​Samordning av nationell planering av livsmedelsförsörjning på gång

Vad gör vi om en allvarlig kris inträffar som att kommunikationerna slås ut, vi råkar ut för en skogsbrand eller att stormar far fram och lämnar folk isolerade utan mat, vatten eller el? Eller om vi utsätts för en terrorattack.

Eller krig.

Tidigare hade vi något som kallades civilt försvar, ett begrepp som fortfarande existerade i folkmun men som avskaffades i realiteten i slutet av 1990-talet då det kalla kriget tog slut. Innan dess hade vi en organisation för civilt försvar med livsmedelslager och mycket annat som sakta men säkert monterades ned.

Men för bara något år sedan antogs regeringens försvarspolitiska inriktning 2016-2020 där planeringen för civilt försvar återupptogs. Planeringsarbetet ska utgå från förmågan att hantera kriser i samhället i fredstid och det ska ge en grundläggande förmåga att hantera krigssituationer enligt ett tilläggsdirektiv strax före jul i fjol.

Så vad innebär det då?

Jo, sedan en kort tid tillbaka har 44 myndigheter i Sverige fått i uppdrag att ta fram planer för samordning, strukturer och processer som ska användas inom krisberedskapen på såväl nationellt som regionala och lokala plan.

För Livsmedelshandlarna handlar det kort och gott om vilken funktion de ska spela vid en eventuell skogsbrand, isstorm, pandemi, strömavbrott, kommunikationsstörning eller terrorattack, för att ta några exempel.

– Som det ser ut idag finns det ingen nationell samordning vid allvarliga kriser. Varje kommun har sina egna planer och sin egen organisation för sådant. Om de har några planer eller organisation över huvud taget, det är en resursfråga. Vår uppgift är att skapa en samordning inom krisberedskap för livsmedelsförsörjning, säger Therese Frisell, sakkunnig på Livsmedelsverket.

Samrådsgrupp

Och samordningen har de redan startat på Livsmedelsverket genom att skapa en samrådsgrupp som ska bidra till planeringen för krissituationer, även i ett längre perspektiv än det ursprungliga uppdrag Livsmedelsverket fick 2010 och som handlade om samordning av planering för livsmedelsförsörjning upp till tre veckor.

Målet är att arbetet ska bidra till trygga leveranser av säker mat, även vid stora och långvariga samhällsstörningar.

– I samrådsgruppen jobbar vi med nära samarbete mellan alla som arbetar inom hela livsmedelskedjan – från jord till bord - för att skapa en bra och effektiv krisberedskap. Livsmedelshandlarna är en aktör som är oerhört värdefull för oss eftersom det är livsmedelsbutikerna lokalt som kommer att vara de som kommunerna och kanske landstingen och länsstyrelserna också, kommer att samarbeta med vid en kris, säger Therese Frisell.

Livsmedelsverket skapar också ett nätverk som är öppet för alla aktörer med koppling till området livsmedelsförsörjning.

I samrådsgruppen finns förutom Livsmedelshandlarna, Livsmedelsföretagen, VISITA, dagligvaruhandeln och storköksgrossisterna samt även representant från Lantbrukarnas Riksförbund, Jordbruksverket, Försvarsmakten, SKL (Sveriges kommuner och landsting), länsstyrelse, Civilförsvarsförbundet, konsumentföreningen Stockholm och och MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Risker inom livsmedelsförsörjning

– Vi träffas ett par gånger per år i samrådsgruppen där fokus är att identifiera olika risker inom livsmedelsförsörjningen och om dessa inte kan arbetas bort, verka för att minska konsekvenserna. Detta kan vara att initiera handlingsplaner, ta fram förslag till lösningar och gemensamma strategier.

– Samrådsgruppen ska också dra lärdomar av inträffade störningar som drabbat livsmedelsförsörjningen samt sprida goda exempel som kan bidra till en ökad förmåga. Vi kan också behöva skicka puckar vidare till andra aktörer i krishanteringssystemet. Livsmedelsförsörjningen är ju starkt beroende av att infrastrukturen fungerar, säger Therese Frisell.

När betalsystem inte fungerar

Hon ger ett exempel på ifall betalsystemen skulle sluta att fungera.

– Sådant här måste livsmedelshandeln tänka på och planera inför. Stänger man sin butik eller kan man lita på folk och börja upprätta listor och låta folk betala på krita? Eller hur gör man om det blir brist på drivmedel eller IT-problem? Vilket stöd har butikerna då, exempelvis från kommunen? Har de diskuterat detta med varandra?

Exemplen kan göras hur många som helst, det viktiga är att det börjas diskuteras på alla nivåer i samhället för att kunna skapa en samordnad krisberedskap. Annars finns risken att vissa kommuner har ett rejält försprång när faran inträffar medan andra tas på sängen.

Trygghetspunkter

– Idag är det framsynta kommuner som bland annat jobbar med så kallade trygghetspunkter. Av dessa finns mycket att lära. De har byggt upp eller håller på att bygga upp en krisberedskap, början till ett civilt försvar, som kan verka som förebild för resten av landets kommuner – i mån av resurser.

Hur ser krisberedskapen ut då, hos gemene man? Vad gör man om något händer och hur får man information om det?

När Hesa Fredrik ljuder

– Information finns på MSBs hemsida och förekommer också hos enskilda kommuners hemsidor. Det man ska vara uppmärksam på som privatperson är när larmet går, Hesa Fredrik som man brukar säga, annars kallas det för VMA, viktigt meddelande till allmänheten. Den Signalen testas fyra gånger per år, första helgfria måndagen i mars, juni, september och december (sista månaden i varje kvartal), klockan 15.00. Om man hör den vid ett annat tillfälle ska man slå på radion, P4., där informations ges om vad som är på gång.

72 timmars bunkring

Annars gäller för friska personer, som inte är inom vård och omsorg eller i annat behov av stöd, att de får vara beredda att försörja sig själva, till exempel bunkra livsmedel och andra förnödenheter som ska räcka i minst 72 timmar.

Text: Marie Halldestam

Fakta | Krisinformation.se

Krisinformation.se beskriver också vad de enskilda medborgarna själva har för ansvar och vad de kan göra för att skydda sig före och under en kris.