Vad ligger bakom matpriserna - en statstikanalys

I dagarna presenterade SCB den senaste Eurostatundersökningen rörande matprisnivåerna inom EU. I media kunde vi läsa och höra att endast Danmark och Norge hade högre priser än Sverige. Punkt slut. Jag vill här passa på att utveckla siffrorna något och sätta in dem i ett sammanhang.

• Siffrorna i undersökningen kommer från det som man kallar EU 27, d v s alla länder som är EU-medlemmar idag. När det gäller prisnivåer och levnadsstandard som är jämförbara med Sverige burklar man tala om EU 15, d v s de länder som fanns i EU efter att Sverige blivit medlem. Samtliga dessa länder ligger över genomsnittet utom Holland som har ett index på 98. Jämför man med EU 15 så ligger Sveriges livsmedelspriser 8 – 10 % över.
• Frukt, grönt och potatis är dyrare i Sverige. Den som är metrologiskt intresserade kan titta ut genom fönstret och själv bedöma förutsättningarna för att odla dessa produkter under en stor del av året. Det här är produkter som vi måste föra in från andra, mer sydliga länder, och därför blir de dyrare.
• Mjöl och gryn är en grupp som sticker ut med högre priser. Om det är ett sammanträffande eller inte vet jag ej, men det finns i praktiken bara en leverantörsgrupp på den svenska marknaden för dessa produkter. Det är svårt att få till stånd en fungerande konkurrens när det ser ut på det sättet.
• För att kunna avgöra om något är dyrt eller billigt behöver man ställa priserna i relation till den disponibla inkomsten i ett land. Sett på detta sätt lägger vi i Sverige knappt 13 procent av vår inkomst på mat. För 40 år sedan var den andelen dubbelt så hög.

Sverige kommer inte att kunna tävla med de fattigaste länderna inom EU när det kommer till matpriser men sett till hur stor andel av våra inkomster vi lägger på mat så har det inte varit lägre i historisk tid. Värt att minnas är också att vi har bland världens bästa och hårdaste regler för djuromsorg, vilket kostar extra men ger många mervärden.