lex Sarah-utredning på Social & Arbetsmarknad

Fyra ungdomar från ett hem för vård och boende blev lämnade i Göteborg i samband med en bussresa till Liseberg den 27 juni 2017.

Det var när ungdomarna inte befann sig vid bussen i tid för avresan hem som personalen beslutade att påbörja resan hemåt mot Lidköping utan dem. De fyra ungdomar som lämnads kvar var mellan 16 och 17 år gamla och bodde på ett av kommunens hem för vård och boende (HVB).

Ungdomarna fick hjälp över natten av socialtjänsten i Göteborg och dagen därpå var de tillbaka i Lidköping.

Händelsen hanterades till en början som en avvikelse inom enheten men den 10 oktober rapporterade socialchefen händelsen med stöd av lex Sarah.

Utredningen visar att enheten vid tidpunkten för händelsen saknade fastställda rutiner för liknande utflykter.

Enligt utredningen är anledningen till att personalen lämnade ungdomarna kvar bland annat grundat i att ungdomarna väl kände till Göteborg och bedömdes kunna ta sig hem på egen hand samt att ett missförstånd gjorde att personalen uppfattat att enhetschef bekräftat att avresa för bussen skulle ske på utsatt tid oavsett om alla var i tid.

”Enhetschef konstaterar att verksamheten har brustit i sin analys av situationen på plats och att det även skett en olycklig brist i kommunikationen mellan enhetschef och personal som till viss del påverkat händelsen. Enhetschef har identifierat att verksamheten behöver upprätta rutiner som bland annat säkerställer att personal alltid har telefonnummer med vid utflykter och att en personal utses som ansvarig för att göra detta. Det ska också vara tydliggöras genom rutinen att kontaktförsök ska ske med både ungdom och god man där det behövs. Om ungdomar saknas ska en riskbedömning gemensamt göras i personalgruppen om hur man fortsatt ska hantera situationen”. (Utredningen sid 6).

Utredaren bedömer händelsen som ett tillfälligt missförhållande enligt lex Sarah men att bristen var måttlig och någon anmälan till Inspektionen för vård och omsorg är därför inte aktuell.

Händelsen har dock drivit igång ett förändringsarbete inom enheten med fördjupade diskussioner om värdegrund och personalens ansvar att bedöma liknande situationer utefter omständigheterna. Det anses därför inte som sannolikt att liknande händelser inträffar igen.

Ungdomarna själva avböjde erbjudandet om att uttala sig i utredningen eftersom de ansåg händelsen som utagerad.