Lägre krav på polisen än på de som blir rånade - märkligt

I samband med uppföljningen av den skottlossning om skedde i vid ett rån av en guldsmed i Stocholm där ett gym blev beskjutet med ett tiotal skott från polisen, har en märklig sak kommit fram. För att en rånare ska kunna fällas för grovt rån behöver rånare idag i praktiken ha använt sitt vapen i samband med rånet. Om det visar sig vara en attrapp eller om vapnet pekat ner i golver under rånet så anser domstolarna inte att rånet är grovt rån. 

När polisen möter rånare i samband med ett rån så behöver de inte fundera på om rånarna har attrapper eller om det är skarpa vapen utan ska agera som om vapnen är riktiga. Vilket är ett logiskt och naturligt sätt att förhålla sig till ett upplevt hot. Detta faktum väger sedan tungt i utvärderingen om polisen agerat rätt eller inte.

Det märkliga i detta är att de som blivit rånade, har också agerat som om rånarnas vapen är riktiga, vilket man ska göra. I rättsväsendet förringas detta om det inte går att visa på att rånarna faktiskt använde sin vapen och oanvända vapen, säkrade vapen och attrapper räknas inte in när åklagaren gör sin bedömning. Livsmedelshandlarna tycker det vore rimligt att även de som blir rånade i efterhand får bekräftat att det var ett grovt rån de blev utsatta för och att de som genomförde rånet blir dömda för grovt rån. Oavsett om ett vapen användes eller inte. Syftet med att ta fram ett vapen är för de flesta människor skrämmande uppenbart.