Vad kostar det att vara lycklig?

"Dröm om min förvåning när jag insåg att det lönar sig att vara olycklig" säger Gaya Pienitzka i ett samtal om hennes senaste bok "Illusioner om lycka och lidande". Hon berättar om hur det kan medföra positiva konsekvenser att inte vara oreserverat lycklig, att åtminstone vara lite olycklig. I sin senaste bok, Illusioner om lycka och lidande beskriver hon det som: "Jag tillåts vara en del i gemenskapen om även jag har problem att tampas med. Jag uppfattar det som om jag betraktas som ”mer mänsklig” och ”mer normal” om jag inte beskriver mitt liv och min situation som helt bekymmerfri. 

En av mina närmsta väninnor, en som jag uppskattar mycket, har verkligen funnits där när jag upplevt att jag har haft det jobbigt. Var snäll och uppmärksamma ordet ”upplevt” i den förra meningen. Ordet är till för att illustrera att jag faktiskt hade kunnat bestämma mig för att uppleva min situation på ett annat sätt, om jag hade haft viljestyrka nog. Eller så hade jag kunnat handla på ett sätt som gjorde att jag upplevde situationen annorlunda. Nåja, väninnan som stöttade mig berättade för mig i förtroende att hon tyckte det var jobbigt med en av våra gemensamma bekanta. Jobbigt, därför att denna beskrev sig själv som oerhört lycklig i sin relation. Jobbigt, för att det innebar att min väninna lät sig påminnas om att hon faktiskt levde utan relation för tillfället. Jobbigt, därför att det påminde om hur mycket hon saknade den relation som hon tidigare levt i, men som tagit slut av olika orsaker. Det hela resulterade i att min väninna hade uteslutit vår gemensamma bekanta ur sin Facebook-krets. Slutledningen blev att det verkar vara svårt för en person som mår riktigt dåligt, över en saknad partner, att se eller höra en annan persons lycka över en befintlig partner.  
Jag insåg när jag funderade på det här att det hände att jag ibland tar fram, poängterar och skapar problem av små, oväsentliga meningsskiljaktigheter som jag har med mina nära och kära. Jag gör det för att inte stöta mig med vänner som kanske inte har det lika bra som jag. 

Det var bara att erkänna för mig själv, där och då, i sängen tidigt på morgonen, att jag gör så här för att passa in. Jag gör det för att få vara med i gemenskapen. Jag gör det av rädsla för att om jag inte gör det, då kanske jag uppfattas som överdrivet positiv eller störande lycklig. Jag inbillar mig förmodligen på ett undermedvetet plan att jag i så fall kommer att bli utesluten ur gemenskapen. Min upplevelse är att jag till och med undviker att leva lyckligt fullt ut, eller kanske bara låter bli att uttrycka fullt ut hur bra jag har det, för att jag är rädd för att mina vänner ska tycka att jag är ”för mycket”. Jag har en obekräftad känsla av att flera av dem har både betydligt fler och besvärligare problem än vad jag har."

Gaya menar att det går att vara lycklig även i sorg. I tv-programmet "Malous salong", i avsnittet "Vad är lycka?" samtalar Malou von Sivers och hennes gäster, före detta ärkebiskopen K.G. Hammar och författaren Martina Montelius, om Vad lycka är. Här talas om kontraster och om att det kanske behövs olycka för att förmå känna lycka. Tänk om det inte är så? Tänk om mycket utgår ifrån vår egen verklighetsuppfattning? Gaya presenterar ett helt nytt tänkande om lyckan och att vi till stor del styr av det vi klarar av att tillåta sig i form av en lyckokvot som vi har med oss från barndomen. Hon menar också att det är fullt möjligt att höja lyckokvoten, men att då krävs en medvetenhet.