​Ännu en utredning om livsmedelskontrollerna – behövs inte

Regeringen gav i början av december Statskontoret i uppdrag att kartlägga och föreslå åtgärder för att livsmedelskontrollerna ska bli likvärdiga i hela landet. Men behövs verkligen ytterligare en utredning?

Det har länge varit känt och uppmärksammat att alla kommuner inte genomför de livsmedelskontroller de är ålagda att göra och att kontrollerna inte är likvärdiga i hela landet. Det är ett problem som bland annat uppmärksammats av Svensk Dagligvaruhandel. Ett problem som också är utrett av flera instanser sedan flera år tillbaka. Men nu vill alltså landsbygdsministern tillsätta ytterligare en utredning. Detta trots att Riksrevisionen, Statskontoret och Livsmedelsverket redan tidigare har utrett livsmedelskontrollen och kommit med förslag på åtgärder för ökad likvärdighet. Även Näringslivets Regelnämnd, NNR har utrett frågan – i tre omgångar sedan 2010.

Vill få bättre bild

Men landsbygdsministern duckar för detta:

– Livsmedelskontrollerna är väldigt viktiga. Det handlar om säkra livsmedel. Regeringen har fått signaler som stärker bilden av att kontroller fortfarande inte utförs i tillräckligt stor utsträckning hos en del av landets kommunala kontrollmyndigheter. För att få bättre bild av hur det ser ut och få fram förslag på åtgärder får Statskontoret nu det här uppdraget, säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Statskontoret ska analysera och lämna förslag på hur problemen kan lösas så att kontrollmyndigheterna bättre ska kunna fullgöra sitt uppdrag på detta område. Kontoret ska också överväga om den statliga styrningen behöver förändras.

Utredningen, som kompletterar de insatser som myndigheterna i livsmedelskedjan gör för att utveckla livsmedelskontrollen, ska redovisas den 15 juni 2017.

Använd liggande förslag

Men på Svensk Dagligvaruhandel är man inte imponerad av landsbygdsministerns nya uppdrag åt Statskontoret.

– Den här frågan har utretts i all oändlighet redan. Såväl Riksrevisionen, Statskontoret och Livsmedelsverket har redan tidigare utrett livsmedelskontrollen och kommit med förslag på åtgärder för ökad likvärdighet. Vi är kritiska till att det nu ska göras ytterligare en utredning när det redan finns förslag att agera utifrån, säger Anna Jönsson, kommunikationschef på Svensk Dagligvaruhandel.

Det man syftar på är att Statskontoret redan 2015 föreslog att regeringen skulle kunna lagstifta om regional samverkan mellan kommunerna. Dessutom föreslog Statskontoret att regeringen genom förordningsändring skulle möjliggöra att butiker, restauranger med flera betalar efter genomförd kontroll, istället för i förväg.

Så här säger Svensk Dagligvaruhandels vd Karin Brynell i i ett pressmeddelande som gick ut i branschmedia:

– Hur många utredningar ska behövas innan Sven-Erik Bucht agerar? Det finns förslag, så om ministern verkligen vill uppnå en likvärdig livsmedelskontroll i hela landet inom en snar framtid behövs politiskt ledarskap snarare än ytterligare utredningar, säger hon.

Dagligvaruhandeln har till landsbygdsministern i dialogerna inför den kommande livsmedelsstrategin påtalat att förslagen i Statskontorets rapport från 2015 bör beaktas. Svensk Dagligvaruhandel har också en kontinuerlig dialog med Livsmedelsverket som man upplever har gjort framsteg i utvecklingen av livsmedelskontrollen.

Text: Marie Halldestam

NNR: Kommunerna måste ändra syn på tillsynen

Även Näringslivets Regelnämnd, NNR, har utrett likvärdigheten i livsmedelskontrollerna i flera omgångar. Årets femte delrapport delgavs bara några dagar innan landsbygdsministern beslutade om att ge Statskontoret i uppdrag att utreda livsmedelskontrollen ytterligare en gång. Men det är inte en till utredning som behövs, utan en ändrad attityd hos kommunerna om hur tillsynen ska göras, anser NNR.

I NNRs nya rapport "Livsmedelskontroll – tillämpning, klassning, avgifter och samverkan". rapporten redogörs resultaten för landets samtliga kommuner som fått möjlighet att svara på enkätfrågor om hur de hanterar livsmedelskontroller. Rapporten som delgavs i början av december är del fem av sex i en serie som undersöker och följer upp kommunernas tillämpning av regler gentemot företagen. Förra undersökningen gjordes 2012 och ytterligare en gjordes 2010.

– Vårt fokus ligger på företagen, Livsmedelskontroller av butiker och anläggningar som säljer mat ska se till att konsumenterna får säkra livsmedel, att de inte blir vilseledda och att informationen om livsmedlet är korrekt och begriplig. Då är det viktigt att reglerna är tydliga för den livsmedelskontroll som kommunerna gör så att företagen får en chans att göra rätt. Men det ser väldigt olika ut i våra kommuner, säger August Liljeqvist, sakkunnig på NNR och rapportförfattare.

Olikheterna syns både i förfarandet och i avgifterna eftersom det är kommunerna som bestämmer avgiften utifrån kommunens timtaxa och antalet timmar som kommunen anser att en viss butik eller anläggning ska ha.

– En kommun har höjt sin kontrollavgift med hela 23 000 kronor på fyra år. I genomsnitt har kontrollavgifterna höjts med 29 procent och timtaxorna med 17 procent sedan NNRs förra undersökning. Detta ligger långt över såväl konsumentprisindex som löneökningar och det finns all anledning för kommunerna att fundera över om kostnaderna verkligen motsvarar motprestationen, säger August Liljeqvist, sakkunnig på NNR och rapportförfattare.

Den kommun som bedömer lägst kontrolltid för exempelbutiken anger 2 timmar medan den som ligger högst bedömer 28 timmar, en orimligt stor skillnad. Billigast kontrollavgift finner vi i Rättvik, Göteborg och Haparanda där butiksinnehavarna får betala cirka 25 000 kronor mindre än i den dyraste kommunen.

– Många kommuner ser livsmedelskontrollen som ett slags abbonemangsförfarande, att företagen abonnera på en tjänst som kommunen utför. Kommunerna gillar det för då kan de budgetera verksamheten enklare men i praktiken drabbar det företagen och i slutändan konsumenten som utsätts för risker inom livsmedel.

August Liljeqvist exemplifierar med att en kommun som tar ut avgift ett år men som inte utför det antal timmar av tillsyn som avgiften motsvaras av blir kompenserade nästa år med dubbelt antal timmar. I kommunens bokföring blir det en tillsynsskuld.

– Även om kommunen skulle betala tillbaka avgiften för icke utförd tillsyn så blir effekten avv ingen tillsynutförs år ett medan man får tillsyn som inte behövs år två. Vad är meningen med det?

En annan sak han vänder sig emot är synen på livsmedelskontroll hos många kommuner, att de börjar i fel ände där kontrollen går ut på att leta fel.

– De flesta företagare vill ju göra rätt. I kommuner där livsmedelskontrollerna fungerar bra utgår man ifrån det och söker dialog med företagarna för att informera dem så att de ska göra rätt från början. Rättvik är ett exempel på en sådan kommun, säger han.

Men så länge som en majoritet av kommunerna uppger att fokus för kontrollen i första hand är att kontrollera och dokumentera brister snarare än att ge rådgivning och stöd blir det svårt att nå likvärdighet över landet. En förskjutning till att föra dialog och ge goda råd kommer på sikt att ge både högre livsmedelssäkerhet och bättre resultat.

– Verktygsboxen finns där redan, det har vi sett hos de kommuner som är dialogförande. Det behövs inte fler regler, det handlar om hur man tillämpar de regler som redan finns. Nu handlar det om att föra upp processen från de goda exemplen på lokal nivå till regional nivå och slutligen till nationell nivå.

Text: Marie Halldestam

Fakta | Näringslivets Regelnämnd, NNR

Rättviksmodellen rätt väg att gå

Livsviktigt har skrivit om Rättviks modell för livsmedelskontroll, ”Tillväxt & Tillsyn”, flera gånger tidigare, ända sedan 2013. Och det verkar som om modellen fått ringar på vattnet.

Från början kritiserade Livsmedelsverket Rätvikssmodellen för man trodde att samverkan med företagen riskerade att kommunernas tillsynsmän inte kunde förhålla sig professionella och opartiska när de samtidigt gav rådgivning till företagen. Dessutom hakade Livsmedelverket upp sig på en formulering i regelverket där det stod att kontrollen ska täckas med en årlig avgift.

Rättviksmodellen går ut på att dela upp avgiften i en fast mindre del och rörlig del som utgår från faktisk utför kontroll. Med andra ord att man betalar för en faktisk motprestation.

Men efter att modellen spridit sig genom landet och sedan såväl Riksrevisionen som Statskontoret kommit fram till att betalning för utfört arbete är att föredra. Livsmedelsverket under 2017 kommer att genomföra en avgiftsutredning där olika modeller för avgiftsuttag inom livsmedelskontrollen kommer att beröras.

– Gotland var tidigt ute med införa vår modell. Nu har Surahammar och Norrköping också anammat modellen och det är flera andra kommuner som är intresserade, bland andra Vansbro, Falun, Gislaved och många fler. Det här är ju evidensbaserad kunskap och vi märker ett enormt behov av en tillsynsmetodik som fungerar i praktiken, säger Markus Svensson, näringslivschef i Rättviks kommun.

Text: Marie Halldestam

Fakta | Rättviksmodellen ”Tillväxt & Tillsyn”

Tillväxt & Tillsyn började som ett samarbete där lagar, paragrafer och hållbar utveckling förenas. Meningen är att främja samarbete för att nå ett gott företagsklimat, arbeta för den kommunala tillväxten och lyfta hållbarhetsfrågorna i samhället.

Tillväxt & Tillsyn ihar dag utvecklats till en ideell förening där många kommuner, företagarföreningar, politiska partier och privatpersoner är medlemmar för att de vill förändra kulturen inom svensk regeltillämpning. Mer info finns på www.tillvaxtochtillsyn.se.

Konkret innebär detta:

1. Muntlig dialog

2. Skriftlig dialog

3. Föreläggande

4. Föreläggande med vite och

sanktionsavgifter

5. Förbud mot verksamhet

Kontrollerna ska vara avgiftsfinansierade, inte en ”skatt”:

1. Årlig administrativ avgift

2. Debitering för utförd kontroll

3. Resultat (100 % kostnadstäckning)

Rättviksmodellen är