vidare med det som inte låter sig läsas så bra, hon slänger en del och tecknar vidare. Vi träffades många gånger om detta.

Har du fastnat särskilt för någon av gestalterna?

Nej, konstigt nog inte.  Det jag fastnade för först när jag tog itu med uppgiften och gick till originalet var språket. Det hände sig vid den tiden … De orden får mig fortfarande att känna rysningar av välbehag. Många barn har aldrig hört julevangeliet läsas. Hur förmedla detta berättande om jag förenklar? Hur behålla högtidligheten och ändå göra berättelsen lättillgänglig för barn av idag?  Det fick inte bli någon sorts översättning, och absolut ingen pastisch. Jag vill berätta historien enkelt och tillgängligt för den som aldrig hört den förr, så att säga. Och för dem som hört den massor av gånger men vill höra den på nytt. På ett lite annat sätt.

Vad hoppas du ska hända med boken nu (och kommande år)?

Det vore roligt om den fick komma fram till barn i olika omständigheter, kulturer, åldrar.  Julen är ju en av våra gemensamma nämnare, oavsett religionstillhörighet, också för dem som inte har någon tillhörighet alls. Ingen förblir oberörd av julen. Jag hoppas att boken kan bli läst i skolan i adventstid. Det skulle vara fint!


För mer information och recensionsexemplar, kontakta Vilhelm Hanzén, PR- och kommunikationsansvarig
vilhelm.hanzen@libris.se, 019-20 84 10, @vilhelmhanzen

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera