Knullkompisar, fungerar det?

Vi är däggdjur och det som driver oss starkast är tre behov, på Lifecap kallar vi dem Fara, Föda, Fortplantning. Vi hanterar dem i den ordningen. När faran är avvärjd kan vi ägna oss åt att leta föra och äta, är vi trygga och mätta, dä säger däggdjursgenen att det är fortplantning som gäller. Kroppen tycks inte fatta att vi använder preventivmedel, driften styrs av generna och de har till enda syfte att duplicera sig.

Männens fortplantningsapparat ser som bekant lite annorlunda ut än kvinnans. En man kan producera miljontals spermier under en livstid, medan antalet ägg kvinnan kan prestera är begränsat. Kvinnan behöver bära äggen under nio månader och kvinnans system är anpassat efter att avkomman är beroende av henne även efter nedkomsten. Ett människobarn är den mest beroende och sårbara ungen bland däggdjuren. Det gör att kvinnan inte bara letar någon som kan befrukta henne, det tycks vara inbyggt att hon även söker efter en spermiedonator som kan vara med och skydda det lilla livet…

Nedanstående text är ett utdrag ur boken ”Nu har det skrivits en bok om manligt, kvinnligt, mänskligt”:

Människan är ett däggdjur, och tidigt i vår evolution hade vi inte de förfinade hjärnfunktioner vi har idag. Om vi ser på andra däggdjur, så har hannen bland däggdjuren ett genetiskt inbyggt starkt behov av att föra sina gener vidare. Det gör att hannarna bland många djurarter parar sig med så många honor som möjligt, och sedan får honorna ta hand om avkomman. Det viktigaste är artens, och handjurets geners, överlevnad.  Kan det finnas kvar rester av det här beteendet hos oss människor? En av skillnaderna mellan människan och andra djur, är att våra barn är beroende av vuxnas omvårdnad under en lång tid. Djurungar däremot stannar inte speciellt länge i sina föräldrars vård. Ett ensamt hondjur blir därför inte belastat av föräldrarollen under så lång tid att det är betungande för henne att sköta sina ungar ensam.

Jag har under senare år träffat på ordet knullkompis (KK) allt oftare. När jag frågar väninnor som är singlar om hur de har det med kärleken blir svaret allt oftare: Jag har i alla fall en KK. Jag har funderat på om det är ett svenskt fenomen eller om det är en internationell trend. Jag har funnit tendenser till liknande beteenden bland välutbildade singel-kvinnor i New York. Underlaget är dock inte så stort att jag kan svara på om det är frågan om någon trend.

De senaste åren har jag pressat mina väninnor lite hårdare för att få reda på hur de egentligen mår i sina KK-relationer. Tyvärr har resultatet av den (helt ovetenskapliga) forskningen varit ganska nedslående. Den här typen av relationer gör dem inte lyckligare, snarare tvärtom. De tycks leva på undantag. Det feminina och det maskulina i oss har olika preferenser.

Kvinnor som har mycket feminint i sig mår ofta dåligt av att ha KK-relationer. Väljer de trots allt den typen av relationer, mår de dåligt för att de inte tillgodoser sina djupare behov av nära intima relationer.

Män tycks klara den här typen av relationer bättre, och framför allt under en längre tid än kvinnor. Singel-män som har olika KK kan t.o.m. upplevas som avundsvärda av män som lever i etablerade relationer. Men, även bland männen tycks det uppstå en tomhet inombords och en längtan efter någonting mer efter en tid.

Det finns, enligt forskningen, stora skillnader mellan hur kvinnors och mäns hormonproduktion ser ut vid stress. Jag använder John Grays bok Därför krockar Mars och Venus – förbättra ditt förhållande genom att förstå hur män och kvinnor hanterar stress som illustration. Gray skriver: Oxytocin, som är känt som hormonet för social anknytning produceras i stor mängd under förlossning och amning och, hos båda könen, vid orgasm. Hos kvinnor kan oxytocinnivåerna stiga under en avslappnande massage och sjunka som reaktion på känslan av att vara försummad eller övergiven. Hormonet påverkar socialt erkännande och kontaktskapande liksom uppbyggande av förtroende mellan människor. Hos kvinnor stimulerar oxytocin moderskänslor och sexuell upphetsning. Det sänker blodtrycket, kortisolnivån och ångesten. Undersökningar har visat att både djur och människor med höga halter av oxytocin är lugnare, mindre ångestfyllda och mer sociala.

Här finns en stor risk för problem. Om kvinnan som har varit i full gång och arbetat i hemmet känner sig försummad och inte sedd, har hon så låga nivåer av oxytocin att hon är helt ointresserad av sex. Halterna behöver höjas innan längtan efter sex infinner sig. Män som har kunskap om det här, kan enkelt förebygga att bli nobbade genom att krama om sin kvinna när han kommer hem, hålla om henne en stund och fråga; ”älskling, är du inte trött efter allt slit?”. Han kanske kan anstränga sig lite extra genom att lyssna på henne en stund och visa att han ser henne – det skulle höja upp hennes oxytocinnivå. Högre halter hos henne, skulle gynna honom som vill ha sex p.g.a. att testosteronet gör sig påmint, och via sex ökas sedan bådas oxytocinnivå.  Gray skriver vidare att:

Män och kvinnor har i genomsnitt liknande nivåer oxytocin i blodet, men kvinnor har mer östrogen som förstärker oxytocinets effekt. Dessutom motverkar mannens testosteron oxytocinets lugnande inverkan. Oxytocinets interaktion mellan östrogen och testosteron är grunden till skillnaderna mellan mäns och kvinnors reaktioner på stress.

Forskare har upptäckt att oxytocin sänker stressen hos kvinnor, men att det inte har samma effekt på män. En alltför kraftig stimulering av oxytocinproduktionen hos män kan faktiskt minska deras testosteronnivåer. På motsvarande sätt kan för mycket testosteron hos kvinnor minska oxytocinets förmåga att sänka deras stressnivåer.

Jag beskrev tidigare hur reptilhjärnan, limbiska systemet och neocortex används i den ordningen som jag nämner dem, vid högt stresspåslag. För att krångla till det ytterligare vill jag belysa hur känslosystemet utvecklas i förhållande till hur intellektet utvecklas. Det är alltså frågan om samspelet mellan tanke och känsla. Hur hanteras känslor och logiskt tänkande av hjärnan?

Texten ovan är hämtad ur Gaya Pienitzkas och Lennart Lindéns bok ”Nu har det skrivits en bok om kvinnligt, manligt, mänskligt” som finns att köpa till exempel via nätbokhandlarna www.adlibris.com  och www.bokus.com . Gaya författare, föreläsare och är en av huvudlärare på Lifecap ABs coach- och terapeututbildningar, www.lifecap.se .

Lifecap AB